Fniss

Alltså, jag tror ta mig tusan att min hjärna har gjort slut med mig o flyttat ut på landet. Jag har varit så himla vimsig på sistone, glömmer saker hela tiden o tappar ord. Jag har kläckt ur mig så himla många knäppa saker de senaste 2-3 veckorna! Tyvärr har jag ju även tappat minnet, så jag har glömt allt jag har sagt hon varit roligt :-/
Men kul är det ändå faktiskt, på nåt sätt! Visst, det skulle kunna vara grymt irriterande, men det skulle ju inte bli bättre om jag va irriterad, istället skrattar jag tillsammans med alla andra när det blir fel. Det är ju ändå roligast så, eller hur?

Jag är nog ändå rätt bra på att bjuda på mig själv tror jag! Jag har inga problem med att kläcka ur mig knasigheter, göra roliga miner osv bland folk. Jag bryr mig inte om att folk skrattar åt min klumpighet, som tex att jag kan gå rakt in i ett bord flera gånger om dagen trots att jag vet så väl att det står där, eller att jag snubblar i trappen på jobbet mest dagligen fortfarande efter alla dessa år. Jag är klumpig, jag missbedömer avstånd, jag har för bråttom o jag är för uppslukad av min egen lilla bubbla ibland. O varför inte skratta åt det? Det är ju faktiskt ganska kul att bjuda på sig själv o sina tillkortakommanden ibland ;-)

Till saken hör iaf att jag ofta fnissar nu för tiden, för att jag sagt fel, hört fel eller gjort nåt klumpigt. O jag fnissar över andras reaktioner på mina fails, för det är ju roligt att få andra att skratta! O jag är en ganska flummig tjej, det är liksom mycket roligare så.

Så fnissa mer o muttra mindre, då blir lite mycket roligare :-)