Jag har som sagt några få, riktigt bra vänner. Människor som verkligen är värdefulla för mig, som finns där i alla väder o som jag kan prata om nästan allt med. Även om vi inte hörs eller ses varje dag, så vet vi vart vi har varandra, man måste inte ringa en gång i veckan eller träffas regelbundet. Det är ok att det går i vågor, att man hörs o ses mycket i vissa perioder o knappt alls i andra. Vi är vänner, vi accepterar varandra som vi är, vi finns där för varandra även om vi inte sitter ihop.
Sen har jag massor av bekanta, vissa som jag betraktar mer som vänner än bara bekanta som nåt slags mellanting, vissa ytliga som det händer att man tar en kaffe med nån gång men inte mer, o vissa som man mest bara hälsar på på byn eller byter några ord med på krogen. Bekanta kommer o går, men alla är ändå viktiga på sitt sätt, oavsett om man blir vänner eller förblir ytliga bekanta. Alla tillför någon slags lärdom, vare sig det är negativt eller positivt.
Sen finns det de där andra! Jag har inga ovänner, iaf inte ur mitt eget perspektiv, det suger bara onödig energi o det är det inte värt. Men det finns människor man en gång betraktat som vänner, som sen sakta men säkert övergår till bekanta o till slut, när bägaren är full eller när omständigheter på något sätt förändrats så pass att man knappt gör annat än hälsar på varandra, blir ingenting. Människor man helt enkelt inte bryr sig om längre. Jag har ytterst få jag känner så för, men det finns några, o de har jag nu valt att rensa bort ur mitt liv. Varför ska jag ha människor kvar i mitt liv som suger energi eller som inte betyder något för mig o vise versa? Det finns ingen anledning.
Jag kan vara ganska naiv, jag vill alltid tro det bästa om folk, o då blir man också lätt bränd. Men jag har lärt mig att livet förändras, människor o relationer förändras o det är inte nödvändigtvis negativt. De människor jag rensar bort, jag tycker inte illa om dem, vi har bara ingenting gemensamt längre, de har alla på något sätt, någon gång, tillfört något i mitt liv. O jag väljer att vara tacksam för de lärdomar jag fått istället för att vara bitter över att de på något sätt valt bort mig. Jag väljer att tro att det beror på att vi förändrar o växer, vissa människor är det helt enkelt inte meningen att man ska ha kvar livet ut.
Mycket svammel idag, men jag har funderat mycket kring vänskap de senaste månaderna o nu kände jag att behövde skriva av mig mina tankar. Jag vill också påpeka att jag inte försöker måla upp mig själv som felfri, för gudarna ska veta att mina vänner fått stå ut med mycket de senaste två åren när jag mått dåligt. De av er som finns kvar, ni är guld värda för mig o jag är enormt tacksam o glad över att jag får ha er i mitt liv. Jag vet att jag stött bort folk när jag inte varit mig själv. Vissa har valt att bara se den sidan av mig o det känns väldigt tråkigt, men om de inte kan se att jag har goda sidor också, ja då är det deras förlust.
Människor kommer o går, jag är också människa, jag gör också fel. Men jag vill att ni ska förstå att ni som är mina vänner, o även bekanta, ni är guld värda o jag sätter stort värde på er allihop <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar