söndag 25 januari 2015

One day at the time

En nära vän påpekade igår att jag blivit för dålig på att uppdatera här, hon har ju såklart rätt ;)
Jag vet bara inte riktigt vad jag ska skriva om just nu.... Jag tar en dag i taget, knaprar mina värktabletter nästan varje dag för att orka med jobbet och kunna röra mig någorlunda. Det finns inte mycket energi kvar när jag kommer hem på kvällarna och den lilla jag lyckas skrapa ihop går till såna där tråkiga vardagliga sysslor som att diska, köra en maskin tvätt och laga middag. I princip alla andra sysslor blir lidande i väntan på.bara lite mer energi.  Jag tvingar mig själv att träna lite också, och jag tar en dag i taget.

Jag saknar fortfarande min lilla Nisse fruktansvärt mycket, det känns tomt utan honom. Hans aska ståt nu i en av mina bokhyllor i väntan på vår då den ska spridas på mammas landställe.
Det enda positiva med att han försvann är väl att Liten tar för sig mer och blir allt tuffare ♡

Jag har konstant ont i hela kroppen nu, sover jättedåligt och måste som sagt äta mina morfinvärkande tabletter för att orka med. Det som gör det hela än mer frustrerande är att jag får ont vad jag än gör! Om jag sitter för mycket får jag ont, när jag tränat får jag ont, jag får fan ta mig ont av bara korta promenader. Jag inbillar mig dock att om jag fick något som hjälpte mig att sova på nätterna så skulle det vända. Om inte annat skulle jag orka hantera det bättre och få en chans att bygga upp en förebyggande försvar...
Nåväl, jag får glatt avvakta några dagar till innan jag vågar hoppas på att läkaren hör av sig!

Helgen har i alla fall varit kanon! Jag spenderade mest hela dagen hos födelsedagsbarnet E i sällis av fina M igår, superkul o megalängesen :) 
Se kom o drack kaffe med mig o kikade på en film idag å. Kändes kul och välbehövligt med lite sällskap!
Jag måste bli bättre på att ta mig för o träffa folk när jag är ledig. Nu är jag inne i en sån där dötrist eremitperiod igen. Det blir väl lätt så när man inte mår riktigt hundra, men man fastnar lätt i en ond cirkel också, o det är det jag är rädd att jag har gjort.

Jaja, nu ska jag trava några varv runt lägenheten o sen stretcha ordentligt i hopp om att värken ska lätta lite så att jag får sova.

See ya when I see ya :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar