Magsjuk

Anledningen att jag inte har skrivit nåt på några dagar är att jag lyckades gå o bli sjuk, magsjuk för att va exakt, så jag har inte orkat skriva.
Jag ligger fortfarande hemma med feber o har mått bättre, men jag är på bättringsvägen:-)

Orkar inte skriva så mycket ikväll heller, men att jag blev sjuk kändes som ett bra tillfälle att skriva lite om några av mina symptom.

Först och främst är jag väldigt infektionskänslig, vilket kanske säger sig själv när man har en kronisk sjukdom. Men utöver det har jag kronisk värk, ungefär som mensvärk, som blir värre vid mens och ägglossning. Som om inte det vore nog blir det dessutom värre för varje månad...

Som ni kanske förstår så är det inte så kul att leva med ständiga smärtor, speciellt som det inte är något som syns på mig. Folk förstår inte hur ont jag kan ha, o det syns inte på mig att jag är sjuk.
Ett annat symptom är extrem trötthet, jag är alltid trött men det är värre vid mens. Kan sova 12-14 timmar utan problem de värsta dagarna. Mindre än 8 timmar sömn o jag fungerar knappt...

Jag har fler symptom, faktum är att jag har nästan har varenda symptom som är sammankopplade med endometrios, men jag orkar inte skriva om allt just nu.

Jag mår dåligt fysiskt hela tiden, det jag har skrivit om nu är saker jag har levt med i hela mitt vuxna liv men trott är normala. Jag har trott att tröttheten beror på virus, att jag ätit fel, att jag varit otränad eller för att jag rökt o snusat. Jag har trott att det är normalt att ha sådana fruktansvärda smärtor till mensvärk att man knappt kan andas, som jag har. Att det är normalt att ha nästan lika ont när man har ägglossning. Men det är inte normalt, inte alls tydligen.

En annan sak som för mig är enormt känslig, är att endometrios är nära sammankopplat med ofrivillig barnlöshet. Även detta är något som andra människor har svårt att förstå.

Koppla ihop allt detta, ge det en månad att sjunka in. Analysera, fundera o lyssna på alla som berättar att du ska vara glad att det inte va något värre, alla som stöttar. Sätt dig in i situationen o fråga dig själv hur du skulle må.
Fråga dig själv hur du skulle känna om du fick beskedet att du har en sjukdom, den är inte farlig o livshotande men innebär ändå livstids smärta o du kanske går miste om det du vill ha mest av allt i ditt liv.
Är det konstigt att jag inte är mig själv just nu? Att jag kanske aldrig blir det igen?