Jag har alldeles för mycket i skallen just nu, för mycket att tänka på, att oroa mig för och analysera. För mycket att bearbeta, men jag vet inte riktigt hur... Eller i vilken ände jag ska börja...?
Jag kommer att börja skriva lite mer personligt framöver, personligt på riktigt o inte bara småsaker som jag gör nu! Det är så många som menar att de blivit hjälpta av att blogga om sina liv, att det hjälpt dem att bearbeta och se på saker ur andra perspektiv, eller att det hjälper att bara få skriva av sig. Så jag ska prova!
Jag ska berätta om mig, om mitt liv och mina funderingar och hur jag egentligen mår och varför.
Kanske kan det även ge andra mer förståelse för mig, varför jag är som jag är och hur jag verkligen känner. Att jag faktiskt blir ledsen och tar illa vid mig när andra bagatelliserar mitt problem. I synnerhet folk som inte själva har det eller ens har liknande erfarenheter.
Jag börjar här, ikväll, med att berätta något som jag själv nyligen fått veta. Jag fick preliminär diagnos i december, på Lucia för att vara exakt. Nu i veckan fick jag ett exakt besked.
Jag har endometrios!
men ush! Låter inte alls kul! Är det obotligt? Lider med dig på avstånd.. Sköt om er!
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaJa, det är obotligt... Men det finns förstås lindring, jag vill bara inte ta den risken i nuläget.