Sorg

Det känns tomt här nu, när du inte är här. Det känns inte mer eller mindre ensamt, bara tomt. Jag saknar dig, men jag är glad att du inte är här. Jag vill ha dig nära, men jag orkar inte se dig. Jag önskar att du kunde göra det ogjort, att du kunde vrida tillbaka tiden och tänka efter. Jag önskar att du kunde ha tänkt på mig, på mina känslor och hur du skulle påverka mig och mitt liv. Men inga önskningar i världen kan ändra det förflutna.

Jag känner sorg, en enorm sorg, över att det blev såhär. Man säger att hoppet är det sista som dör, men mitt hopp är dött nu. Mitt förtroende är sviket, mitt hjärta brustet. Mina känslor är en enda röra, de går från en tom kyla till bitterhet, från ilska till svek, från sorg och tårar till bitande ensamhet. Jag längtar efter någon att ty mig till, någon som kan hålla om mig och säga att allt kommer att bli bra.

Jag mår inte bra fysiskt heller, jag sover ännu sämre än innan, har ont i huvudet, känner mig yr, mår illa och tror att jag har haft feber idag. Men jag vill inte vara hemma, jag behöver vara så jobbet, där jag har sällskap, där jag har saker att göra och annat att tänka på. Jag behöver vara bland folk, jag behöver låtsas att allt är som vanligt.

Men sorgen, sveket, känslan av att vara ensam, övergiven och obetydlig, det kommer jag nog tyvärr att bära med mig ett tag till. Jag kommer att fortsätta gråta, för jag har inte sörjt klart. Jag kommer att fortsätta vara arg, ledsen och likgiltig om vartannat. Och jag tvingas acceptera att jag kommer att vakna på morgonen och känna en stunds lugn, bara för att minuterna senare minnas allt och återigen övertas av sorg och smärta.

Det kanske låter dramatiskt för er som läser, men det är precis såhär jag känner. Och det kommer att ta ner än några dagar att bearbeta och hitta ett sätt att fungera igen.
Jag bara önskar av hela mitt hjärta att jag hade någon att dela detta med, någon som orkade med mig nu trots att jag är ledsen och uppgiven.

Jag hoppas att du känner smärta också, att du också känner sorg, och att du ångrar det som hänt.
Och jag hoppas att det du sagt är sant, att du inte ljuger igen för att inte såra mig mer, för det enda jag begär av dig nu är 100% ärlighet...