När en dörr stängs och allt det där...

2016 är nästan över och ni vet väl vad man säger? När en dörr stängs så öppnas en annan. Precis så är ett väl med nyårsafton, man tackar av det gamla och välkomnar det nya... Fast då är det väl egentligen så varje dag?
Jag är ingen stor nyårsfirare, tycker egentligen att det mest känns som en ursäkt för att ha kalas ;)
Men visst kan jag också erkänna att det kan kännas lite bra att tacka av det år som gått också fram emot ett nytt!

Det gångna året har minst sagt varit händelserikt, på både gott och ont.
Jag har varit med om saker jag aldrig hade trott att jag skulle behöva uppleva, känt både sorg och glädje, ilska och hopp. Jag har sett avslut och nystart. Vi har hunnit resa både inom landet och utanför, köpt hus och genomlidit renovering.
Jag har sett och varit med om massor i år, både bra och dåliga saker, och en sak är jag helt säker på; ur allt ont föds något gott. Ett avslut kan betyda en nystart, om man väljer att se det så själv!

Och med dessa få ord tackar jag för de upplevelser och lärdomar jag fått under 2016 och ser fram emot nya utmaningar under 2017. Och förhoppningsvis kan åtminstone en av mina många drömmar slå in under det kommande året!
Gott nytt år :)

Livet utan badrum

Nu har vi bott i vårt lilla hus i 3 veckor och guess what? Vi har fortfarande inget badrum...
Men förhoppningsvis blir det klart idag, vi väntar just nu på att röris ska komma och koppla in allt vatten och installera våra badrumsmöbler.
Jag trodde han skulle komma direkt på morgonen men jag hade visst missuppfattat nåt, men han dyker väl upp snart!

Jag hoppas verkligen att allt är klart senast imorgon! Dels saknar jag såklart att ha ett riktigt badrum, men det vore också bra om vi kunde få ordning i gästrummet som just nu är belägrat av badrumsinredning.
Så fort det är rönt därinne så ska jag städa ur där ordentligt och sen kan vi ställa in alla möbler som ska vara där och packa upp alla kartonger med böcker och dyl.  Då tömmer vi även vardagsrummet så att vi kan göra klart där och ställa in den andra gästsängen så att våra gäster har någonstans att sova när de kommer på juldagen.

Att leva utan badrum är en utmaning. Tur att vi har vatten och avlopp i källaren i alla fall! Men vi har fått använda oss av diverse lösningar som jag helst slipper gå in på ;)
Att duscha på riktigt har blivit ett lyx för speciella tillfällen, men vi kan ju åtminstone tvätta av oss ordentligt men hjälp av en balja och en tvåliters bunke.
Det värsta med att badrummet inte är klart är att vi inte kunnat ställa iordning och göra klart i resten av huset pga det.

Och snart är det jul! Jag kan garantera att jag inte har någon som helst julkänsla.... Visst, jag har fått upp gardiner i alla rum utom gästrummet, stjärnor och sånt i fönstrena och hittat adventsljusstaken så att jag kunnat elda alla 4 ljusen, men jag har inte kunnat göra allt annat jag brukar göra till jul.
Bristen av rinnande vatten i köket gör såklart att vi undviker att använda så mycket som behöver diskas. Det har gått mycket pappers och plastgrejer här ;)
Så inget har blivit bakat och det blir inget julgodis i år.
Men jag ska nog lyckas få upp några tomtar innan helgen i alla fall!
Julen kommer ju oavsett, så det får bli som det blir.

Idag ska vi uträtta lite ärenden på byn och imorron ska jag förhoppningsvis kunna städa gästrummet och börja greja där. På onsdag ska vi försöka åka in till stan och torsdag tillbringas med att packa upp allt vi kan, städa och ställa iordning hela huset.
Jag hoppas också att vår nya säng kommer idag, jag längtar efter bra sömn :)
Med lite tur är allt klart till på fredag när vi drar till Hoting för julfirande hos världens bästa svärföräldrar.
Och det som inte hunnits med, ja det får väl vänta då!

Vi tar en dag i taget, vad mer kan man göra?
Ha en grym vecka allihopa :)

Semester, renovering och flyttlass!

Bjuder på några bilder från Gran Canaria och vårt nya hus!
Ja, vi bor ju faktiskt i vårt hus nu, trots att badrummet inte är klart och vi därmed inte kan ställa allt på plats.
Vi älskar vårt hus och det kommer att bli så himla bra när allt är klart, men just nu är det mest kaos med lådor och möbler precis överallt och ett garage fullt med grejer som helst skulle ha flyttat in igår.
Men, men, med all värk jag har just nu och en mindre skojig förkylning som gjort att jag har haft feber 3 kvällar i rad så är det bara att ta en sak i taget!

Vår semesterresa va i alla fall kanon, superhärligt väder och ett mysigt ställe. Vi hade en riktig toppenvecka och trots att det redan känns avlägset så är jag glad att vi tog oss tid och råd att åka.
Jag rekommenderar verkligen Playa del Inglés varmt! Trots att jag alltid varit lite emot klassisk charter där hela orter är uppbyggda på enbart turism så förälskade jag mig totalt o denna vackra plats vid Maspalomas öken och Atlanten.
Vi solade, badade, promenerade massor, åkte på utflykt för att se mer av ön och åt massor av god mat. Helt perfekt avkoppling!

Nu ska jag sluta förhala dagens jobb och sätta igång och röja undan alla tomma kartonger så att vi får in grejerna från garaget ;)
Hoppas att ni får ha en lite lugnare lördag än oss!

Weird

När inte ens alkohol kan få en att slappna av...
Jag är definitivt inte någon alkoholist, faktum är att jag dricker väldigt sällan, det här handlar om något helt annat.
Jag har tydligen inte fattat att jag faktiskt, tekniskt sett, är arbetslös nu. Stressen sitter i!

Jag kommer konstant på mig själv med att  jag går omkring och biter ihop käkarna, jag är spänd hela tiden, sover fortfarande skitdåligt, tänker ofta på mitt jobb och massor av andra små saker som jag inte riktigt varit medveten om, förrän ikväll!
Jag har varit på en supertrevlig halloweenmiddag med kära vänner och druckit flera öl, en och annan tequila rose  och ett par Baja päron, men jag biter trots detta ihop käkarna så att jag framkallar en mindre trevligt huvudvärk...

Varför? Varför kan jag inte bara släppa allt och gå vidare?
Det stör mig faktiskt lite, jag vill ju ha energin att lägga på vårt hus och mina studier. Istället är jag konstant trött och går som på nålar i väntan av att konkursförvaltaren ska höra av sig och behöva hjälp med något.
Jag är trött ända in i själen, jag vill bara ha lugn och ro!

Men snart, om mindre än en vecka, drar vi till Gran Canaria. Förhoppningsvis är det bara det som krävs för att jag ska kunna släppa allt och gå vidare.
Förhoppningsvis är det det som ger mig den energi jag så desperat saknar just nu.
För just nu går jag på sparlåga och önskar hela tiden att jag kunde göra mer, och jag är så trött på att känna mig otillräcklig!

Och med det ska jag göra ett försök att sova lite! Tänker ta sovmorgon imorrn, det är ju trots allt söndag!

Buzzdags! -Arla Syrad Grädde

Jag nämnde i förra inlägget att jag håller på att testa en produkt via Buzzador, och det är väl på sin plats att jag delar med mig av ett resultat då?
Jag har alltså fått prova Arlas nya mejeriprodukt, Syrad Grädde, vanlig och lätt.
Jag testade första gången i helgen och då blandade jag ca 0.5 dl av den vanliga med en halv burk pesto och blandade med pasta, otroligt gott!
Vi provsmakade förstås lite oblandad också och den är verkligen god, som den perfekta blandningen mellan vispgrädde och creme fraiche :)

Idag gjorde jag en supergod korvgryta som även den serverades med pasta och så här gjorde jag;

400 gram falukorv
0.5 hackad gul lök
Ca 0.5 dl tomatpuré
2 dl Arla Syrad Grädde
0.5 buljongtärning
En skvätt kinesisk soja
1 tsk torkad basilika
1 nypa Ancho Chilipulver
1 nypa paprikapulver
Salt och peppar

Skär korven i valfritt format och fräs på tillsammans med löken, jag använder olivolja men det funkar lika bra med rapsolja eller smör. Häll på de övriga ingredienserna och låt puttra på svag värme medan du kokar pastan (ca 8-10 minuter).
Jag serverade detta med fussili, som är en av mina favoriter till den här typen av mat.

Det blev verkligen jättegott och vi konstaterar glatt att Syrad Grädde kommer att bli en vanligt förekommande ingrediens i vårt hem.
Jag ska som sagt testa den lätta sorten också men jag tvivlar inte en sekund på att den är precis lika god.
Den kommer troligvis att få kramas lite med en bit fläskfilé och några färska champinjoner i en god gryta men vi får väl se ;)

Jag rekommenderar verkligen Arlas Syrad Grädde, ni kommer inte att ångra om ni använder den i såsen till söndagssteken eller rör ner en skvätt i köttfärssåsen!
Och hörrni! Glöm inte att kika in och registrera er på Buzzador om ni inte redan är medlemmar, ni kan få chansen att testa alla möjliga roliga produkter.

Och nu ska jag ta och sova en stund innan vi fortsätter kämpa på i huset imorgon förmiddag. Ha det bäst!

Full fart!

Ja, nu är jag ju officiellt färdig på jobbet! Det känns faktiskt riktigt skönt so far. Å andra sidan va jag på jobbet sista dagen i onsdags, även om jag bara jobbade ett par timmar om dagen måndag till onsdag så har jag ju inte riktigt hunnit känna hur det är att inte jobba längre än.
Dessutom har vi ju fullt upp här nu!

Vi fick nycklarna till huset i måndags eftermiddag och nu är det full fart där med spackling och fix. Snickaren har inte hunnit komma och titta på badrummet än men jag hoppas han kommer imorrn, vi kan ju som inte flytta in utan att ha ett badrum ;) Förhoppningsvis kan de kära igång ganska snart och med lite tur är det klart innan vi far till Gran Canaria den 10 november!

Idag har vi iallafall gjort klart nästan allt inför målning av matrummet och gästrummet så imorrn behöver vi bara borsta bort allt slipdamm och sen kan vi måla.
På måndag drar vi till stan och köper tapeter till vardagsrummet och sovrummet, blandare till handfatet, (kommod och skåp, badkar och duschvägg beställer vi från Bauhaus) kakel och klinkers och eventuellt golv och golvfärg till sovrum och gästrum. Det ska bli så himla kul att få skapa vårt alldeles egna hem tillsammans :)

Det finns en hel del att göra i vårt hus, men dels så köpte vi det väldigt billigt och dels så vill man ju ändå sätta sin egen prägel på det så vi tycker bara att det känns roligt, om än lite läskigt ibland.
Källaren är oinredd idag och där vill vi i framtiden måla så att det ser fräscht ut, bygga ett till badrum med tvättstuga och byta värmesystemet och då även fräscha till pannrummet. Men en sak i taget, viktigast just nu är att få ordning på boytan!

Jag försöker även att plugga lite matte mitt i allt det här, det går sådär. Jag har hunnit sitta någon timme men skulle verkligen behöva sitta mycket mer den kommande veckan så att jag kommer igång och kan få allt klart.
Samtidigt försöker man packa allt som inte använda och hålla någon slags ordning i lägenheten.
Det är fortfarande stressigt, fast på ett helt annat sätt än för en vecka sen, på ett mycket roligare sätt!

Just nu slappar vi i soffan med varsin Gin & Tonic och skriver listor på allt vi behöver och vill ha.
Ganska mysigt efter en dag i huset faktiskt!

Ha en toppen kväll och en skön söndag, jag återkommer inom kort med något recept och ett utlåtande om Arlas nya produkt "Syrad Grädde" som jag just nu testar via Buzzador (helt underbar produkt om ni frågar mig).
Until then...

The Last Supper

Sista dagen, sista middagen tillsammans, sista dagen som officiella kollegor på ett och samma företag. Den är nu förbi, borta! Och känslan är... Skum!
Vi avslutade dagen med en middag på La Marée som verkligen blev en fullträff, det blev en så himla kul kväll! Många minnen och ännu fler skratt.

Alla affärsområden kommer att drivas vidare under ny regi, jag tror att det kommer att bli toppen faktiskt och är otroligt glad att flera av mina, numera före detta, kollegor kommer att få behålla sina jobb. Jag personligen är redo att gå vidare och kliva in i nya äventyr men kommer att jobba några dagar till och hjälpa till att knyta ihop alla trådar.
Det känns ok, till och med bra, jag är som sagt redo för ett avslut.

Jag har lämnat in min ansökan till förskollärarutbildningen på högskolan, har gjort upp en plan för att fixa matten så att jag kommer in och ser verkligen fram emot att få börja på ett nytt kapitel. Det här är det jag vill, att få jobba med barn och barns utveckling.
Jag är klar med ekonomi och administration, jag vill ha mer liv omkring mig.
Det känns bra, att få ett riktigt avslut, att få hjälpa till med övergången mellan ägarna och att sen få släppa och göra vad jag vill med mitt liv.

Jag ser tillbaka på mina 8 år och känner mest bara tacksamhet, jag är så otroligt glad att jag fått chansen att arbeta med så härliga människor och utvecklas som person. Jag är glad att jag fått uppleva en arbetsplats där arbetsmiljön varit i fokus och alla har trivts tillsammans. Jag har lärt mig otroligt mycket och tänker ta tillvara på alla dessa erfarenheter på det bästa sätt jag kan.
Vissa kollegor kommer jag att hålla kontakten med aktivt, jag betraktar dem verkligen som vänner, andra kommer jag att försöka följa på avstånd för jag håller verkligen av dem alla på olika sätt.

Jag kommer verkligen aldrig att glömma den här erfarenheten eller alla människor jag lärt känna genom den, men nu är det dags att gå vidare, nu har ridån gått ner.
Tack för allt, mina kära vänner, ni har för alltid en speciell plats i mitt hjärta!

Home sweet home!

Ja, då va man hemma igen då efter 4 dagar ledigt och en riktigt kanonhelg!
Flög ner i torsdags och hann inte så mycket mer än sminka mig och byta om innan jag och mamma drog in till stan och mötte upp min söta svägerska.
Först en helt suverän middag på Farang, kan verkligen rekommendera det stället, och sen musikalen...
Och DAMN! Om ni får en chans att gå och se Phantom of the Opera med Peter Jöback, ta den då! Det va bland det mäktigaste jag sett, så grymt bra.

Sen har jag spenderat helgen med att ta det lugnt. Vi har ätit god mat och druckit gott, suttit uppe sent och pratat om allt mellan himmel och jord, åkt runt och flanerat i några olika centrum, hälsat på mormor en sväng och idag drog vi och kikade på badrumsinredning på Bauhaus inför vårt husköp.
Det har verkligen varit en fantastisk helg!

Men nu är jag hemma igen, och jag gjorde misstaget att kolla min mail nyss och jag har fått kopior dit på alla mall som konkursförvaltaren har skickat till mig på jobbet så jag vet att jag har häcken full imorron. Känner mig stressad inför de här sista 4 dagarna faktiskt.
Men, det är bara att köra på och ge allt jag har, jag får ju vila på fredag ;)
Idag är en sån dag när jag inte känner mig så himla positiv, förmodligen för att verkligen knackar på dörren, men jag kan ju inte vara på topp jämnt!

Nu ska jag fortsätta gosa med lilla Chili och visa hussen allt jag hittat på Bauhaus ;)
Över o ut!

Experiment och framtidstro

Mitt experiment för att sova bättre funkade i alla fall bra första natten! Jag lyckades hålla mig uppe till strax före 1. Tog ett varmt bad med kokosolja och lavendelolja strax efter midnatt för att sen krypa ner i en sval säng och läsa några rader. När jag la ifrån mig boken och släckte lampan tog det bara ca 20 minuter innan jag somnade. Fantastiskt ju! Så jag kör på och hoppas att det fortsätter fungera.

En arbetsdag kvar för mig den här veckan, sen drar jag till huvudstaden för en helg av mammamys, musikal på Cirkus (Phantom of the Opera) och allmän lugn och ro. Gissa om jag längtar efter att få fly härifrån en sväng!
Torsdagen blir rätt så smockfull, jag flyger ner mitt på dagen och må väl byta om och måla på ett face ganska på en gång när jag kommer fram.
Vid 17 möter jag och mamma upp fina M på stan för middag på Farang innan musikalen, det ska bli sååå kul! Jag älskar musikaler och just den här är ju verkligen  en klassiker!

På fredag har jag inga planer alls, så då blir det väl en promenix och kanske lite pyssel av nåt slag. Jag hoppas på att hinna få min målarbok och mina färgpennor så att jag kan ta med det ner, det känns ju som ett perfekt och lagom avancerat terapipyssel.
Sen ska jag som sagt bara njuta av att spendera tid med min älskade lilla mamma!

Nästa vecka jobbar vi 4 dagar, sen är det här över! Jag är faktiskt inte det minsta orolig för min framtid, jag är övertygad om att det löser sig bara jag vill.
Det lutar mer och mer åt att jag söker in på högskola, det känns som att jag aldrig kommer att få ett bättre tillfälle...
Klarar jag bara att tenta av matten på gymnasienivå så kommer jag med allra största säkerhet in och om jag inte gör det så söker jag igen till hösten nästa år.
Jobb finns, bara man tar för sig lite, även om man kanske får traggla sig fram på vik ett tag.

Jag har kommit till en punkt när jag mest bara tycker att det ska bli skönt att allt är över. Motivationen är noll på jobbet just nu och stämningen är inte direkt skitkul. Lusten att ta sig upp och iväg minskar för varje dag, det enda som får mig att fortsätta kämpa är mina kollegor och viljan att lämna det här kapitlet bakom mig rakryggad. Jag vill veta att jag har gjort mitt bästa när jag går därifrån sista dagen.
I övrigt är jag på ganska gott humör, trots tröttheten. Det underlättar såklart att jag har mycket kul ett se fram emot och en aning om vad jag vill göra med mitt liv!

Jag är inte bitter eller arg längre, jag försöker istället att fokusera på allt som har varit bra de här 8 åren. På alla härliga förmåner vi haft, som friskvård 1 eller 2 timmar i veckan på betald tid, som alla föreläsningar och föreställningar vi varit på, alla trevliga middagar och personalfester. Det finns mycket roliga saker att tänka tillbaka och ta vara på!
Jag tänker att jag är tacksam för allt de här åren har gett mig, att just jag fick chansen att jobba med alla dessa underbara människor, hur otroligt mycket jag har lärt mig och utvecklats under alla dessa år. Hur jag har fått se fantastiska kollegor växa och utvecklas precis som jag själv.

Jag orkar inte gräva ner mig och jag VILL inte bara minnas det dåliga. Jag vill vara glad över det som har varit och se fram emot det som kommer.
Som jag sa i en annan situation idag; det finns bara en person som kan påverka hur jag väljer att tänka och agera, och det är jag!
Och jag, jag vill vara glad och må bra, så det är vad jag tänker kämpa för!

Och med de order avslutar jag för idag!
Ha det fint, kära läsare :)

Det där med sömn!

Jag sover verkligen riktigt dåligt fortfarande, det har gått flera veckor nu med bara enstaka hela nätters sömn och inte ens de har varit särskilt bra.
Så det är dags att ta till drastiska åtgärder innan ett går på tok för långt!
Men vad gör man när man inte kan sova ordentligt?

Jag har Immovane, insomningstabletter, men jag gillar verkligen inte att ta dem och de är dessutom beroendeframkallande så jag tvivlar på att min läkare förnyar receptet hus som helst om de jag har kvar tar slut. Men oavsett vad så vill jag helst inte ta nåt sånt och eftersom jag äter antidepressiva så kan jag heller inte ta naturläkemedel som tex Valerina Natt.
Så jag har googlat och läst igenom en massa artiklar i ämnet i hopp om inspiration, och jag fann en hel del!

Så det första jag ska testa nu är att minska sömnen! Jo, jag ska stanna uppe senare på kvällarna och på så sätt förhoppningsvis trötta ut mig själv ordentligt innan jag kryper ner i sängen.
Nu går jag och lägger mig ca 22 på kvällarna och ligger och läser i ca en timme. Sen försöker jag sova, men jag somnar i princip aldrig före midnatt och görs jag det så vaknar jag mitt i natten och kan inte somna om.
Allra oftast tröttnar jag vid midnatt och tar upp boken en stund igen, ibland hjälper det men ibland gör det det inte.

Så nu ska jag testa att minimera tiden i sängen till max 6 timmar. Jag ska gå och lägga mig först kl 1 och sista timmen innan det så ska jag enbart görs saker som får mig att slappna av och gå ner i varv, som tex att läsa eller ta ett varmt bad.
Syftet är som sagt att jag ska hinna bli ordentligt trött och på så sätt somna snabbare.
Sen, när jag fått in rytmen i det så ökar jag successivt med ca 15-20 minuter per dag tills jag når den tid jag verkligen behöver som i mitt fall är ca 8-9 timmar per natt.

Om det inte funkar så ska jag ta bort en timme till, men om inte det heller funkar så får jag nog erkänna mig besegrad och söka hjälp...
Jag tror dock att den här lösningen i kombination med att jag rör på mig fysiskt ska funka rätt så bra på sikt!

Är det någon av er som har eller har haft problem med sömn pga stress och/eller sjukdom? Vad gör ni när det är som värst?
Dela gärna med er av era erfarenheter, tips och förslag :)

Nu ska jag försöka slänga ihop lite käk och sen ska jag packa lite, vi har ju trots allt en hel 5:a plus knökfullt förråd att packa ihop framöver så man kan väl knappast börja för tidigt ;)

Denna trötthet..

För tredje kvällen i rad ligger jag som ett kolli i soffan, helt slut, direkt efter middagen och orkar knappt sitta upp.
Det här med att inte sova ordentligt på nätterna börjar tära på mig ordentligt nu. Och i kombination med all stress och oro som är oundviklig nu så känner jag mig så mentalt slut att jag knappt orkar tänka. Jag är trött ända in i själen och bara längtar efter att få sova några hela nätter i rad, ostört.

Att vara svimfärdig av trötthet klockan 19 en fredag tar nog ändå priset, min stackars sambo bor med en zombie just nu ;)
Jag tvingar mig själv att hålla mig vaken ett tag till så att jag inte vaknar vid 5 imorrn, men det tar emot!

Värst med den här tröttheten är nog ändå att jag verkligen inte orkar göra någonting! Bara att laga middag känns som ett för stort projekt, så allt blir försummat här hemma... Skittråkigt!

Men men! Idag va min sista fredag på jobbet, ever. Det känns både skitskumt och vemodigt, samtidigt som jag längtar tills det här är över. Nästa torsdag och fredag är jag ledig, det är ju då jag ska till mamma och torsdag veckan där på är allas sista arbetsdag på det här företaget... Det går både för fort och för sakta på samma gång.

Men min vila blir nog inte så lång! Vi har ju ett hus att piffa till och en hel 5:a som ska flyttas dit framöver :)
Och så har vi ju solresan att se fram emot!
Det känns bra att ha lite roliga saker i det närmaste framtiden, då gräver man iaf inte ner sig alldeles ens på de sämsta dagarna.

Och nu ska jag göra ett tappert försök att få i mig en kopp koffein  (eller tein om vi ska vara noggranna) så kanske jag kan hålla mig uppe till efter 21 iaf! ;)
Ha en skön helg!

Snurr

Måndag igen, veckorna snurrar på som vanligt fast inget är som vanligt.
Det drar ihop sig, sakta men säkert närmar vi oss sista arbetsdagen någonsin på det här företaget.
Det känns fel, för nästan alla har fullt upp, jobb finns det ju!
Men är inte det lite lagen om alltings jävlighet? Att när allt får åt skogen så ska det börja se ut som att det vänder...
Men nu är det som det är!

Jag är så jäkla trött, jag försöker plöja på som vanligt både på jobbet och hemma, men det är svårt! Hjärnan snurrar konstant, humöret växlar alldeles på.tok för mycket och det känns som att bubblan jag befinner mig i nu sakta sluts omkring mig.

Jag räknar nästan ner dagarna nu, jag vill bara att det ska vara över. Jag vill vila, sova på nätterna, fylla på med energi och hitta tillbaka till mig själv igen.
Jag försöker se framåt, koncentrera mig på husköpet som blir klart vilken dag som helst, se fram emot min weekend hos mamma nästa helg och drömmer mig bort till Gran Canaria.
Skolresan är nu ett faktum, i november drar vi till solen en vecka, bokat och betalt.
Det känns grymt bra nu att ha kul saker att se fram emot!

Och husköpet, jag försöker tänka på allt vi ska och vill göra med vårt nya hem.
Alla drömmar och framtidsvisioner.
Vi vill så mycket, det finns så mycket potential, men vi börjar med att få köpet klart så att vi kan renovera badrummet innan vi flyttar in och sen får vi ta en sak i taget i mån av tid och pengar.
Det ska bli kul, det känns spännande och som en alldeles lagom utmaning just nu.

Jag är glad att jag har saker att fokusera på utanför jobbet. Det är alldeles för lätt att fastna i tankar på allt man inte har och jag vill verkligen inte fastna i det, jag vill se framåt.
Men som jag skrivit tidigare så har man dagar när bitterheten är större än andra.
När ilskan och besvikelsen tar överhanden.

Nåväl! Imorgon är en ny dag, en dag närmare slutet men också en dag närmare min framtid och mina drömmar!
Jag bara önskar att det hade kunnat sluta på ett annat sätt...

Gaaah

Så mycket tankar och funderingar, upp som  en sol och ner som en pannkaka flera gånger om dagen...
Det händer så himla mycket på en gång och jag vet inte vart jag står i alltihop!

Jag förlorar snart mitt jobb, vi håller på att köpa hus, vi planerar en resa till Gran Canaria i november (man do I need that) jag far till Mamma om ett par veckor för att gå på Phantom of the Opera med henne och M, vi försöker få till en bebis, jag funderar på att plugga eller vad jag ska göra om jag inte ska plugga.
Jag har en fot i en värld full av förväntan och förhoppningar och en fot i en värld som sakta smular sönder omkring mig.

Jag kan inte få ur mig alla tankar och känslor just nu och det är ett ovanligt problem för mig! Jag är van vid att kunna prata om sånt, att kunna sätta ord på vad jag känner, men just nu kan jag inte det för jag känner så otroligt många olika saker på samma gång.
Bitterhet, sorg, ilska och besvikelse blandas med hopp, längtan, glädje och förväntan.

Jag har inte gråtit sen vi fick beskedet att företaget va satt i konkurs. Inte en tår. Jag som gråter för minsta lilla!
Jag kan inte låta bli att undra om jag kommer att krasha totalt när allt är över och dagarna plötsligt är tomma.
Jag är en rätt så positiv människa av naturen och som jag skrev igår så försöker jag verkligen tänka positivt och se framåt, att se det här som en möjlighet. För let's face it, livet blir sällan som man tänkt sig!

Men när något man liksom lärt sig att ta för givet försvinner så är det svårt att hålla leendet framme hela tiden, svårt att inte falla ner i mörkret en stund ibland.
Det är väl helt ok egentligen, det vore väl konstigt om man inte kände något negativt i en sån här situation.
Det vore nog konstigt att inte känna bitterhet och besvikelse.

Jag tror att det jag tycker är värst just idag är att jag inte har någon kontroll över allt som händer, den där ovissheten som hela tiden lurar i bakgrunden.
Men det går upp och ner, känslornas berg och dalbana i sitt esse!

Imorgon fyller jag år! Hela 34 år gammal helt plötsligt. Hur gick det till?
För 4 år sen satt jag och såg fram emot en weekendresa med mamma, min födelsedagspresent va en resa till vackra Prag. Det känns inte som att det va 4 år sen...
Och förra året var vi i Alanya, solade, badade, åkte på roliga äventyr och åt en massa gott.
I år firar jag här hemma med middag i goda vänners lag. Det ser jag verkligen fram emot och jag tänker göra allt som står i min makt för att njuta av min födelsedag och den här helgen!

Nu ska jag slökolla på tv en stund och sen är det dags att sova, jag har beställt kaffe på sängen av D som kommer hem från jobbet strax efter 9:30 :)
Ha en skön helg!

Framtid

Ja, nu har ju de flesta hört hur det ligger till, efter den 13 oktober har jag och mina kollegor inget jobb längre...
Företaget vi jobbar på har gått i konkurs, det finns många orsaker till det och jag kan nästan lova att inga rykten på byn stämmer. Men konkurs är det!
Vi jobbar nu under en så kallad driftsmånad när konkursförvaltaren försöker få in så mycket pengar som möjligt för att betala de skulder som finns i företaget. Jo, i princip alla företag har skulder.

Jag, som sitter med ekonomi och löner, har minst sagt fullt upp. Jag har massor att göra nu, för utöver det jag gör i vanliga fall ska ALLT rapporteras och redogöras för konkursförvaltaren, jag har inte många lugna stunder på en dag och det börjar verkligen tära på mig nu.
Man kan säga att jag verkligen kan behöva lite ledigt efter allt det här!

Så nu kommer jag att bli arbetslös? Tja, inte riktigt på en gång. Vi har ju såklart vår garantilön under våra respektive uppsägningstider. I mitt fall innebär det att jag blir arbetslös i mitten av februari 2017 om jag inte hittat något nytt jobb eller så tills dess.
Jag funderar på att sadla om helt och plugga till lärare faktiskt! Att jobba med barn är trots allt något jag alltid velat göra så småningom.

Jag försöker att tänka på det här som en möjlighet, en liten spark i ändan att göra något nytt av mitt liv och klura ut vad det är jag verkligen vill göra.
Men vissa dagar är det svårt att hitta den gnistan, vissa dagar vill jag bara lägga mig ner och låta världen snurra på runt omkring mig.
Jag har aldrig tänkt mig att jag skulle jobba kvar där i resten av mitt liv, men det va inte såhär jag hade sett min framtid!
Jag har alltid haft någon slags vision där jag sadlar om men ändå tassar ner på gamla kontoret och fikar med mina gamla kollegor och vänner. Eller att jag som mammaledig skulle kika in och låna ut min framtida bebis till dem medans jag snackar skit med nån annan kollega över en kopp skitäckligt kaffe från maskinen i hallen. Så blir det inte!

Jag är inte så orolig över min framtid. Jag vet att det löser sig på ett eller annat sätt! Men jag kommer att sakna mina kära vänner, min andra familj, och tanken på att vi alla aldrig mer kommer att befinna oss under samma tak på det här viset är nog faktiskt en av de tankar som är allra jobbigast just nu.
Det, och ovissheten som ändå är oundviklig i en sådan här situation.
Jag har ändå, trots allt, verkligen trivts på mitt jobb, mycket tack vare alla andra där, och jag kommer att sakna det nåt alldeles otroligt!

Mycket som händer nu som sagt, mycket att fundera över och bearbeta. Jag är lite glad att jag inte hunnit sluta äta mina antidepressiva än ;)
Mitt huvud snurrar i 190 mest varje vaken stund. Det är bara någorlunda tyst när jag fokuserar på jobbet eller läser en bra bok.
Jag sover skitdåligt, vilket såklart inte är ett dugg konstigt, så jag är konstant trött och känner mig som instängd i en stor, tom bubbla.
Men jag försöker tänka positivt ändå, för jag vet att jag kommer att resa på mig igen när allt det här är över!
Jag vet att, hur jobbigt det än är nu, så kommer vi allihop att överleva det här och bli en stor erfarenhet rikare!
Och med de orden ska jag göra kvällens första försök att sova!

Total förvirring

Som rubriken lyder så råder total förvirring i min lilla hjärna för tillfället.
Det händer lite för mycket saker just nu, saker jag inte kan kontrollera eller ens riktigt hantera riktigt än.
Tankarna snurrar i 190, jag sover dåligt och analyserar allt mest konstant.

Vad vill jag med mitt liv? Ja, jag vill ha barn, skaffa familj och köpa hus. Och allt det med D, där råder inga tvivel. Men förutom det? Vad vill jag göra?
Det är bara en av alla tankar just nu, en som jag väl inte riktigt hade planerat att jag skulle behöva börja ruva på riktigt än.

Men ibland händer det saker man inte kan påverka. Ibland ställs livet på sin spets och man tvingas omvärdera allt.
Ibland händer det tråkiga saker som man inte förväntat sig eller riktigt ens kunnat föreställa sig och det enda jag faktiskt kan påverka är hur jag hanterar det!
Och jag väljer att försöka tänka positivt, att försöka se framåt och på något sätt se det som att när en dörr stängs så öppnas en annan!

Jaja, vi får väl se vad som händer... En sak vet jag i alla fall med säkerhet, en stor förändring sker inom kort och hur jobbigt det än kan bli så kommer jag alltid att klara mig. Som min gamle far sa i telefon igår; jag är en "survivor"!

Lycka

I fredags fick vi hämta hem vår lilla Nessiekisse igen :) Hennes värden va bättre, hon åt och va mycket piggare så de bedömde att hon skulle fortsätta tillfriskna bättre hemma.
Hon fick medicin, ska käka specialmat för att skona levern framöver och ska på återbesök hos veterinären och ta nya prover om ca en vecka men all in all så ser framtiden ljus ut för vårt lilla hjärta!

Känslan av lättnad när jag fick beskedet går inte att beskriva, jag va så inställd på att det va kört. Jag är så oändligt glad att vi hade tur den här gången och fick med oss en betydligt piggare kisse hem :)

Orolig

Det känns tomt här hemma just nu, bara jag och Chili är hemma... D jobbar och Nessie ligger på sjukhus. Ja, ni läste rätt, katten Nessie är inlagd på djursjukhuset i stan.
Hon har anemi (brist på röda blodkroppar) och dåliga levervärden, vill varken äta eller dricka så hon ligger inne för observation med vätskedropp sedan igår.

Nessie är som ett barn för mig. Hon va 6 veckor gammal när hon kom till mig och jag åkte hem på lunchen varje dag för att mata min lilla bebis med kattmjölk  och babyfoder. Jag har ett speciellt band med henne, så som man får med en individ man spenderar flera år tillsammas med.
Så jag är orolig för min lilla tös, stressad av att inte ha henne hemma och mår fysiskt dåligt av att hon är sjuk, av att inte veta om hon någonsin kommer hem igen. För faktum är att om hon inte börjat visa tecken på bättring snart så kommer vi inte att ah något annat val än att låta henne somna in.

Det här är 3:e gången på mindre än 2 år som en av mina katter blir allvarligt sjuk. Om Nessie inte överlever det här så är det den 3:e familjemedlemmen jag förlorar på mindre än 2 år.
Det känns fan inte rättvist!

Mina djur är min familj, jag ger dem allt jag kan. De får bra mat i rätt mängder, de har alltid friskt vatten och rena lådor. De har en uppsjö av leksaker, två klösträd och ett flertal hus och sängar av olika slag. Jag leker med dem, gosar med dem och pratar med dem konstant. Se har det bra här, jag vet att mina katter är nöjda och mår bra. Så varför blir de sjuka? :(

Tydligen är det ganska vanligt att hittekatter får problem med inre organ, de har ofta latenta fel sedan se va bebisar eftersom de inte fått det de ska ha på naturligt sätt då. Men ändå! Nisse blev ju åtminstone 11.5 år men Liten va knappt 7 och Nessie har inte ens fyllt 6 än. De är unga...

Men men, jag kan inte påverka det här hur gärna jag än vill, det enda jag kan göra är att avvakta tills veterinären ringer igen imorron och se vad de säger. Jag kan bara hålla tummarna och hoppas, och under tiden försöka roa fröken Chili.

Jag behövde bara skriva av mig lite, så som jag gärna gör när det blir för mycket tråkigheter på en gång. Att rensa en liten del av det kan göra stor skillnad för stunden.
Och nu ska jag försöka sova lite så att jag orkar jobba imorron!

Orolig

Det känns tomt här hemma just nu, bara jag och Chili är hemma... D jobbar och Nessie ligger på sjukhus. Ja, ni läste rätt, katten Nessie är inlagd på djursjukhuset i stan.
Hon har anemi (brist på röda blodkroppar) och dåliga levervärden, vill varken äta eller dricka så hon ligger inne för observation med vätskedropp sedan igår.

Nessie är som ett barn för mig. Hon va 6 veckor gammal när hon kom till mig och jag åkte hem på lunchen varje dag för att mata min lilla bebis med kattmjölk  och babyfoder. Jag har ett speciellt band med henne, så som man får med en individ man spenderar flera år tillsammas med.
Så jag är orolig för min lilla tös, stressad av att inte ha henne hemma och mår fysiskt dåligt av att hon är sjuk, av att inte veta om hon någonsin kommer hem igen. För faktum är att om hon inte börjat visa tecken på bättring snart så kommer vi inte att ah något annat val än att låta henne somna in.

Det här är 3:e gången på mindre än 2 år som en av mina katter blir allvarligt sjuk. Om Nessie inte överlever det här så är det den 3:e familjemedlemmen jag förlorar på mindre än 2 år.
Det känns fan inte rättvist!

Mina djur är min familj, jag ger dem allt jag kan. De får bra mat i rätt mängder, de har alltid friskt vatten och rena lådor. De har en uppsjö av leksaker, två klösträd och ett flertal hus och sängar av olika slag. Jag leker med dem, gosar med dem och pratar med dem konstant. Se har det bra här, jag vet att mina katter är nöjda och mår bra. Så varför blir de sjuka? :(

Tydligen är det ganska vanligt att hittekatter får problem med inre organ, de har ofta latenta fel sedan se va bebisar eftersom de inte fått det de ska ha på naturligt sätt då. Men ändå! Nisse blev ju åtminstone 11.5 år men Liten va knappt 7 och Nessie har inte ens fyllt 6 än. De är unga...

Men men, jag kan inte påverka det här hur gärna jag än vill, det enda jag kan göra är att avvakta tills veterinären ringer igen imorron och se vad de säger. Jag kan bara hålla tummarna och hoppas, och under tiden försöka roa fröken Chili.

Jag behövde bara skriva av mig lite, så som jag gärna gör när det blir för mycket tråkigheter på en gång. Att rensa en liten del av det kan göra stor skillnad för stunden.
Och nu ska jag försöka sova lite så att jag orkar jobba imorron!

Orolig

Det känns tomt här hemma just nu, bara jag och Chili är hemma... D jobbar och Nessie ligger på sjukhus. Ja, ni läste rätt, katten Nessie är inlagd på djursjukhuset i stan.
Hon har anemi (brist på röda blodkroppar) och dåliga levervärden, vill varken äta eller dricka så hon ligger inne för observation med vätskedropp sedan igår.

Nessie är som ett barn för mig. Hon va 6 veckor gammal när hon kom till mig och jag åkte hem på lunchen varje dag för att mata min lilla bebis med kattmjölk  och babyfoder. Jag har ett speciellt band med henne, så som man får med en individ man spenderar flera år tillsammas med.
Så jag är orolig för min lilla tös, stressad av att inte ha henne hemma och mår fysiskt dåligt av att hon är sjuk, av att inte veta om hon någonsin kommer hem igen. För faktum är att om hon inte börjat visa tecken på bättring snart så kommer vi inte att ah något annat val än att låta henne somna in.

Det här är 3:e gången på mindre än 2 år som en av mina katter blir allvarligt sjuk. Om Nessie inte överlever det här så är det den 3:e familjemedlemmen jag förlorar på mindre än 2 år.
Det känns fan inte rättvist!

Mina djur är min familj, jag ger dem allt jag kan. De får bra mat i rätt mängder, de har alltid friskt vatten och rena lådor. De har en uppsjö av leksaker, två klösträd och ett flertal hus och sängar av olika slag. Jag leker med dem, gosar med dem och pratar med dem konstant. Se har det bra här, jag vet att mina katter är nöjda och mår bra. Så varför blir de sjuka? :(

Tydligen är det ganska vanligt att hittekatter får problem med inre organ, de har ofta latenta fel sedan se va bebisar eftersom de inte fått det de ska ha på naturligt sätt då. Men ändå! Nisse blev ju åtminstone 11.5 år men Liten va knappt 7 och Nessie har inte ens fyllt 6 än. De är unga...

Men men, jag kan inte påverka det här hur gärna jag än vill, det enda jag kan göra är att avvakta tills veterinären ringer igen imorron och se vad de säger. Jag kan bara hålla tummarna och hoppas, och under tiden försöka roa fröken Chili.

Jag behövde bara skriva av mig lite, så som jag gärna gör när det blir för mycket tråkigheter på en gång. Att rensa en liten del av det kan göra stor skillnad för stunden.
Och nu ska jag försöka sova lite så att jag orkar jobba imorron!

Minnen

Det är oundvikligt att tänka tillbaka på gamla minnen när tragedin slår till, för i våra ögon så är det precis vad detta är, en tragedi.
Jag tänker på alla minnen mest hela tiden, bilder av Liten snurrar runt i mitt huvud mer eller mindre konstant och jag mår fysiskt illa av hålet han lämnat efter sig.

Jag minns första gången jag såg honom, när han va så lite att han rymdes i min hand, på Öbacka Djurhem utanför Härnösand. Han va så liten, så rädd!
Jag lyfte upp honom och han kurade in sig mot min hals, och där låg han medan vi gick runt och hälsade på alla de andra katterna och gick på en rundtur.
Han såg förtvivlad ut och höll sig fast för allt vad livet bar när jag skulle lämna tillbaka honom till hans surrogatmamma.
4 veckor senare körde jag tillbaka dit och hämtade den denna lilla, rädda och så himla söta kille. Det va en septemberdag 2009.

Han såg upp till Nisse från dag ett. Tog efter allt som Nisse gjorde och tydde sig verkligen till honom. Nisse blev hans trygghet, hans förebild och det färgade Litens eget beteende, han visste ju hit Nisse gjorde för att få som han ville.
Men näst efter Nisse så va det matte som gällde, och att kramas ordentligt med matte va alltid välkommet, för kramas gjorde han! Han höll sig fast i min axel och  puffade på mina glasögon eller tvättade mitt hår.

Han älskade att ligga på nackstödet i soffan, och jag skulle gärna luta mig tillbaka mot honom som om han vore ett nackstöd. Om jag inte gjorde det så hände det att han sträckte ut en tass och tog tag i min axel för att dra mig försiktigt mor honom.
Han va en riktig kelgris!

Varje kväll när jag skulle gå och lägga mig kom han som ett skott, innan jag hunnit blinka satt han på sängen och väntade på att jag skulle lägga mig tillrätta på mage med min bok, sedan snurrade han runt en massa varv över mina ben innan han slutligen la sig ner. Så lägger han tills jag skulle sova, då han flyttade ner till fotändan. Varje natt i 6,5 år har han legat på mina ben eller vid mina fötter.
Det är inte så konstigt att jag har svårt att somna nu va?

Han va busig ibland också, även om jag aldrig sett en katt som leker så lugnt so  han! Han älskade att leka med tops, men det allra bästa va solkatter eller laserpekaren. Han blev alldeles tokig av ljus som rörde sig <3
Ibland busade han med tjejerna också såklart och då i synnerhet med Nessie.
Jag har sett honom ge henne otaliga fula små tjuvnyp; ) Men han va fantastisk med tjejerna som bebisar, hade en enormt tålamod med dem och höll koll på dem så att de inte ställde till det alltför mycket.

Jag kan komma på hur många saker som helst som helt enkelt bara är Liten, min älskade svarta lilla sammetskatt, men jag kan inte skriva allt på en gång ;)
Jag fortsätter trösta mig med att han har Nisse nu, de har varandra och en vacker dag kommer vi alla att vara tillsammans igen <3

Tomrum

Allt känns så tomt, så konstigt, så fel.
Han va för ung för att försvinna nu, han hade så mycket kvar att ge, och få!
Det är för tyst här utan honom, killen som spann som ett tröskverk när man klappade honom, killen med klor som klapprade mot parketten som om han vore en liten hund, killen som småpratade precis på det sätt som Nisse lärt honom.
Det är för tyst här utan Liten...
Det är för tomt här utan dig!

Jag vet att många tänker att "visst är det trist men han är ju bara en katt" och precis som när Nisse somnade in så säger jag att där har ni FEL!
Liten va en stor del av min familj, en kär vän och en av de mest lojala katter jag någonsin haft privilegiet att få ha i min närhet. Och han valde mig!

Jag har sett Liten växa från en undernärd och rädd liten kille till en tuff herre som försöker hålla tjejerna på mattan.
Från att ha gömt sig så fort det knackar på dörren till att bli så trygg i oss och sig själv att han alltid va med när vi fick besök.
En kille som valde mig när han bara va en undernärd bebis på ett Djurhem utanför Härnösand för snart 7 år sedan, när han kröp upp i min famn och nästlade sig in så nära han kunde komma mot min hals.
Så som han fortsatte att göra till sitt sista andetag...
För så somnade han in, i min famn med mitt armveck som kudde.

Jag saknar och sörjer, försöker förstå vad som hänt, försöker acceptera att han är borta, försöker att bearbeta.
Jag vet i alla fall att han har levt ett bra liv, att han va trygg hos mig igår och att min kärlek till honom va besvarad på ett sätt som är unikt mellan en lojal katt och dess matte/husse. Jag vet att jag i alla fall alltid har gjort mitt bästa för att han ska ha det bra, och att det va det jag tvingades göra en sista gång hos veterinären igår.
Och nu kan jag bara hoppas att Nisse väntade på andra sidan, redo att stötta honom igen så som han gjorde under Liten 5 första år i livet....

Sorg

Min älskade lilla Liten har matvägrat i ett par dagar, så jag blev orolig och ringde veterinären.
Vi fick tid på en gång, gick dit och undersökte lillkillen ordentligt.
Röntgen såg bra ut men han hade en halsinfektion och lite trassel med ryggen  så veterinären satte dropp för att hydrera honom och vi diskuterade hur vi skulle hjälpa honom att komma igång igen, byta foder och sånt.
Sen kom svaret på blodprovet...
Skyhöga, rent ut sagt dödligt höga, njurvärden. Så pass höga att han högst hade ett par dagar kvar att leva.

Så jag tvingades att på stående fot besluta vad som var bäst för Liten, att han skulle få somna in i min famn där på en gång, medan han åtminstone kände sig trygg och va lugn.
Han tryckte sitt sammetslena, svarta lilla huvud mot mig och somnade in med min arm som huvudkudde.
Han låg en stund och bara gosade innan han slutligen tog ett lugnt, djupt andetag, och sen va han borta. För alltid.

I 1 år, 4 månader och 6 dagar fick Liten klara sig utan Nisse och utvecklas till sin egen herre. Nu är han tillbaka i tryggheten hos Nissekatten vid regnbågsbron <3

Jag är nog i chock tror jag, jag fattar inte riktigt vad som händer. Kan inte riktigt ta till mig att han är borta.
Det gick för fort, det va alldeles för oväntat! Jag va inställd på medicinering, kanske ta bort lite tandsten eller i värsta fall en operation av något slag, men det här? Det här kom som en blixt från klarblå himmel.
Det gör ont och känns otroligt tomt.
Tänk att en så liten varelse kan lämna ett så enormt tomrum efter sig!
Jag är förbannad, tycker att det är oändligt orättvist och önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och bara stanna ett par minuter längre med min söta, svarta sammetskatt i famnen.

Men jag kan inte göra någonting!
Jag kan bara göra mitt bästa för att acceptera, bearbeta och slutligen, gå vidare...

Vila i frid, min älskade vän, må du och Nisse ha det alldeles underbart tillsammans vid regnbågsbron.
Vi ses igen, älskade Liten <3

Vår

Välkommen sommartid, sol och så småningom, gröna knoppar och färgglada fikusar :)
Ljus, åh va jag har saknat detta ljus!
Jag behöver det nu, ljuset och energin som sakta kommer med det.
Den här konstanta tröttheten börjar ta ut sin rätt, den extra påskledigheten inte en dag för sen. 

En lugn och skön påskledighet för övrigt, med besök i mysig stuga med E & J, mycket tid för avslappning, massor av läsning och ett och annat glas gott vin.
God mat, onödigt mycket onyttigt, god dryck, många skratt, frisk luft och samtidigt mycket lugn. Behöver man mer?
Jag känner mig redo att börja en ny arbetsvecka imorrn, redo för nya vanor och rutiner, redo för vår och annalkande sommar.

Idag är första dagen i mitt "nya" liv, from idag är jag fri från nikotin, fri från socker  (ja, igen) och så ska jag testa att klara mig utan medicinen som lindrar fibromyalgin. Jag ska försöka leva lite renare, äta bättre, återgå till mina saknade träningsrutiner och saktade säkert hitta tillbaka till ork, energi och slumrande livsglädje.
Nu tar vi nya tag och välkomnar våren och allt den för med sig!

Mumsiga muffins utan vanligt socker

Idag har jag bakat muffins inspirerade av den fantastiska sidan Bakasockerfritt
Kika in där om ni vill ha lite bra tips!

Muffinsen jag själv bakade är baserade på hennes recept på mandelmuffins med hallon som är fantastiskt goda som de är, men jag va sugen på choklad och har ett gäng ledsna bananer att göra av med så jag körde på banan och choklad istället.
Så här gjorde jag:

Mandelmuffins med banan och choklad
10-12 små

50 gr smör
2 ägg
0,5 dl vispgrädde
0,5 dl mjölk (helst 3%)
2 dl mandelmjöl
2 msk kokosmjöl
1,5 msk sötströ
1 tsk bakpulver
1 msk kakao
40 gr mörk choklad (gärna sockerfri)
1 mogen banan

Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smöret.
Hacka chokladen i önskad storlek och blanda ihop med alla torra ingredienser.
Blanda gräddmjölk och ägg och rör ner smör och den mosade bananen.
Rör ihop allt försiktigt.
Fördela smeten i muffinsformar och grädda mitt i ugnen i ca 15 minuter.

De blev sååå goda!

Förutom muffins och köttgryta i Crock Poten så har jag inte gjort många knop idag, kört en maskin tvätt och dammat av ett par skitiga hyllor.
Annars har jag myst med katterna i soffan framför en massa serier.

Igår infriades vår julklapp av chefen, vi for till Östersund direkt efter jobbet allihop (ja, nästan alla iaf) och käkade grymt god middag på BBQ Garden och drack lite gott, sen travade vi in på Storsjöteatern och såg Mårten Andersson och hans show Hybris som va grymt jäkla bra!
jag har inte skrattat så mycket, så hårt och så länge på väldigt länge! Till slut orkade man knappt skratta längre ;)
En kung kväll på alla sätt och vis!
Visst har jag nämnt att jag har världens bästa kollegor och chefer?

Så jag tycker att jag förtjänar att vara lite seg idag, det blev trots allt mycket senare än tant Carro är van vid igår ;)

And on another note! Jag är officiellt klar med min alldeles egna, första hela månads bokföring :D Skattedeklaration inlämnad och allt! Och bäst av allt? Min mentor hittade inga fel i den!
Lite stolt är jag allt :) Och det känns grymt bra att veta att man inte bara inbillat sig att man har koll, hehe.

Så ja, en lugn helg känns på sin plats!
Jag har ju min lediga onsdag till veckan nu också så jag hinner nog få en del gjort då om det skulle behövas.

Och nu ska jag tappa upp ett varmt bad med lite kokosolja och krypa ner i med en bok en stund.
Ha en skön kväll!

Friday, Friday

Nästan två veckor sen jag skrev nåt sist!
Här snurrar det på med jobb, hemmapyssel och allt annat vardagligt.
Mamman va här hela förra helgen och de va såklart pure awesomeness i vanlig ordning.
Innan hennes besök låg jag med hosta och hög feber i flera dagar så träningen har som ni kanske förstår stått still ett tag. Jag hoppas på att kunna börja igen nästa helg, tills dess får jag nöja mig med promenader... Eller jag gjorde det tills igår när jag för andra gången på 2-3 veckor tappade en möbel på höger stortå!
Så nu blir det inga promenader heller, det gör alldeles för ont att gå i skor med min svullna och totalt blåslagna stortå ;)

Att jag är en riktig klant har ni säkert förstått vid det här laget, men den här gången överträffade jag faktiskt mig själv!
Första gången min stackars tå blev misshandlad va när jag skulle bygga ihop ikea-skåpet i matrummet och tappade ett paket på 19 kg över den stackarn.
Igår va det chefens skrivbord som skulle monteras isär och vräkas från mitt kontor, jag tog i lite för hårt och det gick lite för fort, vips landade ca halva skrivbordets tyngd på den redan ömma och lätt lila stortån.
Tån i fråga är just nu blå/svart/lila/gul i ett makalöst artistiskt mönster, nästan dubbelt så tjock som vanligt och gör förstås ganska ont.
Jag ka dock röra den och så länge jag inte har skor så går det bra att gå också så det är nog ingen större skada skedd; )

Nåväl, en ledsen tå eller två är väl inget att hänga upp sig på? Tihi :)

Ikväll lyxade vi till det lite och gick ut o käkade middag på Hörnet, mycket trevligt!
jag tog en plankstek och ett glas rött, D tog Coeur de filet Provencale och en öl. Fredagslyx i sitt esse!
Det är så mysigt att göra sånt tillsammans ibland!

Mätta och lagom trötta spenderar vi nu kvällen i soffan med alla katter som är ovanligt keliga, vi har petat i oss lite godis (ja, jag vet, fy på mig) och nu funderar vi på att leta rätt på nån lagom lättsam film.
D jobbar i helgen och vi har gjort alla tråkiga saker som städ och sånt i veckan så jag ska slappa med husdjuren, träna lite lätt (typ cykla och sånt som man inte förvärrar förkylningen av) och läsa.
Jag har massor av böcker som väntar i bokhyllan, eller massor va väl en överdrift men en 8-10 st i alla fall :)

Så jag kan med gott samvete luta mig tillbaka och ha en riktigt "pyssla om mig själv helg". Gott så :)

Nog med dravel för idag!
Jag avslutar med att önska er alla en riktigt trevlig helg!

Ännu en lördagskväll

Jamen visst! Ännu en lördagskväll är snudd på förbrukad, ännu en vecka har gått och vi har tagit ett litet steg närmare ljuset och våren.
Det har varit en bra vecka, trots att jag sovit dåligt och axeln bråkar igen så har dagarna gått ganska fort.

Jag hade min första lediga onsdag den här veckan, ni kan inte ana hur skönt det va!
Att få ha en dag någon gång ibland som är min, bara min, när jag kan göra precis vad jag vill. Just den här veckan började med en tripp ner till jobbet för gruppfotografering, sen spenderade jag dagen med att småplockat hemma, läsa och till och med ta en liten tupplur mitt på dagen. En mycket bra dag!

Jag har äntligen kunnat börja med bokföringen på riktigt och är nu klar med 2/3 av januari. Det blir hårt jobb ett par veckor framåt för att komma ikapp men sen ska det nog flyta på finfint.
Trots att det är ca 8-9 år sen jag jobbade med löpande bokföring på det här viset så gick det fort som tusan att komma in i det.
Och bäst av allt? Det känns så bra och så himla kul!
En ny utmaning, på mina egna villkor, med fantastiska mentorer att vända mig till om jag behöver hjälp, det kan inte bli bättre. Det här är precis vad jag behöver, lite nytt och roligt i vardagen.

Idag har jag också tagit det lugnt, tvättat lite, tränat lite, läst massor, småplockat lite, diskat, sorterat sopor och bara allmänt slappat. Grymt :)
Imorrn ska vi fara på återvinningen och göra oss av med allt skräp som diverse Ikea-kartonger har framkallat, sen ska det dammsugas och skuras och sen får vi slappa bäst vi vill igen ;)
Det känns så skönt att ha ordning här hemma igen, det går så fort och smidigt att hålla rent här nu och jag är verkligen supernöjd med allt nytt!

I veckan är det storstädning av gästrummet som gäller, mamma kommer ju på torsdag!
Det ska bli jättekul att få ha henne för mig själv i några dagar. D jobbar fredag och lördag så då är det bara mamma och jag, på söndag ska vi troligen åka och hälsa på svärföräldrarna en sväng, det är väl på tiden att våra päron träffas nu när vi snart varit tillsammans i 3 år ;)

Och nu ska jag återgå till mina drakar i Robin Hobbs fantastiska värld :)

Ha det bäst kära vänner!

Kaos och hemmapiff

Halloj!
Här ligger jag som ett kas i soffan, trött som fasen och har ont i hela kroppen.
Jag har nämligen byggt möbler nästan varenda dag den här veckan!
Nu är badrummet klart med två nya skåp på plats och mer utrymme tack vare dem.
Det blev riktigt bra!

Men det är totalt kaos här hemma nu.
Det ligger tomma Ikea-kartonger överallt, matrummet är täckt med nymålade delar av min gamla furuskänk, gästrummet är dels förvaringsutrymme åt vräkta möbler och förvaringsboxar och delvis parkering för alla mina böcker (runt 400 st) som just nu är utan hyllor.
Den stora Kallaxhyllan ligger fortfarande i kartong och ska skruvas upp imorrn.
Nästan alla blommor har blivit omplanterade och det enda som återstår att göra efter att vi skruvat ihop den sista möbeln är att ställa tillbaka allt på sina respektive platser, bära ner det som inte ska användas till förrådet och fara iväg med en jäkla massa återvinning.

Just idag har jag varit på byn två gånger, planterat om nämnda blommor och målat nämnda skänk så jag tycker nog att jag får vara lite trött ;)

Det ska bli så himla skönt att få allt på plats! Jag har verkligen sett fram emot att få piffa till och göra om lite här hemma. Extra kul är det såklart att mamma kommer om två veckor och då kommer både badrummet, gästrummet och matrummet att se helt annorlunda än sist hon va hit, och givetvis då mycket finare, fräschare och i betydligt bättre ordning :)

Så ser min helg ut och gissningsvis kommer även nästa helg att gå i vårstädningens tecken.
Vad har ni för er en helg som denna?

Sundsvall, stress & mindfulness

Måndag igen då! Och jag är fortfarande lika jäkla trött...

Eftersom jag va feberfri helst fredagen så for vi till Sundsvall som planerat och där hade vi det kanon!
Vår juniorsvit på First Hotel Strand va jättefin och mysig.
När vi kom fram och hade checkat in så käkade vi en sen lunch på Subway och sen gick vi en runda på stan, tog en kaffe på Barista och sen gick vi och köpte  biobiljetter.
Vila på hotellets och piffa till oss lite sen gick vi på bio och såg nya Star Wars som faktiskt va riktigt bra.
Efter filmen vart det mysig och otroligt god middag på Stekhuset Hörnan och efter det ett glas vin i hotellbaren innan vi återgick till vårt hotellrum.

Igår vart det Ikea så nu kryllar det av små och stora paket som ska packas upp och monteras, några smågrejer fixade vi igår men vi va rätt trötta så hälften är kvar...
På onsdag kommer de tre grejerna som inte fick plats i bilen, en stor kallaxhylla, ett högskåp till badrummet och en förvaringslåda att ha under bäddsoffan i gästrummet.
Nu jäklar ska det bli fint, ordning och reda här :)

Fick massage av bästa Vivi idag efter jobbet, fick ett present av D i julklapp.
Jäklar, det behövdes! Det gjorde svinont samtidigt som det va skönt att bli lite uppmjukad. Jag är lite öm i hela höger sida nu men det lägger sig snart.
Jag blev dock uppmärksammad om att jag inte andas ordentligt, igen, och jag ska medge att jag känner att jag har tagit några steg tillbaka. Inte bra alls såklart, men då är det bara att kämpa igen!

Så nu ska jag börja med mindfulness och lite yoga varje dag för att dels andas ordentligt och dels slappna av så arg musklerna får det syre de behöver så att jag får sova, slipper värk och blir mindre stresskänslig.
Jag har dessutom beslutat mig för att gå ner lite i tid ett tag för att hitta tillbaka till mig själv igen, få tillbaka lite ork och få en extra chans att pusta ut.
Så från och med nästa vecka kommer jag att vara ledig varannan onsdag.
Det känns bra, jag känner mig bättre redan nu bara för att beslutet är taget och beviljat.

Så nu ska jag stretcha lite och sen göra några Yogaövningar, lika bra att komma igång!

Hoppas att ni har haft en bra helg och att ni får en bra vecka, glöm inte semlorna imorrn ;)

Fredagsmys?

Fredagsmys med dunkande huvud kanske inte riktigt va vad jag hade tänkt mig, men fredagsmys blir det trots allt!
Jag ligger i soffan och läser, D sitter i andra ändan och spelar medan katterna latar sig omkring oss.
Jag har syndat lite och köpt en flaska Coca Cola Zero att lysa med, jag va så sjukt sugen på läsk (jag som nästan aldrig dricker det om jag inte är bakis) så det fick bli så.

Till middag blir det svärfars supergoda pölsa som just nu  ligger och tinar på diskbänken, sen blir det New Girl-maraton och varm choklad med vispad grädde.
Ganska lagom tycker jag :)

Jag är piggare idag, feberfri och mindre ont i halsen, men trycket över bihålorna och huvudvärken är kvar och det kliar i halsen. Jag bedömer dock att jag orkar med Sundsvallsresan imorrn och passar på att vila nu så att jag är så pigg som möjligt imorrn.
Jag ser fram emot att åka iväg, mysa på stan, käka god mat, gå på bio, sova på hotell och käka mumsig hotellfrukost :)
Jag älskar att göra sånt med D, vi har alltid så himla kul!

Nu ska jag återgå till min bok, Dragon Haven av Robin Hobb, del två av The Rain Wilds Chronicles. Jag kan för övrigt varmt rekommendera hennes böcker!
Fantastiskt bra och välskrivna, klassiska fantasyböcker med många oväntade vändningar. Kolla in dem vettja!
Min favoritserie av henne hittills är böckerna om Fitz and The Fool, båda trilogierna.
Well, over and out!

A Day of Selfpity ;)

Idag är det synd om mig!
Jag ligger hemma med halsont, tryck över bihålorna, 38 grader i feber och huvudvärken från h-vetet.
Tråkig start på februari tycker jag :(

Egentligen borde jag inte klaga, jag klarade mig ju faktiskt från fysiska sjukdagar hela hösten vilket är grymt ovanligt för mig, men det känns ändå inge bra att vara sjuk och ännu sämre att behöva vara hemma från jobbet.

Nåväl, sånt kan man ju tyvärr inte styra över, jag kurerar mig bäst jag kan och hoppas vara frisk tills på lördag då jag och D drar till Sundsvall för en myskväll på hotell följt av en söndag med shopping på Ikea.
Jag hinkar te för att lindra halsen, knaprar Alvedon och sinupret mot huvudvärk, feber och bihålor och vilar framför tv:n med skruttkatterna.

Och så är det väl tur i oturen att jag blev sjuk nu istället för i helgen eller nästa vecka!
Nästa vecka har jag definitivt inte tid att vara sjuk, då händer en massa förändringar för mig på jobbet som jag verkligen ser fram emot. Lite nya utmaningar och mer ansvar, spännande som tusan ju!

Nu orkar jag inte stirra på skärmen längre!
Återgår härmed till att kramas med Chili och tycka synd om mig själv ;)

Begravning och lördagsmys

Jag har söndag idag, det blir lätt så när man är ledig en fredag.
Jag tog ledigt igår för att följa med D och stötta honom och hans familj på hans mormors begravning och allt vad det innebär.
Det blev en lång dag, vi åkte hemifrån ca 11:30 och kom inte hem igen förrän 22 på kvällen...
Det va en fin begravning som följdes av begravningsfika i församlingshemmet i Tåsjö. Efter det for vi till svärmors barndomshem och åt middag med stora delar av hennes syskon m familjer.
Intensivt, sorgligt men i slutändan ändå trevligt!

Idag har vi mest slappat, vi for på Dollar en sväng och så har vi småplockat men som sagt, mest slappat.
Vi käkade kycklingfajitas till middag och så gjorde jag en ProPud delight åt oss till efterrätt, så himla gott!
Testa gärna, så här gjorde jag;

2 ganska stora portioner
1 burk ProPud Caramel
1 burk ProPud Chocolate
2 dl vispgrädde (eller vispbar havregrädde)
1 stor banan

Vispa grädden och skiva bananen.
Fördela Caramelpuddingen i botten på två skålar, bred på tunt med grädde över den och lägg på några bananskivor.
Fördela sedan Chocolatepuddingen ovanpå bananen, fördela resten av bananskivorna  ovanpå och toppa med resten av grädden.

Så himla enkelt och otroligt gott :)
Vill man inte ha så mycket  (vi slog på stort ikväll) kan man fördela samma mängder i 4 mindre skålar istället.

Nu slappar vi vidare framför New Girl och bara är. Skönt att ha en ledig kväll hemma, bara vi, det känns som en evighet sen sist.
Imorrn blir det träning som vanligt följt av lite städning här hemma inför den kommande veckan. Min Crock Pot får stå för middagen, smidigt och gott.

Hoppas ni får en fortsatt trevlig helg!

Flum

Alltså, denna trötthet!
Jag borde ha förstått att det var för bra för att vara sant när de två första veckorna på heltid gick så bra ;)
Nu är jag helt slut...
Jag har sovit bättre de senaste två nätterna men det känns inte som att det har gjort någon skillnad än, jag gäspar mig igenom hela dagarna.

Skönt nu dock att jag fick så mycket gjort i söndags för jag behöver åtminstone inte tänka på tvätt och städ just nu. Det är inte hela världen om tvättmaskinen far vila ett par dagar.
Ikväll behöver jag inte ens laga middag, bara riva ett par morötter och smälta lite smör till fiskpuddingen jag tog fram ur frysen igår. Härligt :)

Tänk att jag snart har klarat en hel månad utan socker! Känns grymt bra faktiskt. Bara två månader kvar ;)
Nu har jag börjat dra ner på snuset också, med förhoppning om att jag ska klara av att sluta med det också så snart det bara går.
Vilken hälsomänniska jag börjar bli, haha!

Gymmade på friskis idag å, grymt skönt!
Ökade vikten lite på knäböj och sprang istället för att stå på Crosstrainern, det gick förvånansvärt bra.
Det känns så himla kul att det går så bra, att jag ökar antingen vikter eller antal repetitioner på någon övning nästan varje pass.
Målet är att jag ska klara av att springa 5 km utomhus och att jag ska ha dubblat alla vikter innan sommaren.
Vi får väl se hur det går, än så länge är det bara att fortsätta kämpa!

Och med det kryper jag ner i sängen med en bra bok och gör kväll.
God natt!

Ny medicin

Ja, jag vet, det är bara några dagar sen jag lovordade fluoxetine, men nu ska jag alltså byta ut den mot citalopram.
Varför byta om den andra fungerar så bra?
Ja, det är en bra fråga!

Så här är det, jag och D vill ha barn och nu när allt har lugnat ner sig lite vill vi börja aktivt försöka igen. Fluoxetine har i studier visat sig vara skadlig för eventuella fosters hjärtan och därmed rekommenderas det att man byter ut den redan innan man förhoppningsvis blir gravid. Så enkelt är det!
Den nya medicinen är något svagare än den jag äter nu men om jag känner att jag blir sämre av den så kan jag riskfritt öka dosen.
Jag byter bara från en dag till en annan, vilket är väldigt smidigt och även gör att jag känner eventuella skillnader ganska fort.

Så varför inte bara sluta med antidepressiva helt?
Också en bra fråga, med ett ännu enklare svar, jag är inte redo!
Man rekommenderar idag att patienter som äter antidepressiva ska äta dem i minst 6 månader efter det att de börjar verka. I mitt fall är det nu 3 månader sedan, jag är helt enkelt inte klar med min behandling än.
Dessutom kan viljan att bli gravid ha en stressande och ångestframkallande effekt om man redan är känslig för depression och ångest, vilket man såklart är när man är mitt i en pågående behandling. Att sänka sig själv ännu mer för att det tar tid att bli gravid har knappast en positiv effekt.

Så varför väntar vi inte bara med att försöka?
Av två anledningar; vi har försökt förut och vet att det pga min endometrios kan ta väldigt lång tid så vi vill inte vänta längre med att försöka igen. Andra anledningen är såklart min ålder, jag är 33 nu och jag blir inte yngre!
Ni som har hängt med ett tag vet att jag har velat ha barn i väldigt många år, att jag har försökt förut, att jag har fått missfall osv.
För mig känns det lite som att det är nu eller aldrig om jag ska ha en chans till att få barn på naturlig väg.

Så är det med det!
Nu håller vi tummarna att det funkar bra med den nya medicinen och att vi lyckas få till en graviditet inom nåt år iaf :)

Framsteg

Min start på 2016 och detoxen har gett resultat, wohoo :D
Jag har gått ner 2 kg, minskat midjemåttet med 2 cm och bukmåttet med 4 cm.
Måtten är såklart viktigast men jag har lagt på mig flera kilon extra fett under hösten också och ser gärna dem försvinna ;)

Till råga på det gick morgonens gympass riktigt jäkla bra, jag ökade både lite vikter och antal repetitioner på flera övningar.
Kul att trava hem och käka frulle och känna sig nöjd.
Att jag dessutom orkat dammtorka, dammsuga, skura badrummet och torka golven gör inte saken sämre, jag förtjänar ett varmt bad ikväll.

Jag har sovit skitdåligt hela veckan så jag hoppas att dagens aktiviteter har tröttat ut mig nog så att jag får sova inatt och börja veckan med lite mer energi.

Snart dags för middag, älskar min Crock Pot. Igår fixade den Chili Con Carne och idag Bigos (polsk surkålsgryta). Igår lagade jag även köttfärs och rotfruktsgratäng och ikväll ska jag slänga ihop en paj med bacon, broccoli och ädelost. Skönt att knöla frysen full med matlådor för trötta kvällar!

Ja o så fyllde ju bästaste E 25 igår :)
Hon hade bakat en massa supergott sockerfritt fika, så jag kunde mumsa i mig gofika till kaffet jag också.
Inte dumt!

Och nu ska jag kramas med alla katter som omringar mig i soffan och njuta av allt jag har fått gjort!

Det blir ljusare igen

Jag kastade ett öga ut genom fönstret imorse när jag satt och stämde av gårdagens kontoutdrag, kl va kanske 8:30 och det slog mig att det va så "ljust".
Eller, ljust var det väl kanske inte direkt, men det va inte kolsvart, snarare bara lite dunkelt.

För bara några veckor sedan, när jag va sjukskriven, började jag 8:30 på morgonen och när jag gick till jobbet då så var det kolsvart ute.
Det är det nu också, jag går ju hemifrån ca 7:45, men nu dröjer det inte länge innan reflexer på morgonen blir överflödigt :)
Snart, om inte allt för många veckor, är det ljust på kvällarna när vi slutar!

Just idag har varit en sån där otroligt vacker vinterdag, kallt, sol och blå himmel, hela världen liksom gnistrar vitt.
På friskvården stod jag på crosstrainern och spanade ut på den glittrande vyn och slogs av hur vackra vinterdagar verkligen är förrädiska, det ser underbart ut men man skulle lätt kunna frysa ihjäl där ute ;)
Ja, jag är en sån där frusen varelse som bylsar på mig kläder tills jag ser ut som en pingvin när jag går ut på vintern ;)
Men vackert är det verkligen!

Jag såg nån artikel på Facebook häromdagen om nån familj i Landvetter som var insnöade och inte kunde ta sig ut, de hade fått hela 32 cm snö. 32 cm? Det är ju skrattretande! Jag kunde inte låta bli att tänka att de aldrig skulle överleva om de hamnade norr om Dalälven på vintern...
Jag, som är uppvuxen i södra Sverige och inte direkt kan skryta med många snörika vintrar som barn tycker ändå att hela landet borde veta att snö är en rätt så stor risk på vintern och att man kanske borde kunna vara lite förberedd på det?
Vintern kommer ju onekligen varje år, vid ungefär samma tid, right?

Det va inte många vintrar sedan pappa blev insnöad där han bor, vid Skånska kusten. Han kom ut en måndag och det var kritvitt och oplogat.
Vet ni vad han gjorde? Han försökte köra till jobbet ändå! Nog för att han i slutändan körde fast i snön och fick ta hjälp av en bonde för att ta sig loss, drivorna vid kusten är inte att leka med (jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag tänker på det) men poängen är att han, en inbiten  söderlänning ansåg att man inte kan låsa in sig för att det snöat lite ;)

Jag är en sommarmänniska, visst har alla årstider sin charm men om jag va tvungen att bara välja en så skulle det vara sommaren, helst då med sol och värme.
Jag trivs bäst och mår bäst i sol och värme, det märktes verkligen i Alanya, när jag blev av med nästan alla eksem och inte hade värk på hela veckan.
Underbart!

Men jag undrar om man verkligen skulle uppskatta sommaren lika mycket om man inte fick längta lite.
Om man skulle uppskatta värmen om man inte fått uppleva den gnistrande kylan.
Om man skulle njuta av sommarregn om man inte fått utstå en blaskig och sörjig vår.
Om man skulle tycka att blommorna va lika vackra om man inte sett den fina, rödgula hösten.
Jag tror inte det!
Precis som att jag tror att tråkiga saker måste ske för att man ska kunna uppskatta det positiva i samma grad så tror jag att vi måste få se det vackra i alla årstider för att vekligen kunna njuta till fullo av vår favorit.

Så just idag, och även de flesta andra soliga dagar faktiskt, så njöt jag av att beskåda vintern. Jag njöt av att veta att ljuset och värmen kommer tillbaka, precis som med allt annat i livet, jag njöt av skönheten som är just nu, för nu har snart förvandlats till då, så varför inte göra sitt bästa för att njuta av nuet så mycket man bara kan istället för att ständigt längta efter morgondagen?

Ibland kommer man till insikt om de mest självklara saker.
Jag väljer att njuta av nuet, ta dagen som den kommer och samtidigt som jag har hopp om framtiden så ska jag lära mig att se allt som är bra just idag.
Och självklart också tillåta mig själv att ha sämre dagar, utan att få dåligt samvete för att jag inte alltid är glad.

Zombies och vilddjur

Jag är sååå trött! Jag har inte sovit en hel natt på över en vecka :/
Varför? För att mina vilda små husdjur tycker att 3-5 på morgonen är en exemplarisk tid att leva rövare, flytta runt alla mattor, utmana varandra vem som kan riva flest slamrande prylar, ha race över matte i sängen eller bara allmänt sitta på mattes mage och stirra på henne tills hon vaknar :p
Igår kväll tog jag faktiskt en Imovane i hopp om att få sova bättre, bättre blev det men inte ens den kunde skona mig från katternas elefantimitationer.

Jag ska nog ta en ikväll också, så ska jag nog lyckas vända på det här så man blir som folk igen.
Jag känner mig som en zombie just nu, blir lätt så när man sover dåligt, det är nästan så att jag kan känna igen mig själv i monstren i The Walking Dead ;)
Förutom att man såklart blir trött av att inte sova så blir jag så överkänslig också, tröttheten gör att jag blir nere och känner mig själsligt trött på ett sätt som är svårt att beskriva.
Dessutom blir jag mer lättstressad och virrig, vilket kan vara en gnutta irriterande.

Jag har verkligen en del kvar att jobba på med mig själv!
Jag måste lära mig att inte stressa upp mig i onödan, att släppa kontrollen lite och ta saker för vad de är, både hemma och på jobbet.
Jag fick massor gjort både hemma och på jobbet måndag och tisdag, idag har det gått långsammare och jag måste acceptera att jag har såna dagar, lära mig att det faktiskt är ok att ha dagar när man inte går på i 190.

Imorrn är det friskis igen, yay! Jag gymmat på jobbet i vanlig ordning, det är verkligen skönt att ha den möjligheten :)
Så nu ska jag plocka ihop så att jag har allt jag behöver tills imorrn, sen ska jag hänga lite tvätt och forstätta kolla på zombies på tv :)

And then came the tears

Det stämmer faktiskt ganska bra, det där gamla uttrycket "efter regn kommer solsken".
Det kanske inte alltid är exakt solsken, men det känns alltid lite bättre efter regnet, lite renare, friskare, som att man tvättat bort allt obra.

Lite så är det med tårar också!
Jag grät idag, jag grät så att jag skakade och snorade, ni vet, sån där riktig storgråt.
Jag kände ett tryck i hela mig hela dagen igår och förmiddagen idag, jag kände mig tung och sorgsen, deppig.
På lunchen försökte jag läsa men kunde inte koncentrera mig, så med ca en halvtimme tillgodo gick jag tillbaka till mitt kontor.

Och då kom tårarna. I 5 minuter grät jag, och jag lät det bara komma.
Och efteråt? Precis som med regn så kändes allt lättare efter en rejäl grinstund. Som att jag fick rensa bort det onda, det som kändes obra.
Det kändes skönt att få ut det!

Det slog mig också efteråt att jag inte har gråtit ordentligt på över ett år, jag har inte fått det utlopp en rejäl grinstund ger på över ett år.
Visst, jag har snyftat till sorgliga scener på tv och film, jag har fått tårar i ögonen när jag känt mig nere, men jag har inte faktiskt gråtit.
Så det va nog på tiden!

Jag har dessutom konstaterat att det finns 2 sorters PMS, den man oftast syftar till; pre menstruellt syndrom som alltså kommer innan mens och post menstruellt syndrom som kommer efter.
Ja, det är iaf det jag skyller de senaste dagarnas käbslodip på ;)

Nu är det ju inte så att jag blev automatiskt sorgfri och glad bara för att jag gick gråta ut, nej, jag är fortfarande ledsen och känner mig fortfarande otillräcklig men jag fick hjälp på traven att bearbeta och hantera det.
Jag fick liksom gråta av mig lite för att sedan få kraft att gå vidare.

Så nu gör vi det! Vi går vidare, inga fler negativa inlägg den här veckan ;)
Jag har gett mig tusan på att 2016 ska bli ett bra år för mig, så nu jobbar jag vidare för att uppnå så många mål och drömmar jag kan.
I år är det min tur, om det så ska krävas allt jag har så är det min tur, mitt år.
Eller hur?

Och med det sagt så slår jag mig ner framför The Walking Dead med dagens middag, chorizo med stekt brysselkål med havregrädde, givetvis kanelkaffe till efterrätt. Mums :)