Bjöd på tårta på jobbet idag, en helt gudomlig sådan!
O den blev verkligen en succé:-)
Receptet hittar du här:
Tyvärr va jag lite lat när jag satte ihop detta mästerverk så den blev inte så fin, nästa gång ska jag anstränga mig lite mer;-) Men god va den!
Menne, ta o kolla in annonsen på vårt hus vettja:-D
Blåkullavägen 14 | Villor & Radhus i Strömsund | Blocket Bostad
Om ca en halvtimme ska vi ha vår första husvisning, o det ser ut som "hej kom o hjälp mig" här:-S
Så, ja, jag har en liten gnutta panik!
Övervåningen är rörig som tusan eftersom jag har börjat sortera upp vilka grejer som är mina respektive P's och börjat packa det.
I garaget står det en massa onödigt o ute på tomten ser det väldigt halvfärdigt ut...
Men vi får säga som det är, att vi redan börjat ställa iordning inför flytt!
Nu hoppas vi att de gillar huset också! O gärna att fler är intresserade;-)
Gick ju faktiskt rätt fort att få första samtalet, vi la ju ut annonsen igår kväll. Men än så länge är det inga fler som ringt... Det kommer förhoppningsvis:-)
Nä, nu ska jag vila lite så jag orkar va trevlig när det kommer folk;-) Kanske skriver mer sen!
Jag har ju nämnt att jag haft en del tuffa beslut att ta på sistone, o nu är det väl dags att jag ger en liten hint om det;-)
Jag o min man har bestämt oss för att sälja huset! Det va ett tag sen vi tog beslutet, o ikväll la vi ut annonsen på blocket.
Ett litet steg mot framtiden är alltså taget, nu återstår bara att se hur det går! Dels att få huset sålt, men även på jakten efter ny bostad.
O innan ni börjar fundera, eller sprida/lyssna på felaktiga rykten, så kan jag besvara ett par av era frågor på en gång!
Nej, vi ska inte flytta från Strömsund!
Nej, vi ska inte skiljas!
Vi ska däremot flytta isär ett tag, av olika anledningar som jag inte tänker gå in på här! Vi är alltså fortfarande gifta, o vi har inga planer på skilsmässa.
Så, nu behöver ni inte spekulera i det!
Nu ska jag sova, jag är trött nog att somna stående så det är väl på tiden;-)
Gonatt!
Igårkväll va jag så födelsedags/inflyttningskalas hos Linn & Matti, temat va 50-tal o alla hade vi mer eller mindre klätt upp oss i detta årtiondes tecken!
Mycket fina va vi om jag får säga det själv;-)
Själv valde jag att satsa lite på rockabilly/pinuplooken!
Men huvudsakligen hade vi väldigt trevligt! Det bjöds på supergod bål som smakade färska jordgubbar, åttondelskaka och chips. Jag hade planerat vara nykter eftersom jag hade tagit morfinverkande på morgonen, men kom fram till att det hade gått ur kroppen vid det laget så jag drack lite bål och smakade lite vin.
Det blev dock lugnt, o jag gick hem runt 22:30-23 nån gång.
Skönt att vakna pigg o glad vid 9 imorse:-)
Idag regnar det såklart eftersom jag planerat göra sista rycket i rosenrabatten... Men, men, det finns saker att göra hemma också! O de varvar jag med att kolla True Blood;-)
Slänger med ett par egobilder sen igår, bara för att jag kan;-)
Jag insåg just att det igår va en månad kvar till min födelsedag... The big 30!
Jag kan inte fatta att jag snart fyller 30, hur gick det till?
Antar att många får nån slags ålderskris när det närmar sig 30, kanske ångest över allt man inte hunnit göra eller att livet inte blev som man tänkt sig. Men jag känner inte så! För det första tycker jag inte att 30 är gammalt, jag känner mig nog nästan yngre nu än när jag fyllde 25. För det andra så tycker jag snarare att det känns som att det är nu livet börjar!
Först nu har jag börjat få ihop ekonomin för att kunna resa lite, göra saker jag inte haft råd med förut. Det känns också som att jag vågar satsa mer på mig själv, att jag är tryggare i mig själv.
Jag tror att sjukdomen har mycket med min inställning till livet att göra, att jag har tvingats acceptera att man inte kan styra över allt.
För mig känns det i alla fall som att det är nu allt börjar! Det är nu jag ska börja att sakta men säkert infria alla löften jag gett mig själv genom åren, det är nu jag sakta men säkert ska börja förverkliga mina drömmar.
Nej, jag har absolut ingen ångest över att fylla 30! Tvärtom, jag ser fram emot det och tar emot min framtid med öppna armar:-)
Idag har jag och min man varit tillsammans i 4 år!
Mycket har hänt under de här åren,saker som förändrat våra liv för alltid. Bra saker, roliga saker, tråkiga saker och svåra saker.
Man växer som människa hela tiden, men ju mer man får uppleva ju starkare blir man.
Jag är starkare nu! För 4 är sedan va jag också stark, men inte lika stark, jag hade bra självkänsla, men inte lika bra som idag. Men framför allt är jag mer trygg i mig själv nu än någonsin förr! Hur dåligt jag än kan må, hur jobbigt livet än kan va, så vet jag nu att jag klarar det. Jag klarar allt litet kastar på mig. Jag överlever inte bara, jag reser mig ur askan starkare än någonsin och jag tar mig än livet med en kraft jag inte visste att jag hade.
Jag har tunga dagar, jag har lätta dagar, jag har en tung tid framför mig, men vad är det som säger att det inte kommer att gå bra?
Jag har drömmar, mål, framtidsplaner och jag har en rejäl dos envishet och jävlas anamma!
Jag har saker att se fram emot, stora, klara ljusglimtar i mörkret. Jag lever av dem, när mig på dem.
Jag vägrar gräva ner mig, jag kommer inte att gräva ner mig.
Jag blickar framåt och ser fram emot att möta min framtid, att leva mitt liv.
4 år är mer än tillräckligt för att förändra ett liv.
En dags vila kan göra underverk ibland! Jag mår mycket bättre idag, har knappt nån feber, inge ont i öronen o inte lika ont i halsen:-) Jag har fortfarande ont i bihålorna, hostar massor o är fortfarande ruggigt seg, men det verkar ändå som att det vände fort! Tänkte jobba imorrn, får vila mer i helgen.
Idag har jag mest bara glott på serier, några avsnitt av Glee o några True Blood, o så läst lite förstås. Kan inte påstå att jag har nån energi till annat dock...
Har massor att göra, verkligen massor, men att man blir sjuk är ju inte så mycket att göra åt! Trist bara, för då måste jag ju göra allt i helgen istället, o när man inte är nå pigg så tar ju allt mycket längre tid:-(
Så, vila så mycket jag kan nu, sen jobba järnet så fort jag har en gnutta energi till övers! O det blir förhoppningsvis snart...
Jaha, så va det med det! Feber, dyngförkyld o mår allmänt blä:-( Fantastiskt, eller hur!? Yeah, no... Not so much!
Rätt less måste jag säga! Jag har ju för fan bara jobbat lite mer än två veckor. Om vi bortser med allt annat som är negativt med att ta sjuk, så kostar det ju dessutom pengar. Pengar jag mycket hellre hade haft med mig på min utlandsresa med mamma i slutet av september.
Men, men, jag kurerar mig bäst jag kan, om än med en aning bitterhet, med te, Alvedon o halstabletter.
Filt, Onepiece, soffa, dålig tv, kanske nån film o den obligatoriska boken.
Om vi bortser från sjukdom o medföljande bitterhet så känner jag mig iaf en gnutta gladare! Antar att monster-PMS:en för denna månad är över. Så, då avvaktar vi den fruktansvärda värken, som bör dyka upp ungefär imorrn, o med den några dagar bland molnen courtesy of morfintabletterna jag då måste ta för att kunna överleva som folk...
Det blir nog bra det å:-P
Tur såna här gånger att man har roliga saker att se fram emot, eh? ;-)
Verkar som att jag har dragit på mig en förkylning, igen! Typiskt! Jag har varken ork eller tid med det nu...
Men det är väl bara att knapra i sig lite Alvedon o hinka massa te så släpper det väl så småningom;-)
Jag skyller iaf på vädret! Tråkiga, gråa, kalla regnväder, morr...
Inte ens katterna vill va ute ju!
Ja, så här händer det inte mycket ikväll! Har kollat på Immortals o nu tänkte jag dricka te o läsa lite. Tur man har varma sköna filtar;-)
Idag är det verkligen höstväder, grymt trist! O jag som redan känner mig nere påverkas såklart negativt av det:-( Men, det är bara att bita ihop, jag vet ju att det blir bättre!
Så mycket som skulle blivit gjort idag, känns lite trist att orken inte räcker till. Men, men, jag gör så mycket jag orkar, o det vart ju en del gjort trots allt.
Jag har inte just nåt att skriva om känner jag... Saknar mamma, o lillebror också, o längtar tills jag äntligen får åka ner o träffa dem igen<3
Lite mer än en månad kvar, det går ju fort right?!
Nu har det gått ett par tre månader sen jag slutade med p-pillrena, o nu märks det att alla eventuella rester från hormonerna är borta.
Min PMS är tillbaka, i full kraft:-(
Jag har humörsvängningar som heter duga, men i grund o botten känner jag mig mest ledsen. Så fruktansvärt ledsen... Och ensam!
Såklart tänker man också för mycket när man känner så. Jag tänker på allt jag saknar, allt som händer i mitt liv, allt som inte blev som jag trodde. Jag tänker på alla misstag jag gjort, på hur annorlunda allt hade kunnat vara om jag tagit de beslut jag nu tagit mycket tidigare. Jag tänker på hur mycket jag saknar min familj, på hur mycket större den saknaden har blivit det senaste året. Och jag funderar över min framtid, hur den kommer att se ut,om jag någonsin kommer att få något av allt det jag drömmer om.
Jag är i grund o botten en positivt lagd människa, jag har sällan svårigheter att se något positivt i allt. Men just nu gör jag inte det, just nu ser jag bara allt som blivit fel, allt jag saknar, jag känner bara en enorm tomhet.
För precis som jag skrev igår så är jag ensam.
Ja, jag har vänner, men jag har inte som de flesta andra någon riktigt tight barndomsvän. Jag har min älskade familj, men de är alldeles för långt bort. Jag har mina oerhört lojala och underbara katter, o jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan dem...
Ensam är stark, visst det är nog sant, men allierad är starkare o någon sådan har jag inte!
Jag står ensam i min kamp, min kamp för att acceptera sjukdomen och allt vad den innebär, min kamp för ett liv jag vill leva, min kamp i allt jag inte vill skriva om här.
För många tankar och känslor tynger mig just nu, och jag kan inget annat göra än att försöka bearbeta dessa och vänta på att det ska gå över. På att det ska kännas bättre igen, o det känns väldigt långt bort!
Sometimes you feel lonely even though you're in a crowd.
Sometimes you feel all alone even though you're physically sitting next to someone.
Sometimes you feel abandoned even though everyone talks you.
At times, I feel lonely even when I'm surrounded by friends.
Often, I feel all alone despite the fact that someone is sitting next to me.
Often I feel like none understands me, why I feel the way I do.
Why I'm sometimes sad because everything in my life is changing, because my life didn't turn out the way I hoped, because I am in fact lonely even though I'm not always alone.
I am so sick of feeling inadequate, of feeling left out, of feeling lonely.
I am sick of not knowing what my life will be, where I will end up, if I'll always feel like something is missing.
Sometimes I just need to clear my head, sometimes this time is right now...
Sitter ute i solen o läser, inte helt fel:-)
Bäst att man passar på att va ute o njuta när finvädret är framme! Man vet ju inte hur länge det varar... Dessutom vore det kul att få behålla den lilla färg jag lyckats få i sommar;-)
Ikväll ska jag o ett helt gäng andra bra folk hem till Ullis, det ska fikas tårta, drickas vin o badas badtunna. Det ser vi fram emot! O det skadar ju inte att vi verkar ha tur med vädret;-)
Finns förstås en hel del att göra här hemma idag också, men det mesta är inomhus grejer o det vill man ju inte göra när solen värmer så gött. Ska dock skura klart badrummet på övervåningen innan jag duschar o gör mig iordning för kvällen...
Nästan så att man hoppas på dåligt väder imorrn, mest bara för att man ska få nåt gjort här hemma... O så behöver vårt nysådda gräs mer vatten,vore skönt att slippa vattna själv.
Nä, nu ska återgå till min bok o se hur det går för folket i Deverry! En av många böcker jag fick låna av lillebror & M i somras!.
Ja, då va det helg igen då! Tiden går ruggigt fort ibland...
Har egentligen massor jag skulle behöva få gjort den här helgen, men eftersom jag ska iväg o fira Ullis imorrn hinner jag nog inte ens men hälften. Men, men! Bättre att hinna med lite än inget, eller hur?
Jag ska iaf börja med att baka lite bröd, nyttiga o goda dinkelfrallor blir det. Recept kommer ha andra bloggen inom kort!
Jag har gett mig tusan på att jag ska gå ner de där sista kilona i höst, med svart nu. Förhoppningsvis klarar jag hälften innan jag fyller 30;-) Vill ju vara fin när jag ska åka bort!
Ja, det va allt jag hade att kladda ner för nu...
I tisdags fick jag och tre av mina kollegor uppleva nåt riktigt kul! Vi fick åka ut o flyga ett varv över Ström med företagets hyresvärd:-)
På betald arbetstid dessutom;-) Ibland har vi det jäkligt bra på mitt jobb:-D (...Rätt ofta faktiskt!)
Bjussar på några bilder från det!
Utöver denna fantastiskt roliga upplevelse bokade jag mina biljetter till nästa Stockholmsresa! Jag åker ner 26/9 o hem 1/10, o jag har absolut ingen aning om vad som kommer att hända då... Det enda jag vet är att jag o mamma ska åka bort, o att jag kanske kan behöva mitt pass!
Tror ni att jag håller på att spricka av förväntan o nyfikenhet?? Då tror ni väldigt rätt;-)
För att toppa det hela verkar det som att sommaren äntligen har hittat hit:-)
Jag har absolut ingenting att klaga på just nu, utom möjligen att tiden går för sakta;-)
Just nu är jag och några fina tjejer hos Ullis på kräftskiva/pyjamasparty, o snart ska vi dra på oss pyjamasen o se på film. Vi ska bl annat va riktigt tjejiga o se Grease. Självklart i sällskap av chips, smågodis och vin ;-)
Bjuder på några smarriga bilder!
Jag borde gå ut o rensa lite rabatter o göra fint på tomten, men det känns kallt.
Jag borde röja upp i sovrummet o på övervåningen, men det lät jobbigt.
Jag borde skura badrummen, men det lät blött.
Jag borde byta lakan, men det lät svettigt.
Jag borde göra en hel massa saker, men jag orkar inte...
Det känns att jag har haft mycket på jobbet den här veckan, min hjärna är alldeles mosig:-S Jag är trött, helt slut faktiskt, o då är det inte kul o veta att man egentligen skulle behöva få en massa saker gjorda.
Men, men, imorrn måste vi lägga stockarna på plats längs uppfarten,o vi måste åtminstone börja städa upp på tomten (rensa ogräs o sånt tråkigt ni vet) men det är imorrn!
Ikväll tänker jag imitera en klubbad stackars säl o ligga näst intill orörlig i soffan;-)
Måste ju ladda inför morgondagen, både nyttigheter o pyjamasparty på i ju!
Vad gör du för skoj i helgen då?
Seg som få, men nu är ju nästan första arbetsveckan avklarad!
Jag har fortfarande fullt upp, o det lär jag nog ha nästa vecka också, men hellre det än allt för lugnt... Men en mjukstart nån gång skulle va fint;-)
Trött är jag iaf, man vänjer sig fort åt med att kliva upp tidigt på morgonen.
I övrigt händer det inte så mycket just nu... Eller jo, nu ljög jag lite, det händer en hel del, men inget jag tänker skriva om här! Inte just nu iaf;-)
Saknar fortfarande min familj, men det känns bättre nu när man landat hemma o saker o ting börjar kännas mer strukturerade. Antar att det kan bli en rätt tung höst, men inte i närmelsevis lika tung som vintern och våren har varit! Jag bara hoppas att allt flyter på nu och tar en dag i taget.
Jaja, all nytta jag tänkt göra ikväll gick upp i intet. Energin och handlingskraften räcker inte riktigt till! Så, vila med min bok ikväll o jobba järnet imorrn kväll och i helgen! Då bör jag ju hinna med en del nytta;-)
Oh, just det! Jag ska ju på pyjamasparty hos Ullis på lördag, kul va? Mer om det senare;-)
Ja, då va man tillbaka i verkligen igen o allt har blivit vardag!
Gjorde första arbetsdagen idag o jag skulle ljuga om jag sa att allt flöt på;-) Jag va seg som tusan o kände mig mest virrig, blir ju rätt mycket som hinner hopa sig på 4 veckor. Så, det gick lite långsamt idag o jag fick inte så mycket gjort som jag hade hoppats, men det blir säkert bättre för varje dag tills man kommit in i det igen! Första veckan brukar ju kunna gå lite knackigt;-)
I helgen va jag o några av alla mina egna flickor på Jamtli! Superkul:-D
Vi gick runt där i flera timmar o kikade på 70-talsutställningen, de fina gamla husen o alla söta djur. Klappade lite getter o fikade en massa gjorde vi också.
När vi va klara där svängde vi in på maxi o handlade lite, sen for vi hem o grillade. En mycket trevlig och mysig dag som slutade med en trevlig och mysig kväll.
Igår slappade jag mest, körde en maskin tvätt o ställde iordning inför idag o hade ett långt och välbehövligt samtal med min make.
Känns lite bättre att vara hemma igen nu faktiskt! Även om jag vet att jag har en del tunga saker framför mig i höst så känns det ändå ok. Jag har många fantastiska vänner, jag kan ringa min älskade mamma eller bror när jag vill o jag kommer ju snart att åka ner o se dem igen. Allt löser sig i sinom tid, bara man ger sig fan på det själv!
Bjuder på ett par fina bilder från Jamtli innan jag kryper tillbaka ner under filten med min bok!
Här kommer lite random semesterbilder som utlovat! Har inte pejl på hur man lägger dem i ordning o skriver vad det är, så ni får nöja er med huller om buller;-)
Lägger inte ut några bilder på andra personer eftersom jag inte kollat med dem om det är ok, men nån bild på mig själv o en massa annat fint (o vidrigt i vissa fall) som jag har sett under min resa.
Nån bild är från Köpenhamn, nån från Beddingestrand o nån från Mörrum.
Håll till godo!
Det blir svårare och svårare med avskeden för varje gång, känns värre och mer tomt att komma hem för varje avsked. Saknaden växer för varje gång jag måste lämna min älskade, underbara familj bakom mig och återvända till mitt hem, mitt liv.
Om du hade frågat mig för ett år sen om jag skulle kunna tänka mig att flytta tillbaka till trakterna kring sthlm hade jag svarat blankt nej, om du hade frågat mig för två månader sen hade jag svarat att förmodligen inte. Frågar du mig nu svarar jag ja, jag skulle kunna tänka mig att flytta tillbaka neråt igen...
Jag vill inte bo i sthlm, jag trivs bra här, men jag saknar min familj! Jag saknar dem så att det gör ont, o för den sakens skull endast skulle jag flytta tillbaka om jag fick chansen.
Tyvärr är det inte så enkelt... Att flytta igen innebär att lämna ett helt liv bakom mig! Ett liv som jag kämpat i många år för att bygga upp. Mina vänner, mitt jobb och en fysisk plats som jag faktiskt trivs på.
Men det finns andra vackra platser i detta avlånga land, många ställen som jag kan föreställa mig att bo på.
Frågan är hur jag skulle fixa att riva upp allt och börja om igen!
Jag kommer nog inte att bo kvar här i resten av mitt liv, jag kommer mest troligt att flytta närmare min familj. Men när, ja det vet jag inte, det får tiden utvisa, jag vet bara att det inte blir nu och inte inom någon snar framtid...
289 mil och 13 dagar senare är jag tillbaka hemma i Strömsund igen...
Många mil blev det, o majoriteten av dem riktigt roliga, även om det lätt blir långdraget att sitta i bilen hela dagar! Totalt har jag spenderat 4 heldagar i bilen, varav 2 med sällskap, plus ett par kortare resor på "bara" 2-3 timmar o diverse små sightseeingturer. O så har jag ju provkört lillebrors Alfi några mil också!
Ja, jag är ganska trött på att både köra och åka bil just nu:-P
Det känns faktiskt rätt vemodigt att vara hemma igen... Jag saknar min älskade mamma redan, o de andra också! Önskar att jag kunde flytta hela Strömsund lite närmare sthlm, tänk va bra det skulle va att bara ha typ 20 mil till mamma! Då skulle jag kunna åka dit mycket oftare:-)
Eller så kan dom flytta närmare mig, det skulle också funka;-)
Hur som helst va det inte enbart skönt att komma hem, det kändes tomt och tungt också. Vardagen lurar bakom hörnet o jag har bara minnena av mina senaste 2 veckor kvar. Varför ska tiden alltid gå så förbenat fort när man har roligt?
Men, men, snart åker jag ju mer igen! Närmare bestämt sista helgen i september, för ett fira min födelsedag såklart:-D
Nu ska jag tvätta ur min hårfärg och sen ska jag krypa ner i soffan med en bok o förhoppningsvis minst en katt:-)
Välkommen hem:-P
