Idag kom papprena, vi är skilda... Känns konstigt, känns fel, det är ju inte såhär man tänker sig att det ska bli när man gifter sig, köper hus och bygger ett liv tillsammans. Men ibland blir det så ändå. Och det är jäkligt tråkigt!
Jag vet att man inte ska känna så, men det känns som ett misslyckande. Man undrar vad man gjorde för fel, varför det blev såhär, vad som hände med alla drömmar och planer.
Det är väl egentligen ingens fel, eller kanske lite bådas. Men jag tar på mig mycket, jag känner mig misslyckad och otillräcklig. Jag undrar vad det är för fel på mig, vad jag kunde ha gjort annorlunda.
Det va inte såhär det skulle bli! Vi skulle fixa till huset så som vi ville ha det, skaffa familj, resa och bygga en framtid tillsammans, o nu är allt borta. Det är slut, verkligen slut.
Det känns tomt, konstigt. Vad kommer att hända nu? Hur ser min framtid ut? Vad vill jag med mitt liv?
Jag är 30 år gammal, fyller 31 i höst, och frånskild, barnlös och ensam. Det känns inte ok... Jag är inte ok...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar