Perspektiv; om tid

Hur kommer det sig att tiden alltid går sakta när man väntar på något, för att sedan gå alldeles för fort när man gör det man väntat på?
Igår va den absolut segaste tisdag jag varit med om tror jag... Trots att dagen va fullspäckad gick den oerhört sakta!

Så hur kommer det sig egentligen att tidsperspektivet förändras beroende på omständigheter?
Att man räknar sekunderna när man har nåt att se fram emot är ju logiskt, till följd går tiden såklart sakta. När man gör något roligt här man inte koll på tiden, således går tiden fort.
Men det finns andra situationer, som min vinter till exempel.

I vintras kändes det som att tiden liksom stod stilla, hela min värld kändes stå stilla. Men tiden gick, och vips så va det påsk och jag hade inte ens fattat att tiden hade gått!
O i vintras hade jag inte roligt, jag mådde skit...
Varför blev det så?

Jag har nu bott i Jämtland i 8 år, 8 år som både känns som en hel livstid och som om de har gått hur fort som helst. 8 år av minnen, både bra och dåliga, 8 år av lärdomar, misstag, bra beslut och ständig förändring.
Jag fyller 30 om bara en och en halv vecka... Hur gick det till? Jag va nyss 22 ju...

O hur kommer det sig att jag känner mig yngre och mer levnadsglad nu än jag gjorde när jag va 22?

Oj, va mycket kluriga saker som rör sig i mitt huvud ibland;-)

Jag fortsätter i alla fall att räkna ner dagarna! I helgen ska det bakas till födelsedagen; Dumlemuffins, kanelbullar och chocolate chip cookies. Gott va?!
Nästa helg ska jag baka tårtan och fixa dumlefluff att spritsa på mina muffins:-) Kul att ha en anledning att baka lite! O kul att få bjuda på hembakat när man fyller år.