6 veckor av det nya året har gått, och det har varit de längsta veckorna i mitt liv tror jag! Jag kan inte fatta att det bara är 6 veckor sen jag va hos mamma, strax över 5 veckor sen jag kom hem, 5 1/2 veckor sen min värld vänder uppochner (igen!!). Tiden må gå fort när man har roligt, men det gör den inte när man mår dåligt.
Januari har aldrig varit en favoritmånad för mig, men de har två senaste har varit Hell för mig. Jag tror jag ska börja gå i ide i januari från och med nu.
Februari kommer nog inte bli så mycket lättare, men jag mår lite bättre och jag har saker att se fram emot! Som vill exempel en ny resa till mamma första helgen i mars, och kanske med lite tur kan vi få huset sålt när jag kommer hem...
Skulle vilja gå ut nån helg, kanske på alla hjärtans-discot, mest bara för att komma ut bland folk och ha kul... Men jag vet inte vem jag ska fråga! Känns som att jag inte riktigt har nån att göra sånt med nu längre, delvis mitt eget fel såklart, men inte bara.
Jag har iaf några härliga människor att umgås med! Bästa M förstås, fina Malla och resten av gänget på Wilson, o imorrn kommer Mia och Linn o fikar. Så helt ensam är jag inte, även om det ofta känns så just nu.
Känns konstigt att bo i huset också, men det vet ni ju redan!
Sen är det ju allt det där praktiskt! Vem ska jag ringa om jag kör fast med bilen? Vem kan tänka sig att hjälpa mig att flytta? Ja, ni vet, allt sånt som kan dyka upp, som de flesta har familj att höra av sig till om. Kanske kan övertala lillebror att komma upp och hjälpa till med flytten när den väl kommer?
Jaja, det ordnar sig nog!
Just nu saknar jag mest nån att krama....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar