1 månad

Jag insåg just att det igår va en månad kvar till min födelsedag... The big 30!
Jag kan inte fatta att jag snart fyller 30, hur gick det till?
Antar att många får nån slags ålderskris när det närmar sig 30, kanske ångest över allt man inte hunnit göra eller att livet inte blev som man tänkt sig. Men jag känner inte så! För det första tycker jag inte att 30 är gammalt, jag känner mig nog nästan yngre nu än när jag fyllde 25. För det andra så tycker jag snarare att det känns som att det är nu livet börjar!

Först nu har jag börjat få ihop ekonomin för att kunna resa lite, göra saker jag inte haft råd med förut. Det känns också som att jag vågar satsa mer på mig själv, att jag är tryggare i mig själv.
Jag tror att sjukdomen har mycket med min inställning till livet att göra, att jag har tvingats acceptera att man inte kan styra över allt.

För mig känns det i alla fall som att det är nu allt börjar! Det är nu jag ska börja att sakta men säkert infria alla löften jag gett mig själv genom åren, det är nu jag sakta men säkert ska börja förverkliga mina drömmar.

Nej, jag har absolut ingen ångest över att fylla 30! Tvärtom, jag ser fram emot det och tar emot min framtid med öppna armar:-)