Jag har alltid funderat mycket på det där med perspektiv, hur olika två människor kan uppfatta saker o hur svårt det kan vara att se saker ur andras synvinkel eller sätta sig in i deras sits och tänk. Just nu funderar jag nog på det mer än vanligt, do to some recent events.
Jag ser ju saker ur min synvinkel och min situation, men jag försöker ändå alltid att förstå och sätta mig in i hur andra tänker, hur andra uppfattar mig och ser på min situation i olika lägen. Men det kan vara svårt! Alla tänker ju inte likadant och att försöka tänka i någon annans banor är väl näst intill omöjligt. Därför kan jag inte alltid förstå när andra inte håller med mig om tex min livssituation, o jag kan heller inte kräva att de ska förstå mig. Vad jag däremot anser att man kan kräva av alla människor i sin omgivning är att de ska respektera varandras val, hur svårt det än kan vara, o det gäller ju mig likaväl som alla andra.
Men hur olika kan man egentligen uppfatta saker? Om två personer, tillsammans, upplever en och samma sak, tänker de lika om det då? Förmodligen inte, eftersom inga två människor tänker likadant. O hur långt ska man sträcka sig för att se något ur någon annans perspektiv? Jag antar att det beror på hur mycket motparten betyder för en o vilken situation det gäller... Men jag anser väl att man alltid ska försöka tänka sig in i motpartens sits, o att man alltid ska vara medveten om att man själv kan vara den som har "fel".
Vad tycker ni? Tänker ni mycket på sånt här?
Jag tror att människor har olika stor förmåga att leva sig in i en annans situation. Min mamma sa en gång att det jag upplever blir min sanning, så som jag ser det hela. Ofta kan en situation upplevas helt olika av de som är iblandade. Ett bråk för den ena kan vara en diskussion för den andre. Båda har rätt, för båda har sin egen upplevelse - och man har alltid rätt till sin känsla. Vi påverkas alla av våra tidigare erfarenheter och allt som sker sorterar och tolkar vår hjärna. Beroende på vad som skett tidigare kan man tolka annorlunda än den andre. Jag tror det är väldigt viktigt att försöka finna en mellanväg. Att se den andres perspektiv, precis så som du säger. När jag inte förstår någons handlande försöker jag förstå. Även om jag inte förstår, håller med eller anser det vara en god idé så måste jag respektera den andres val. Beroende på hur relationen ser ut är det dock viktigt att båda får uttrycka sin åsikt, utan spott och spe. Vissa situationer väcker starka känslor, och det är okej att uttrycka dem - så länge man inte sårar medvetet.
SvaraRaderaIntressant ämne som dyker upp då och då. :)
Tack för kloka ord! Jag håller helt o hållet med dig:-)
SvaraRadera