Att vara vuxen...

Ja, vad ska man skriva?? Hade jag vetat när jag va 15 hur det skulle bli när man är vuxen hade jag nog uppskattat ungdomen så otroligt mycket mer!
Man vaknar till en tjutande klocka, kliver upp och far på jobbet. Efter jobbet ska man hem o laga middag, kanske handla, tvätta, diska eller städa och sen är dagen i princip slut. Så är det, varje vecka, måndag till fredag. Helgerna viner förbi innan man ens hinner blinka och all ledig tid utöver helgerna likaså.

En gammal väninna till min mamma sa en gång för många år sedan att vi människor är dömda till livstids straffarbete och det ligger faktiskt någonting i det. Inte för att jag vantrivs med mitt jobb för det gör jag verkligen inte, men för att klara sig idag MÅSTE man ha en heltidssysselsättning, hemmafruar är sedan länge utdöda och det är knappt så att man skulle kunna jobba deltid för att kunna försörja en familj. Jag tycker det är lite tråkigt för jag är själv uppväxt med att mina föräldrar va hemma mycket. Båda jobbade såklart men det va alltid någon hemma när man kom hem från skolan innan mina päron skildes och det skulle jag vilja kunna ge mina barn. En mamma eller pappa som möter dem i dörren för att fråga hur de haft det idag och fixar nåt till mellanmål.

Missförstå mig inte, jag vill inte vara någon hemmafru! Men jag skulle gärna vilja jobba kanske 75% så länge mina framtida barn fortfarande går i låg och mellanstadiet.
Samtidigt som jag har en lite gammaldags syn på sådana saker så är jag lite av en karriärmänniska, jag älskar mitt jobb och vill gärna utvecklas och "klättra". Idag är den kombinationen nästan omöjlig, man är antingen mamma eller arbetarkvinna. Jag vill va både och den dagen vi skaffar smått utan päls.

Fick frågan idag som vi har fått så många gånger under senaste tiden, "När ska ni skaffa smått då?" Det kommer när det kommer, vi har inte så bråttom;) Vi är båda såna människor som helst vill ha en trygg ekonomi, kanske ett hus i någorlunda klar form och helst fasta jobb innan vi skaffar barn och i den mån man kan planera vill vi även se till att en liten kommer "rätt tid" på året.
Vi anser att det inte är något man bara gör, det är hela livet. Ett barn är ett livstidsansvar utan dess like. Och visst, det är gulligt med småbarn och mysigt med bebisar, det är vackert med gravida kvinnor, absolut! Men det är inte lika kul att spy och ha konstant värk i 9 månader, att kliva upp 4 på morgonen för att mata eller byta blöja, att hämta sura tonåringar på byn för att de skulle ha varit hemma för 2 timmar sen. Det krävs eftertanke innan man skaffar barn, eftertanke och livserfarenhet. För det finns mycket tid du aldrig kan ta igen när barnet väl har kläckts. Man kan göra mycket med barn, men du är aldrig "bara du" igen så det är något vi vill ta till vara på nu, medan vi kan.

Visst börjar min biologiska klocka ticka, jag längtar ibland. Men jag vill att vi båda ska vara redo och jag vill att vi ska ha gjort en del av allt det vi vill göra innan vi skaffar barn.

Jag älskar min sambo coh vi har en enorm trygghet i vårt förhållande så jag tror visst att vi skulle klara av ett barn, men det skadar inte att träna lite först;)

Dags för tea;) Sov gott!