Lite bättre

Nu känns det iaf lite bättre...
Det är en lång väg kvar, men för stunden känner jag mig i alla fall ok.

Jag vet inte hur framtiden ser ut, jag vet inte vad som kommer hända. Jag kan bara acceptera att jag inte kan göra mer. Att känslan av maktlöshet är naturlig och inte kommer att försvinna i första taget. Jag får fortsätta ta en dag i taget och acceptera att jag kommer att få fler bakslag på vägen.

Men jag är rädd, jag känner mig osäker. Och känslan av ensamhet kommer nog inte att försvinna den heller, jag är ensam o det är bara att bita ihop o göra det jag gör bäst. Klara mig själv!