Carro; löparen?!

Jo, men visst! Jag har äntligen (bättre sen än aldrig) kommit igång med träningen inför vårruset i Östersund den 10:e juni :-) Med mindre än två veckor på mig att komma i form är det en aning tvivelaktigt hur det kommer att gå, men jag började ikväll med att knata ner till rotnäset o intervallträna på 2,5 km spåret. Det tog 18 min o då joggade jag kanske totalt halvvägs. För att vara en inbiten promenixmänniska med trasiga höfter o trassliga benhinnor så tycker jag ta mig tusan att jag kan få vara lite stolt :-D

Nu promenerar ju jag en del, plus att jag tränar regelbundet under normala omständigheter (de senaste veckorna har varit lite si o så dock) så min kondis är inte totalt körd i botten o jag är inte tokklen, men jag är ändå rätt imponerad över hur pass bra jag klarade mig ikväll! Löpning är ju liksom inte alls mitt gebit, men kanske finns det hopp ;-) Mitt mål är att klara av att jogga minst halva vårruset som är på 5 km, gärna mer, så nu hoppas jag att höfter och benhinnor samarbetar med resten av min kropp!

Imorrn blir det bara en promenix, ska bort o dricka kaffe med en fin vän o då knatar jag dit och hem, men på torsdag ska jag ut o kuta igen! Tänkte använda friskvården till det på torsdag o nästa tisdag:-) På fredag blir det vanlig träning o lördag ska det kutas igen, jag ska klara av att springa/jogga hela spåret nästa tisdag, tror ni jag klarar det?
Söndag är såklart vilodag o måndag kör jag vanlig träning o en promenix!

O nu sitter jag här på min underbara balkong med en kopp kaffe o njuter av känslan att ha klarat av något jag aldrig trodde att jag skulle klara! Tänk att jag, lata, klumpiga och rätt så runda lilla jag, kunde klara av att gå ner 23-25 kg, jobba upp en vettig kondis o bygga en gnutta muskler! Jo, ibland får man vara lite stolt över sig skäl, eller hur?!