:-(

Varför ska jag be om ursäkt för hur jag känner? Jag kan ju för fan inte rå för att jag blir ledsen!

Tog en promenad i hopp om att rensa skallen, men det fungerade inte. Istället funderade jag bara ännu mer o blev ännu mer ledsen o irriterad... Jag fattar inte riktigt varför inte jag o mina känslor räknas!
Jag skyller inte på någon av mina vänner, det förklarade jag igår, men jag tar väldigt illa vid mig när det tydligen tolkas så. Jag kan faktiskt inte rå för hur jag känner, och jag har rätt att känna som jag gör utan att bli klandrad för det. Eller!?

Jag hade inte räknat med att sitta hemma själv en helg till, o det sårar mig att ingen tar hänsyn till det! Jag va ensam hela påsken, jag tycker det räcker...

Nu gnäller jag, jag vet, men jag är ledsen o hur jag än försöker att inte låtsas om det så känner jag mig ensam o övergiven. Som sagt, utelämnad, men det är inte så mycket att göra åt just nu!
Jag får helt enkelt fortsätta försöka göra det bästa av situationen.