Ingen vidare start...

2013 fick då ingen vidare start.... Känns som att jag har blivit nerknuffad i en djup grop och varje gång jag försöker ta mig upp så rasar väggarna.

Vi har gemensamt bestämt oss för att vi ska skiljas. Inget särskilt lätt beslut, men det känns ändå rätt, hur tråkigt det än är.
Att det sen kröp fram lögner och undanhållna sanningar förstörde precis allt. Vi va så överens om allt, det kändes verkligen som att vi stod på samma våglängd. Vi va vänner, riktigt bra vänner, och det kändes bra.
Nu känner jag mig besviken, sårad, ledsen dag arg. Jag känner mig förbannad, maktlös och så otroligt ensam. Jag gråter, gråter, gråter och gråter, utan en axel att gråta mot. Vart ska jag ta vägen, vem kan jag vända mig till? Känner dig så jävla övergiven...

Jag vet inte vad som kommer att hända nu, jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Vi har lagt upp en ny annons på huset, förhoppningsvis blir vi av med det fort. Men det är inget som vi kan påverka, vilket gör att maktlösheten växer som en varböld.
Det gör ont, ända in i själen, att bli så oerhört sårad och förbisedd. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här.
Men det ordnar sig nog, eller hur?!

2013 startar nog om möjligt värre än 2012. Men det måste väl ändå betyda att det vänder snart?!