Äntligen helg!

Detta har verkligen varit en låååång vecka... Men, nu är det äntligen fredag;)

Jag va ju o hälsade på Julia igår! Så himla roligt att träffa henne igen :) O så fick jag ju gosa lite bebis också. Lilla Felix som föddes 090909 och är så himla lik sin storebror Alex, som verkligen har blivit stor. Sist jag träffade Alex va han bara ca 9 mån, nu är han nästan 2,5 år. Han pratar för fullt och är lika go som när han va tiny.

Jag är så glad att Julia tog upp kontakten med mig, så kul att börja umgås med henne igen. Igår när jag kom dit kändes allt precis som förut, jag känner mig så hemma hos dem på nåt vis. Kanske för att hon och jag har ganska mycket gemensamt...

Ja, nu är det ju fredag. Det inleddes med pizza, hihi:)Snart kommer Ullis och fikar, ska bli kul! O imorrn är det ju julmarknad, så myyys! Ska ta o shoppa lite klappar imorrn tror jag.

Har en kul helg att se fram emot! Trots att jag just betalat räkningar ;)

Trevlig Helg <3

Nedräkning påbörjad!

Nu är det bara 1 månad kvar till julafton, weee :)

Har 14 arbetsdagar kvar tills vi ska till mamma nästa gång. Har så mycket kul att se fram emot nu:)Ska bli kul att träffa Julia på torsdag, julmarknad mm på lördag och allt annat kul som händer framöver! Dags nu också att börja planera på allvar, tiden går ruggigt fort... Men nog kan det vänta tills efter jul;)

Trött, som vanligt;)

Har varit en seeeg måndag idag:P Är faktiskt tröttare än på länge... Men det beror nog mest på att jag just återhämtat mig från Boda Borg, seg jag, haha...

Har just kommit hem från Näsviken, har varit och fikat och haft trevligt där i ett par timmar så nu har man en massa idéer och knasigheter i huvudet;) Alltid lika trevligt att hälsa på där!

Har ju som jag skrivit tidigare gjort ett val, jag ska från och med nu undvika människor som suger ut min energi utan att ge tillbaka och faktum är att det går mycket bättre än jag trott. Och det känns bra! Jag har ju massor med folk omkring mig som både ger och tar, då är det dem man ska omge sig med;)

O på lördag är det julmarknad, så himla myyys! Jag älskar verkligen julen <3 O så händer det ju lite annat skoj i helgen också, alltid kul att ha saker att se fram emot :)

Snart, snart, snart...

Snart är det jul!! Årets mest underbara helg;) Har fuskat lite och redan börjat plocka fram adventspyntet. Idag har vi bytt gardiner, dukar och plockat fram nästa alla julbelysningar. Kändes som att det va lika bra att göra det idag eftersom jag vet att jag inte kommer att hinna med eller orka i veckan... Ville att det skulle va klart innan nästa helg då vi ska på julmarknaden på lördagen och på söndagen ska det som helst va klart;)

Va mysigt det blir med lite julfärger:) Mörkret utanför känns liksom mer ok på nåt vis när man har en massa mysiga röda färger och fina lampor tända.

Nu är det bara 2,5 veckor kvar tills vi ska till Sthlm igen, yey!! Ska bli så himla kul, både att träffa mamma och lillebror och att gå på konserten:) O nu händer det så mycket kul att tiden går fort. På torsdag ska jag träffa Julia för första gången på 1,5 år, det ska bli jätteroligt, i helgen är det julmarknad, fredagen därpå är det julfest med jobbet och sen är det dags, torsdagen den 10/12 åker vi till mamsen:)

När vi kommit hem därifrån är det bara 1,5 veckor kvar till JULAFTON och allt vad supermys innebär:) Julafton firas här och på juldagen bär det av mot mamma igen. Nu har jag bara kuliga saker att se fram emot!

Och så håller jag ju såklart tummarna för att allt blir som jag vill på jobbet också, hihi ;)

Träningsvärk...

Jag har ont i hela kroppen! Har hittat muskler som jag inte ens visste att jag hade, haha :S Kan knappt böja mig ner och att resa sig från sittande känns som att sticka knivar i låren... Men det va det värt! Vi hade sååå kul :) O det va inte bara jag som hade träningsvärk på jobbet idag. Jag tror att vi allihop blev mer och mer ömma mot slutet på dagen, tur att vi fick gå hem 16 :D

Sov alldeles för länge idag :( Hatar att sova för länge, dels är man så groggy resten av dagen då och sen får jag så jäkla ont i huvudet. Dessutom försvinner ju halva dagen:P

Men, men det går ju inte att göra så mycket åt nu!
Önskar att jag hade haft lite mer pengar, då hade jag åkt in till stan och gått på bio... New Moon hade ju premiär igår...

Boda Borg

Har haft en kanonkul dag:)

10:30 for hela visitkortsgänget till Östersund. Resan inleddes med lunch för att sedan leka loss på Boda Borg. FY FAN VA VI HAR HAFT KUL!!! Jag hamnade i lag 4, eller B-team som vi senare döpte om oss till . Detta lag bestod av mig som lagkapten (bad choice, I know, haha)chefen T och Martin. Vi loosade såklart men hade otroligt roligt :) O vi är INTE ledsna eller besvikna över vår sista placering. Vi fick nämligen varsitt fripass på valfri Boda Borg anläggning som tröstpris, inte så pjåkigt va?!
Det hela avslutades med tacobuffé, sedan kaffe och en titt i laserhallen. Sen va vi allihop för trötta för mer äventyr så vi for hem.

Nu är jag så trött att jag skulle somna även om jag tog en rejäl dos uppåttjack;)

Suss gott everyhopa!

Schnark....

Trött... Jobbade över ett par timmar ikväll, fick bort en del av alla växande högar som måste sorteras. Så nu ser det liiite bättre ut iaf;)

Imorrn blir det Boda Borg, ska bli så jäkla kul! Tror vi ser lika mycket fram emot det allihop faktiskt... O vi behöver det nu efter en tuff höst.

Har funderat en del över vänner de senaste dagarna, i synnerhet sen det sms jag fick i helgen. Jag har blivit sviken av ett antal vänner genom åren, det är sånt man får räkna med, det som stör mig är dem man verkligen litar på som vänder en ryggen. De kan såra en eller bara helt enkelt skita i en men de kan inte se mig en i ögonen och tala om varför eller förklara sig. De vännerna är dem man saknar minst, det är dem man klarar sig bäst utan.

Jag har ett par riktiga vänner. Såna vänner som finns där, som inte blir sura om man inte ringer varje dag, såna vänner som jag vet att jag kan lita på även om vi inte träffas eller pratar så ofta.
Jag är rädd om er, bara så ni vet!

Nu vill jag mest bara krypa ner brevid min underbara sambo och somna....

Reflektioner (...över konfrontationer)

Än en gång vill jag återgå till det ämne jag skrivit om innan och som rört upp så mycket reaktioner, nämligen den babyboom som just nu mest bara tycks eskalera.

Anledningen att jag tar upp det igen är att jag vill klargöra några saker som tydligen inte framgått för en del av alla mina läsare.
Mitt inlägg "Babyboom eller allmän tristess??" är bara en reflektion och en beskrivning av hur jag ser på saken. Jag har inte skrivit det med någon speciell person i åtanke, jag har grundat hela texten på den ökade babytillverkningen i hela landet och inskränker mig alltså inte bara till lilla Strömsund.
Jag är inte den enda som ser gravida eller barnvagnar överallt just nu, dessa observeras bl.a på varenda Ikea i detta landet just nu och av alla möjliga olika människor i och utanför min bekantskapskrets.

Jag vill även, än en gång, påpeka att ämnena barn och graviditet diskuteras flitigt i allmänhet just nu. Något jag förmodar är en följd av att det är så många som är gravida just nu. Nästan alla jag känner runt om i detta land har någon i sin omgivning som är gravid eller nyss har fått barn. Även jag själv är bekant med flera stycken som är gravida och många, många fler som har barn.

Mina åsikter grundar sig som jag har skrivit tidigare på egna observationer och erfarenheter. Jag vill ha de bästa möjliga förutsättningar när jag blir gravid för att ha något att ge mitt barn, något att berätta, dela med mig av och mer förståelse att ge när det behövs. Detta får man genom erfarenheter.

I en annan diskussion på ett annat ställe får jag läsa saker som gör mig mörkrädd! Livserfarenhet får man inte genom att supa och festa, det är heller inte samma sak som ålder. Livserfarenhet enligt min mening är erfarenheter av vad man varit med om i sitt liv, saker man lärt sig. Jag känner många som är mycket yngre än mig som (iaf enligt min mening) har mycket mer livserfarenhet men jag känner även många som är mycket äldre än mig som knappt har någon alls. Så att ålder och erfarenhet är samma sak, det sätter jag mig emot. Och att man lever när man super är inte heller ett argument som håller i min värld.

Allt jag skriver är mina egna åsikter och funderingar, jag kräver inte att alla ska hålla med mig om det. Jag respekterar att alla inte tycker likadant och jag förutsätter att ni respekterar att jag har min åsikt.

Nu tycker jag att det här ämnet är utagerat, för att inte tala om söndertjatat.


Jag va och hälsade på Ullis igår! Det va jättekul :) Vi drack te och pratade, pratade och pratade lite till, precis som det ska va. Tycker det är synd att vi inte träffas oftare än vi gör, vi har ju alltid så himla trevligt! Men tyvärr blir det lätt så i en trött liten Carro's liv. Jag vill så mycket, men orkar så lite, haha.

Fullspäckad vecka iaf! Imorrn ska jag jobba över några timmar, sortera lite och få ordning på alla nya rutiner. Torsdag ska vi allihop (på jobbet alltså) iväg till Östersund och käka lunch, busa på Boda Borg /Multi Challenge, käka middag (tacobuffé) och avsluta med "fri lek". Det ska bli kanonkul! Fredag lär man va mör som aldrig förr och helgen likaså ;)

Nu ska jag o min älskling hitta på nåt :)

Tack för mig!

Veckans sista dag...

Japp, söndag!

Vi va som sagt på middag hos svärmor & co igår. Så himla kul :)
Hon hade lagat trerättters i Kinastil med en god nudelsoppa till förrätt, friterad kyckling och friterat fläskkött med ris och sötsur sås till varmrätt och 2 smaskiga efterrätter i form av friterad banan med glass och hemgjord jordgubbsglass, mums, mums, mums!
Till det drack vi vin och öl, snackade en massa och hade allmänt trevligt.

Vi blev även inbjudna att fira nyår med dem, det ska bli jättekul:)

Är lite småseg idag men det hör till efter en trevlig lördagskväll. Även om vi inte kom hem så sent så dricker vi så sällan att man blir seg av minsta lilla ;)

Jag är lyckligt lottad! Jag har inte bara en underbar egen familj, jag har också Pelle och hans underbara familj. De får mig att känna mig hemma, som en del av deras familj.

Ska ta och försöka träffa min vän nån dag i veckan också, hon som hörde av sig igår. Ska bli jättekul att träffa henne igen, vi hade så himla kul tillsammans. Och så ska det bli kul att se hennes pojkar, den ena va 7-8 månader när jag såg honom sist, nu är han över 2 år och nu i höst fick hon en liten grabb till :)

Nä, nu ska jag gå o terrorisera min sambo lite ;)

Lite kort bara...

Ska snart iväg till svärmor och umgås samt käka mumsig middag :)

Fick ett väldigt oväntat sms i morse!
En vän jag inte har haft kontakt med på 1,5 år som ville ta upp kontakten och börja umgås igen. Jag ringde upp henne och vi redde ut allt "gammalt groll" och snackade skit i nästan 50 minuter:) Riktigt kul! Blir nog en och annan fika framöver :)

Alltid roligt att återuppta gamla kontakter, speciellt när det som i detta fall är en människa man har väldigt mycket gemensamt med. Under den tid vi umgicks kom vi hur bra överrens som helst och hade jättekul tillsammans, tyvärr blev det lite fel av olika anledningar och vi bröt kontakten. Men nu tar vi alltså upp den och det känns riktigt bra!

Nu tror jag Pelle blir lite stressad på mig eftersom jag har en förmåga att va sen så det får räcka med det här för idag!
Ha en trevlig lördag.

Confessions, del 1

Ok, beslutet är taget! Jag ska skriva mitt "specialinlägg", men jag kommer inte att orka skriva allt på en gång så jag delar upp det i olika delar. Detta är då förstås (som namnet avslöjar) den första delen. Sen kommer fortsättningar efterhand som jag orkar skriva dem;)

Vart ska jag börja...?
Jag tror att vi kan starta med det ämne jag tog upp häromdagen eftersom det väckte en del starka reaktioner från mer än en person.
Jag vet inte varför, men i vissa delar av min omgivning är det inte okej att tycka och tänka vad man vill och ännu mindre att stå för det sen!
Att stå upp för sig själv och att sätta sig själv i första rummet är något jag har fått lära mig den hårda vägen. Det är så otroligt viktigt att tänka på sig själv, jag är jag och i mitt liv ska jag alltid vara viktigast, viktigare än mina barn, viktigare än dem jag älskar, viktigare än allt faktiskt. Varför? Jo, för att om jag åsidosätter mig själv är jag heller inte till nytta eller glädje för någon annan i längden eftersom jag då aldrig blir tillfreds med mig själv.

Jag har som sagt lärt mig detta den hårda vägen och det är verkligen inget jag har hittat på själv.
Många av mina vänner känner till delar av mitt liv, få känner till allt.

Jag är 27 år, jag har levt i 27 år, nej, jag har andats i 27 år vore mer rätt ord.
Jag har det bra, riktigt bra, jag har en underbar sambo som jag älskar oerhört högt, ett schysst boende, ett riktigt bra jobb med underbara kollegor, bra lön och bra chef. Jag har en fantastisk mamma och superbästaste brorsan i världen, jag har en storebror med familj som jag önskar att jag träffade ofta och en pappa som jag hyser en slags hatkärlek till. Jag har många saker att se fram emot inom den närmaste framtiden, jag är lyckligt lottad. Men så har det inte alltid varit.

Jag har inte gått ut grundskolan, faktum är att jag skolkade bort mer än halva sjuan, samma sak med åttan och nian har jag inte gått över huvud taget.
Jag började jobba när jag va 16 och flyttade hemifrån när jag va 17.
Jag flyttade ihop med en kille som va ganska mycket äldre än mig, jag vet inte om jag verkligen va kär eller om det bara va ett sätt att få komma hemifrån men jag va tillsammans med honom i 3,5 år iaf.
Vi flyttade till en 2:a i en Stockholms förort med 2 katter, Mimmi och Missan. Jag jobbade då i en fabrik som tillverkar aerosol/gas produkter som hårspray, sprayfärger m.m. Sedan fick jag jobb i en fabrik där man kopierade videofilmer (vhs) till bl andra Disney och Warner Brothers. Jag har jobbar i konditori, butik, snabbmatsrestaurang, som timvikarie på dagis som både kokerska och barnskötare. Jag har testat att jobba som konsult för ett rekryteringsföretag som köksassistent/diskare på olika skolor i Storstockholm. Jag har varit i flera olika typer av dispyter med otrevliga chefer och haft min beskärda del av skitjobb i alla olika tänkbara kategorier.

Min dåvarande sambo va inte av det förstående slaget. Han va en självisk oh elak människa som tryckte ner mig till den grad att jag inte ansåg mer om mig själv än att jag va en oduglig, halvfet och ful nolla.
När jag fyllde 19 flyttade vi till Borlänge. Efter ett längrre vik på ett dagis där bestämde jag mig för att börja plugga på Komvux och ansökte till en undersköterskeutbildning.
Jag fick snabbt veta av min sambo att jag inte hade rätt till egna vänner, faktum är att jag under flera år inte hade några vänner alls men när jag fyllde 20 ville några klasskamrater fira mig och efter det vart det ett helvete hemma. Jag fick nog och flyttade.

Kort efter att jag hade lämnat detta minst sagt destruktiva förhållande upptäckte jag att jag va gravid.
Jag hade hoppat av skolan dels på grund av att jag inte trivdes med det och dels för att det blev för mycket efter flytten som inte va smärtfri på något sätt.
Där stod jag, nyss fyllda 20, utan inkomst, inneboende hos en kille från skolan som jag hade ett kort förhållande med i väntan på ett eget boende, gravid! Jag har alltid velat ha barn, ända sedan jag bara va runt 15 har jag drömt om att bli mamma. Trots det tog jag det oerhört svåra beslutet att gör abort.
Sagt och gjort! Jag gjorde en s.k medicinsk abbort som innebär att man tar ett piller dag 1, är hemma och vilar dag2 och ligger inne för observation under dag 3 då man blöder ut det döda fostret.

Vid den tidpunkten mådde jag fruktansvärt dåligt. Alla mina vänner hade barn, flera av dem va små och vart jag än va fans det barn och gravida magar. Jag låste in mig hemma i min 2,5: a och grät i flera dagar. Jag åt ingenting och pratade bara med mamma samt en väninna från Stockholm som jag återupptagit kontakten med.
Hon är en av de få som vet allt om mig, hon är också en enastående tuff människa som ensamstående tagit hand om sin dotter som hon fick strax innan hon fyllde 18.

Jag återhämtade mig såklart efter ett tag. Jag började dejta killen jag bott hos innan jag fick egen lägenhet igen och efter ett tag flyttade vi ihop.
Han va 19 år äldre än mig, arbetslös med 2 barn på 11 och 14 (då alltså) och smått excentrisk. Men han va snäll mot mig och det va jag inte van vid, jag tror det va därför jag va tillsammans med honom. Han tog hand om mig och fanns där för mig på ett sätt som jag behövde just då, men han va inte bra för mig.

Efter ett tag va jag gravid igen. Lycklig som få bestämde jag mig för att stanna hos denna man som även han va glad åt det som växte i mig. Vi skaffade en fin 3:a och gjorde iordning så att hans 11 åriga dotter kunde bo hos oss. 14 åringen ville bo kvar hos sin mamma.
En av mina väninnor va hemma hos oss när jag gjorde testet som visade positivt och hon ringde runt till alla vi kände och berättade.
När jag va 12 veckor och 4 dagar in i graviditeten fick jag blödningar. Vi åkte in på akuten där jag omhändertogs av en läkare som jag borde ha anmält, så illa behandlade hon mig. Hon skickade hem mig med motivationen att det ändå inte gixk att göra något. Den natten fick vi åka tillbaka till akuten för att blödningarna blivit värre och jag hade fruktansvärt ont.
Missfall, skrapning, smärta och en sorg som inte går att beskriva. Jag minns allt i detalj trots att det nu är över 6 år sedan. Men det har inte gjort mig bitter. Jag är idag glad att det blev som det blev, man lär sig av allt! Jag vet att jag hade klarat av ett barn, men jag hade inte varit där jag är idag om jag hade haft ett.

Det blev en vändpunkt för mig, dags att gå vidare och göra något av mitt liv!

Jag flyttade igen. Till en fin 1:a och fick min underbara Nisse strax innan jag fyllde 21. Jag gick en utbildning till ekonomi och löneassistent.
Jag dejtade min första Peter. En 3 år yngre, mycket snäll kille som jag tyvärr inte va speciellt schysst mot. Jag körde med honom...
Sen träffade jag Peter nr 2, flyttade upp hit och började jobba på Sema, eller ja, då hette det InfoData. Min första tid i Strömsund va jobbig. Jag kände ingen och blev mest lämnad ensam att klara mig själv. Det gjorde jag, till slut! Historien om det kommer jag nog aldrig att skriva, de som vet, de vet, andra behöver inte veta.

Som sagt, idag är jag lycklig! Det är inte mycket jag saknar. Jag önskar att min familj va närmre men det är mitt eget val att bo kvar här. Jag åker till dem så ofta jag kan.
Jag har även som jag skrev, mycket att se fram emot. Inte minst framtiden med min älskade Pelle!

För att återgå till det ämne jag skrev om häromdagen. Jag har lärt mig av mina egna och andras misstag, man behöver leva innan man föder ett liv till världen. Det finns anledningar till det. Man lär inte känna sig själv och sina begränsningar om man inte skaffar sig livserfarenhet. En klok man sa till mig en gång att en människa som är lycklig och nöjd med allt inte längre har något att sträva efter och jag tror att det stämmer. Man är aldrig nöjd, inte helt, det finns alltid mer att hämta.

Jag anser inte att det är fel att skaffa barn om man är redo för det, jag tror däremot att förutsättningar har enormt stor betydelse. "Pengar är inte allt, men utan dem klarar man sig inte" som jag skrev häromdagen. Livserfarenhet är allt, självkännedom och självdistans. Utan det tror jag inte att man kommer långt i sina förehavanden.

Jag skrev också att jag har lärt mig att sätta mig själv först. Jag har som en del vet spenderat många timmar med psykologer och terapeuter och jag kan inte påstå att det egentligen har givit så mycket men under åren har en del saker fastnat.
Några av deras citat:

"Du blir ingen bra mamma, fru eller dotter om Du inte är den viktigaste människan i Ditt liv. Du har då inget att ge."
"Du ska inte leva genom dem du älskar, du ska vara dig själv för att de älskar dig."
"Du kommer inte att bli lyckligare bara för att du har någon, om du inte kan älska dig själv kommer ingen annan att kunna göra det heller."

Det jag skrev om barn och graviditet är mina åsikter och jag står för dem. Att jag skrev det över huvud taget är för att det just i år föds så många barn, en trend som enligt pressundersökningar kommer att hålla i sig även nästa år. Dessutom pratar vi mycket om det på jobbet eftersom 2 av grabbarna ska bli papppa inom kort.

Vissa tror att jag är avundsjuk, det bryr jag mig faktiskt inte om. Den dag jag skaffar barn vill jag att det ska vara ett gemensamt beslut, det är viktigt för mig att jag och Pelle är på samma våglängd i såna frågor.
De säger att livet börjar när man skaffar barn och det tror jag också på, men jag tror fortfarande att man har mer att ge om man har levt lite själv först.
Men det är Min åsikt och jag respekterar att alla inte håller med om det!

Nu känns det som att jag har lämnat ut mig själv fullständigt! Jag har aldrig hängt ut mig själv på det här sättet någonsin tidigare och det känns väldigt konstigt att alla ska kunna kika in i mitt liv.
Ändå känns det på nåt sätt som att det är lika bra att spy ur sig sitt liv, om inte annat kan det ge andra lite perspektiv på livet. Kanske ändras folks syn på mig, kanske är det bra, kanske dåligt. Jag skiter i vilket! Folk får tycka vad de vill, jag klarar mig alltid ;)

Fortsättning kommer som sagt. Nästa gång tror jag att jag ska berätta lite om min barndom och alla mina knasiga upptåg som liten vilding, men vi får se.

Thanx for checking in ;)

The Sequel

En liten uppföljare till gårdagen.

Mitt senaste blogginlägg tycks ha väckt en del reaktioner samt fött intressanta diskussioner. Förvånansvärt många har gett mig komplimanger och "ryggdunkningar" över att jag skrev så rättfram. Inte minst en av världens härligaste kolleger, tack bruden!!

Jag vill dock bara än en gång klargöra att jag skriver vad jag själv, personligen, tycker och tänker rent allmänt och det står jag för. Det är inte heller riktat mot någon speciell person utan det är funderingar uppkomna efter diskussioner och observationer i mitt alldeles egna lilla liv och huvud.
Så, nu anser jag att jag har klargjort min ståndpunkt!

Jaha! Ja, som ni ser så har jag äntligen brytt mig om att fixa till layouten på min blogg lite. Jag är ingen überduktig grafiker direkt (sånt överlåter jag till mina kollegor) men nog tusan vart det bättre än innan iaf ;)

Gulliga Maria på jobbet har gjort jättefina julkort till mig:) Bortskämda jag, tihihi. Hon är såå himla duktig, min snögubbe blev perfekt:D Så de ska bara skickas till tryck och klippas till, sen kan vi börja skicka iväg dem!

Jag hade tänkt skriva ett ganska speciellt inlägg idag men jag tror att jag måste slipa till det lite i huvudet innan jag sätter mig med det. Dels kommer det att ta tid att skriva och dels tror jag att jag i många fall måste försöka välja hur mycket av mig själv jag verkligen är villig att skylta med. Men det kommer! Nån dag när jag har ork att skriva allt och redigera ingående innan jag publicerar så kommer det;)

Nu ska jag fortsätta lyssna på musik, kanske ska sjunga lite också (blir man glad av ju)...

Herrå!

Babyboom eller allmän tristess??

Ja, det kan man ju undra... Vart man än är just nu möter man tjejer med magen i vädret! Missförstå inte, jag tycker det är lite mysigt, men jag undrar hur det kommer sig att det kan gå en "trend" i barnafödande. .. Skaffa barn är ett stort steg, något man måste tänka och diskutera igenom riktigt noga innan det är för sent. Båda ska veta vad det handlar om och att man inte kan lämna tillbaka de små liven om man blir less.

Jag ska inte döma någon, jag känner flera som blivit gravida av misstag och fått barn när de varit väldigt unga och det har gått bra för dem. Även om ett par av dem blivit ensamma med sina små bebisar väldigt tidigt. Men jag känner själv att en sån grej är något man måste vara väldigt överrens om och att man i den mån man kan bör se till att dels ha vettiga inkomster (barn är dyyyra) och ha lite livserfarenhet. Livserfarenhet och arbetslivserfarenhet är enormt viktigt i dagens samhälle och hur vet man vad man vill om man inget har testat?

Arbetslivserfarenhet i synnerhet är viktigt eftersom det idag är svårt att få jobb om man har smått pga VAB och dyl, har man då ingen erfarenhet heller att komma med så blir man automatiskt mindre attraktiv på marknaden. O jobb måste man ha för att överleva, förutsatt att man inte har miljoner sen innan...

Så vad är det då som gör att hela sverige är på smällen näst intill samtidigt?! Vissa skyller på arbetslösheten, andra på dålig tv... Oavsett vilket av dessa så anser ju iaf jag att inget av det är rätt anledning eller giltigt skäl att föda ett nytt liv till världen. Ett liv som ska bli älskat över allt annat, uppfostras, stöttas och få god självkänsla, allt bara av dig som förälder. För evigt, för alltid och i oändlighet oavsett vad som händer. Hur många är medvetna om vad de ger sig in på?

Jaja, jag tycker som jag tycker och andra tycker som de tycker.
Jag vet bara att den dag jag blir gravid vill jag vara säker på att mitt barn är önskat och efterlängtat av båda sina föräldrar redan innan det skapas...

Home alone...

Älskling är i Strand så jag har passat på att ta ett bad, ätit cookie dough (glass) och nu lyssnar jag på musik... Ja, o så har jag ju pratat med mamma förstås:) Me love me mom <3

Funderar på vad man ska göra i nyår... Stanna i storstan eller fira hemma? O vad ska man hitta på? Tur det är ett tag kvar;)

Har som sagt funderat en massa på sistone o kommit fram till att det är bättre med litet, mysigt och intimt än med stort, öppet och livat. Så nu har vi bestämt oss, så blir det...

Längtar som en tok tills vi ska ner till mamma igen! För att inte tala om hur vi ser fram emot In Flames konserten;) Det är ju egentligen inte så lång tid kvar... Vi åker ner 9 eller 10/12 o hem igen 13:e. Sen är det bara 1,5 v kvar till jul :D Så nog tusan bör man härda ut nu va;)

Change of plans...

Till alla ni som VET, så blir det inte som planerat... O ni som VET, fattar också då vad jag skriver om, antar jag... Förklarar varför vid ett annat tillfälle.

Hade faktiskt en trevlig dag igår. Först for vi till Mats & Birgitta och levererade "tack för hjälpen med katterna" present till B och ostkrokar till M. Gofika i trevligt sällskap.
Sen for vi till Lars & Marlene, snackade skit o fikade lite till. Riktigt nice :) Sen va man som en klubbad säl när man kom hem...

Har gjort mycket denna helg, känns bra :)

Funderar över en massa saker men kan inte riktigt uttrycka det här... Har svårt för att vem som helst kan läsa o tolka på eget sätt, inte min grej riktigt....

Fars dag....

Har faktiskt messat pappa idag, trots att han egentligen inte förtjänar det. Har t.o.m skickat ett kort per post men jag glömde lägga det på lådan så han får det inte förrän imorrn. O han som inte ens bryr sig om våra födelsedagar!

Ja, jag känner mig aningen bitter just nu... Vet faktiskt inte varför...
Jag vill inte festa, jag känner inget behov av det..
Jag tror att jag mest bara saknar min familj, jag tror det är därför jag periodvis är så nere och less...
Det och det faktum att jag är ganska trött...

Nä, nu ska jag ta o göra mig i ordning o försöka va lite positiv....

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ:!!!

Fredag kväll o vad gör Carro? Glor på tv, äter godis med efterföljande ångest över kilona som ska bort.

Lördag dag i stan, helt ok. Fullt tillåtet o riktigt kul:)

Lördag kväll o vad gör Carro? Ingenting?! Absolut ingenting.... Jag har inget liv :(

Jag saknar mamma, jag vill ha mer semester, jag ångrar att jag åt en halv pizza till middag.
Jag har en dålig dag:P

Nu ska vi tydligen till Strand....