Årets 2 första arbetsdagar avklarade utan problem, det känns fortfarande väldigt bra att vara tillbaka i normala rutiner igen!
Rent allmänt så mår jag faktiskt riktigt bra nu, bättre än på väldigt länge och jag har gett mig fan på att det ska vara en ihållande trend.
Skam den som ger sig!
I eftermiddags gjorde jag något jag normalt sett aldrig gör, efter ett konstigt infall så gick jag tillbaka bland mina gamla blogginlägg och skummade igenom en del av det jag skrivit under sämre perioder.
Främst läste jag igenom det jag skrev i slutet av 2011, början av 2012 och början av 2013 och jag insåg ganska fort att den känsla av maktlöshet, mindrevärdeskomplex och mitt kontrollbehov som till slut ledde till att jag blev sjukskriven i september förra året nog funnits där bra mycket längre än jag trodde.
Att jag inte hamnat där tidigare är nästan konstigt men jag antar att jag alltid på något sätt har lyckats hålla mig över ytan.
När det blev en längre hektisk period på jobbet så brakade det till slut och nu sitter jag här och har precis börjat komma tillbaka till mig själv.
Jag mår inte dåligt över saker som hände då, det har jag för länge sedan bearbetat och hanterat, det är nog bara så att jag för varje grej har blivit lite mer otillräcklig i mina egna ögon och kanske även lite mindre stresstålig.
Jag tror ändå att det va bra att jag läste igenom lite av det, för när jag gjorde det så kände jag verkligen hur stor skillnad det är på mig nu och då. Jag kände mig för en stund stark, stolt över mig själv och alldeles tillräcklig. Och vet ni? Det är verkligen en härlig känsla!
Jag har trots allt gått igenom ganska mycket i mitt 33-åriga liv, både saker jag ställt till med själv och saker som jag inte kunnat påverka, som ingen borde behöva stå ut med.
Jag tror inte att jag har gått igenom mer svåra saker än många andra i min omgivning. Jag tror att de flesta av oss går igenom förjävliga saker någon gång i sitt liv. På många sätt kan jag känna mig lyckligt lottad om jag jämför med några av mina vänner, sen kommer jag på att man faktiskt inte ska jämföra sig med andra för vi är alla olika och vi hanterar saker olika.
Jag vill tänka att vi får det vi klarar av, det vi kan hantera, men det känns lite för orättvist.
Hur som helst så känner jag verkligen att min syn på mig själv har förändrats otroligt mycket de senaste veckorna.
Jag ser på mig själv i ett annat ljus och jag trivs ganska bra med vem jag är.
Jag har hittat en styrka i mig själv att vända på mitt liv, jag vill må bra och jag tänker göra allt jag kan för att få fortsätta göra det!
Men för att ge mig själv en liten extra push och lite mer motivation så har jag lovat mig själv en liten belöning.
När jag har klarat 3 månader utan socker och utan att köpa saker jag inte behöver (tex smink, skor och kläder) så får jag beställa en ny Onesie :) Jag har spanat in en fin på InOne med en stor döskalle på ryggen som skulle passa himla bra att alternera med min blå lusekofte OnePiece!
Och med de orden avslutar jag dagens inlägg och kryper ner i soffan bredvid D och kollar på Ack Värmland.
Ha en fin trettondagshelg :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar