Jaha, då va påsken här då! En av alla högtider som till stor del spenderas åt att äta, o jag får nöja mig med soppa o kanske ett ägg... Japp, jag tycker synd om mig själv!
Jobbade 3,5 timmar idag, sen va jag slut. Fick i mig en liten portion välkokta makaroner till lunch, o det funkade! Har varit supersugen på choklad i flera dagar o för nån timme sen tog suget överhanden över mitt förstånd. Jag åt lite glass o nu har jag svinont igen. Har tagit medicin, men dels tar den ett tag att verka o dels tar den inte bort varken värken eller kramperna helt så det blir sängläge resten av dagen. Kul kul!
Imorrn ska jag försöka orka laga lite påskmat till mig själv! Tänkte testa att koka lite soppa på lax o en så kyckling. Behöver få i mig mer näring o hemgjort är bäst, problemet är att jag knappt orkat laga mat på en vecka så det har blivit burksoppa så det nästan sprutar ur öronen på mig. Har tack o lov inte ledsnat på blåbärssoppa än men det är nog för att jag varierar den med nypon o andra provivasmaker. Yoghurt är jag less på dock, o knorrs köttsoppa också :-P
Fortsätter gnälla ;-) Har iaf pratat med en sköterska om väntetiden tills jag får kallelsen till kirurgen i stan. Fick rådet att äta försiktigt o avvakta, så länge medicinen verkar så kan de inte göra nåt för att skynda på processen. När ultraljudet är gjort så kommer det mest troligt att bli operation kort därpå. Hon trodde att allt skulle vara klart innan sommaren. Hoppas hon har rätt!
Har även läst att problemen kommer o går o att de flesta kan äta som vanligt bara några dagar/nån vecka efter anfallet, det stämmer dock inte in på alla o definitivt inte på mig. Idag fick jag anfall nummer 5 på mindre än två veckor, det gör 8 eller 9 anfall i år. Jag kan uppenbarligen INTE äta vad jag vill förrän jag blivit av med den där jävla gallblåsan... Bitter?! Ja, lite faktiskt...
Jaja, det kunde ha varit värre! Det finns de som inte kan äta alls, som har mycket större problem än lite gallsten. Jag har det ändå rätt bra!
Jag har en underbar sambo och fantastisk vänner som verkligen ställer upp o finns här, jag har världens finaste mamma som ringer minst en gång om dagen för att höra hur jag mår o som va redo att ta ledigt o flyga hit i måndags om jag blev kvar i stan. Jag har en smått gullig lillebror som faktiskt bryr sig mycket mer än han försöker ge sken av ;-) Just nu, mitt i smärtan, så är det allt sånt jag försöker tänka på, allt fint o positivt jag har i mitt liv. För även om livet suger en gnutta just nu, så kunde det ha varit mycket värre. Jag kunde ha varit ensam, o det är nåt jag är otroligt glad o tacksam över att jag inte är <3
Så jag gnäller, tycker synd om mig själv o känner mig lite smått bitter, för jag behöver skriva av mig lite! Snart är det över, snart mår jag bra igen, o då kommer jag att vara ännu mer tacksam för att jag har det så bra ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar