Jag kastade ett öga ut genom fönstret imorse när jag satt och stämde av gårdagens kontoutdrag, kl va kanske 8:30 och det slog mig att det va så "ljust".
Eller, ljust var det väl kanske inte direkt, men det va inte kolsvart, snarare bara lite dunkelt.
För bara några veckor sedan, när jag va sjukskriven, började jag 8:30 på morgonen och när jag gick till jobbet då så var det kolsvart ute.
Det är det nu också, jag går ju hemifrån ca 7:45, men nu dröjer det inte länge innan reflexer på morgonen blir överflödigt :)
Snart, om inte allt för många veckor, är det ljust på kvällarna när vi slutar!
Just idag har varit en sån där otroligt vacker vinterdag, kallt, sol och blå himmel, hela världen liksom gnistrar vitt.
På friskvården stod jag på crosstrainern och spanade ut på den glittrande vyn och slogs av hur vackra vinterdagar verkligen är förrädiska, det ser underbart ut men man skulle lätt kunna frysa ihjäl där ute ;)
Ja, jag är en sån där frusen varelse som bylsar på mig kläder tills jag ser ut som en pingvin när jag går ut på vintern ;)
Men vackert är det verkligen!
Jag såg nån artikel på Facebook häromdagen om nån familj i Landvetter som var insnöade och inte kunde ta sig ut, de hade fått hela 32 cm snö. 32 cm? Det är ju skrattretande! Jag kunde inte låta bli att tänka att de aldrig skulle överleva om de hamnade norr om Dalälven på vintern...
Jag, som är uppvuxen i södra Sverige och inte direkt kan skryta med många snörika vintrar som barn tycker ändå att hela landet borde veta att snö är en rätt så stor risk på vintern och att man kanske borde kunna vara lite förberedd på det?
Vintern kommer ju onekligen varje år, vid ungefär samma tid, right?
Det va inte många vintrar sedan pappa blev insnöad där han bor, vid Skånska kusten. Han kom ut en måndag och det var kritvitt och oplogat.
Vet ni vad han gjorde? Han försökte köra till jobbet ändå! Nog för att han i slutändan körde fast i snön och fick ta hjälp av en bonde för att ta sig loss, drivorna vid kusten är inte att leka med (jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag tänker på det) men poängen är att han, en inbiten söderlänning ansåg att man inte kan låsa in sig för att det snöat lite ;)
Jag är en sommarmänniska, visst har alla årstider sin charm men om jag va tvungen att bara välja en så skulle det vara sommaren, helst då med sol och värme.
Jag trivs bäst och mår bäst i sol och värme, det märktes verkligen i Alanya, när jag blev av med nästan alla eksem och inte hade värk på hela veckan.
Underbart!
Men jag undrar om man verkligen skulle uppskatta sommaren lika mycket om man inte fick längta lite.
Om man skulle uppskatta värmen om man inte fått uppleva den gnistrande kylan.
Om man skulle njuta av sommarregn om man inte fått utstå en blaskig och sörjig vår.
Om man skulle tycka att blommorna va lika vackra om man inte sett den fina, rödgula hösten.
Jag tror inte det!
Precis som att jag tror att tråkiga saker måste ske för att man ska kunna uppskatta det positiva i samma grad så tror jag att vi måste få se det vackra i alla årstider för att vekligen kunna njuta till fullo av vår favorit.
Så just idag, och även de flesta andra soliga dagar faktiskt, så njöt jag av att beskåda vintern. Jag njöt av att veta att ljuset och värmen kommer tillbaka, precis som med allt annat i livet, jag njöt av skönheten som är just nu, för nu har snart förvandlats till då, så varför inte göra sitt bästa för att njuta av nuet så mycket man bara kan istället för att ständigt längta efter morgondagen?
Ibland kommer man till insikt om de mest självklara saker.
Jag väljer att njuta av nuet, ta dagen som den kommer och samtidigt som jag har hopp om framtiden så ska jag lära mig att se allt som är bra just idag.
Och självklart också tillåta mig själv att ha sämre dagar, utan att få dåligt samvete för att jag inte alltid är glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar