Söndag...

Ush, jag känner mig lat! Har massor av saker jag skulle behöva göra men har absolut ingen lust, o ingen ork heller för den delen...

Känner mig sådär konstig igen, som om jag satt i en bubbla totalt avskärmad från omvärlden.
Känner mig ensam, o lite ledsen, o väldigt väldigt trött...
Jag hatar de här dagarna, för det känns inte som jag! Men nu är det jag, o det har varit jag ganska länge.

För det mesta tar jag en dag i taget o klarar mig ganska bra, känner mig helt ok och mår relativt bra. Kan till o med känna mig riktigt positiv och glad, vilket är mycket mer jag.
Men känslan av maktlöshet, sorg och ensamhet ligger hela tiden under ytan o bubblar inom mig. Även när jag inte visar det alls så finns känslorna där.
Ibland kryper de igenom mitt försiktigt uppbyggda skal, idag är en sån dag.

It feels as though my life just crumbles around me, as if everything is turning to dust and nothing I do is enough to bring it to peace...

Ibland undrar jag vad jag gör för fel, varför det är som det är. Innerst inne vet jag dock att jag inte kan påverka allt. Att jag inte kan kontrollera och styra över alla faktorer i mitt liv.
Jag hatar känslan av maktlöshet!
Jag hatar att känna mig ensam!
Men mest av allt önskar jag bara att någonting, någon gång, kunde gå bra...