Det blir svårare och svårare med avskeden för varje gång, känns värre och mer tomt att komma hem för varje avsked. Saknaden växer för varje gång jag måste lämna min älskade, underbara familj bakom mig och återvända till mitt hem, mitt liv.
Om du hade frågat mig för ett år sen om jag skulle kunna tänka mig att flytta tillbaka till trakterna kring sthlm hade jag svarat blankt nej, om du hade frågat mig för två månader sen hade jag svarat att förmodligen inte. Frågar du mig nu svarar jag ja, jag skulle kunna tänka mig att flytta tillbaka neråt igen...
Jag vill inte bo i sthlm, jag trivs bra här, men jag saknar min familj! Jag saknar dem så att det gör ont, o för den sakens skull endast skulle jag flytta tillbaka om jag fick chansen.
Tyvärr är det inte så enkelt... Att flytta igen innebär att lämna ett helt liv bakom mig! Ett liv som jag kämpat i många år för att bygga upp. Mina vänner, mitt jobb och en fysisk plats som jag faktiskt trivs på.
Men det finns andra vackra platser i detta avlånga land, många ställen som jag kan föreställa mig att bo på.
Frågan är hur jag skulle fixa att riva upp allt och börja om igen!
Jag kommer nog inte att bo kvar här i resten av mitt liv, jag kommer mest troligt att flytta närmare min familj. Men när, ja det vet jag inte, det får tiden utvisa, jag vet bara att det inte blir nu och inte inom någon snar framtid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar