Måndag

Nedräkningen har börjat, 9 arbetsdagar kvar! Sen 4 veckors härlig semester:-) Precis vad jag behöver nu, ledighet utan måsten, umgås med min familj så mycket som möjligt och en paus ifrån allt som hänt o fortfarande händer med mig o mitt liv. Jag tänker fly från mig själv kan man väl säga;-)

Jag misstänker att mitt nuvarande humör kan bero på PMS, något jag går lidit av i hela mitt vuxna liv.
Det är visserligen några dagar för tidigt, men det kan mycket väl bero på att jag ätit p-piller i nästan 3 månader.
I vilket fall som helst så känns det som att jag kan hantera det, nu när jag ändå sakta men säkert hittar tillbaka till mig själv.

Det kanske låter konstigt, men att sluta med pillrena är ett viktigt experiment för mig! Jag vill se hur pass bra jag klarar mig nu när jag har vettiga värktabletter och vet vad allt beror på. Jobbigast nu kanske blir just PMS:en, eftersom den inte går att lindra med smärtstillande, men så länge jag ser till att tänka på allt positivt och kämpar vidare en dag i taget så kommer det nog att gå bra!

Just nu känns det dock som att det borde räcka att jag går endometrios, jag har nog inte förstått alla följder av det än o bearbetar fortfarande alla känslor kring det. Jag tycker inte att jag förtjänar mer jobbiga saker just nu, men livet håller sällan med mig o fortsätter kasta tråkigheter framför fötterna på mig!

Men jag ger inte upp!
Varje motgång gör mig lite starkare, o vad som än händer så kommer jag att resa mig igen. Jag kommer alltid att klara mig o jag tänker aldrig bli bitter, jag vägrar bli bitter, för det finns alltid nåt att se fram emot!