Jag är så förbannat less på att va sjuk stup i kvarten, less på att behöva vara hemma från jobbet varenda jäkla månad, less på att tappa pengar o less i största allmänhet på att ha ett så värdelöst immunförsvar :-( Det är tröttsamt på så enormt många olika sätt att alltid vara sjuk! Jag kanske borde ha vant mig, eller åtminstone lärt mig acceptera att det är såhär mitt liv ser ut, jag bli lätt sjuk, jag får ont ibland o jag har dåligt immunförsvar, men jag tror aldrig jag kommer att göra det. Jag vill inte acceptera det o jag tänker kämpa emot så mycket jag bara kan.
I min enfald så trodde jag faktiskt att det skulle bli bättre nu när jag mår bra psykiskt, nu när allt lugnat ner sig o jag trivs med mig själv och mitt liv. Tydligen funkar det inte så... Visst är det lite bättre, men jag vill inte bara vara lite mindre sjuk, jag vill inte bli sjuk alls! I alla fall inte varenda jäkla månad.
Men i alla mörka vrår kan man ana ett ljus! Mitt ljus just nu är D. Han har pysslat om mig, tagit hand om mig, hållt mig sällskap, fixat mat till mig o helt enkelt bara funnits där de här dagarna o det betyder så otroligt mycket för mig! Jag är inte bortskämd med att bli omhändertagen när jag är sjuk, jag är inte bortskämd med att bli ompysslad, punkt, o nu blir jag det!
Min fina D, mitt ljus i mörkret, min hjälte <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar