Explosionsartat?

Jag tror fan att jag exploderar snart! Jag är så jävla förbannad, ledsen, besviken och irriterad att jag tror jag skulle kunna strypa nån...
Varför i helvete tar man på sig att hjälpa nån om man sen bara tänker skita i det?! Varför kan man inte bara säga att man inte kan eller vill?! O sen inte ens bry sig ett jävla dugg om hur det ställer till det för personen som behöver hjälp? Jag blir så jävla frustrerad!!!!

O så livets allmänna skit på det... Det finns en person i min närhet som jag tycker om, jag är glad för hennes skull o unnar henne allt gott, men jag blir så jävla ledsen o besviken på mitt eget liv.

Dagens höjdpunkt är iaf att jag fick full pott på provet i naturkunskap vi hade för några veckor sen. Ett prov jag inte för trodde att jag hade klarat, vilket gör det hela lite extra kul!
Men just nu kan det inte väga upp allt annat, allt jobbigt o tråkigt o frustrerande...

Men det löser sig! Eller hur?