lördag 4 november 2017

Allt på en gång! Eller, äntligen är det vår tur...

Alla ni som följt mig länge vet att jag haft en stor dröm i många år, den största av alla, och ni vet också att jag och D länge har försökt.
Well, it finally happened!

Fyra dagar efter att jag fick antagningsbeskedet från MIUN så gjorde jag det första graviditetstestet av totalt tre, alla positiva. Så det där med att det händer när man har fullt upp med annat, det stämmer rätt bra! Synd att man ibte kan styra över sånt ;)

Som nu vet så tackade jag ja till min plats på förskollärarprogrammet så nubkanske förstår att jag planerar att plugga på så långt det går. I värsta fall får jag ta ett kort uppehåll och haka på klassen dom börjar en termin efter oss, men jag ska gå klart skolan även om det tar några månader längre än planerat. Vad är några extra månader på 3,5 år?
Framförallt så känner jag att jag inte ska behöva välja mellan mina två största drömmar, jag kan klara av både och :)

Nu är jag i v 20, nästan halvvägs, och vi har fått se den lilla busen 2 ggr på ultraljud. Ändå kan jag inte för mitt liv förstå att detta äntligen händer <3
Det känns overkligt, obegripligt, spännande och så otroligt roligt!
Visst, vad som helst kan fortfarande hända, men vet ni? Så kommer det alltid att vara!
Så jag njuter av att drömmar går i uppfyllelse, även om det innebär hårt arbete, och tänker njuta och vara glad in i det sista.

Ha en härlig lördag!

söndag 3 september 2017

På plats!

Japp, då va jag på plats i Sundsvall för en vecka med plugg.
Imorgon är det dags för första dagen på Mittuniversitetet :)
Jag är sjukt nervös!

Ligger på sängen i mitt lilla rum på ett pensionat ute på Alnö, kollar på serier på laptopen, knaprar pekannötter och snapchatar med D. Jag är sjukt trött så jag hoppas på att kunna sova trots nervositeten.
Är rädd att jag ska försova mig imorgon  men det känns inte som att det egentligen är en risk ;)

Första kursen heter Förskolans Uppdrag och jag är riktigt taggad på att höra vad våra lärare och mentorer har att lära ut.
Det kommer nog att bli bra det här!

Wish me luck ;)

onsdag 23 augusti 2017

Blivande student...

Alltså, jag börjar bli rätt så jäkla nervös faktiskt! Det är bara 1,5 vecka kvar till jag beger mig söderut för min första vecka på  Mittuniversitetet i Sundsvall...
Den 3/9 kör jag ner och kl 9 morgonen efter börjat mitt nya liv, livet som student och redan mot att bli legitimerad förskollärare.
Japp, nervöst!

Jag planerat för fullt i huvudet vad jag behöver ha med mig, ska ju trots allt bo på pensionat i 5 nätter, har börjat leta rätt på en del studielitteratur och material som kan behövas och försöker sakta förbereda mig så gott jag kan.

Det känns läskigt men samtidigt så himla kul! Jag har ju verkligen chansen att förverkliga en dröm, och självklart ska jag lyckas med det :)
Det har varit ett händelserikt och spännande år så här långt, och än är det långt ifrån över!
Den där jämans konkursen kan mycket väl vara det bästa som hänt mig, hur jobbigt det än har varit att gå igenom så hade jag inte varit där.jag är idag och den aldrig hänt.
Så ja, för mig va det i slutändan precis vad jag behövde.

Och med de orden ska den här trötta tjockisen krypa mer under täcket, läsa några rader och sen sova!

tisdag 18 juli 2017

Jag kom in!

Jag kom in på mitt förstahandsval, förskollärarprogrammet på distans i Sundsvall :) Det känns overkligt men så himla kul!

Jag va 19 år när jag började jibba som vikarie inom barnomsorgen i Vallentuna, redan då visste jag att det va det jag ville jobba med. Jag vikade där i nåt år och flyttade sen till Borlänge, där jag fortsatte på samma bana i ett par år.
Men eftersom jag inte ens gått ut grundskolan så hade jag jubibgen som helst utbildning, vilket i sin tur ledde till att jag läste till ekonomi- och löneassistent via komvux i Borlänge när jag va 21, mest bara för att få en utbildning som kunde ge jobb.

Efter att jag flyttat till Strömsund så fortsatte jag att jibba som vikarie inom kök och barnomsorg, denna gång bärbar med studier via komvux här för att läsa in grundämnen och få behörighet till högskoleutbildningar.
Men matten, den klarade jag inte!
Jag har påbörjat matten 5 eller 6 gånger genom åren (pluggade ju även ett tag vid sidan av jobbet under hösten 2012) men det va först efter att jobbet fick i konkurs som jag verkligen hade motivationen som krävdes. Kan säga att det är svårt att lösa in matte på gymnasienivå när man inte ens läst högstadiematte....

Nåväl, efter år av drömmar och fantasier om att få gå högskola och jobba med barn så är jag nu här, antagen till min drömutbildning!
Jag trodde aldrig att jag skulle klara det!
Så ja, jag är stolt, överväldigad och väldigt glad :)
Min kamp genom åren har inte varit förgäves, alla studier i kombination med arbetslivserfarenhet och högskoleprovet har slutligen gett mig det jag vill.
Det är aldrig för sent, man ska aldrig ge upp sina drömmar!

Och nu njuter jag av långledighet tills skolan startar i början av september, bäst att passa på nu ;)
Mamma kommer i eftermiddag för att hälsa på i några dagar och nästa vecka går även D på semester så då ska vi köra hårt med målning både inne och ute, allmänt röja hör hemma och kakla i köket innan vi slutligen åker ner till storstan för att umgås med nära och kära <3

Ha en skön sommar allihop!

söndag 4 juni 2017

I did it!

Jag klarade matten! Slutbetyget blev ett E, så inte det bästa kanske men jag är bara glad att det är över.
Det har tagit mig ungefär 9 veckor och ca 40 timmar, vilket är rätt tight om man tänker sig att de allra flesta har minst ett år på sig att fixa den här kursen.
Så ja, jag är sjukt nöjd med ett E :)

Det har varit en lärorik tid, jag har alltid haft ganska lött för mig med skolan och är inte van vid att behöva kämpa så här hårt för ett betyg, för kämpa har jag verkligen fått göra!
Matte är inte direkt min starka sida, jag avskyr det och är rätt kass på de avancerade sakerna, jag har verkligen slitit mitt hår över stora delar i boken....
Men nu är det klart! Så nu är det bara att avvakta och se om jag kommer in på högskolan...

Sen har det ju hänt en annan helg fantastisk sak! Igår kväll blev jag faster till en supersöt liten kille <3
Det är lillebror och M som fått sin första bebis och jag är sååå glad!
Om allt klaffar och mina nysningar inte innebär en ny förkylning så kör jag nog ner en sväng nästa helg så att jag får träffa finaste familjen och inte bara se dem på bild!

Och med det är jag nöjd med bloggen för den hör gången och återgår till Netflix och Iron Fist.
Ha det gött!

fredag 26 maj 2017

Kämparglöd

Jo, det är sant, jag har hittat tillbaka hit en sväng ;)
Jag har tänkt skriva sååå många gånger de senaste gångerna men när det väl varit tillfälle har det stått totalt still i skallen...
Men, nu ska jag kanske lyckas knåpa ihop några rader!

Jag jobbar på, just nu har jag ett lite längre vik på en förskola alldeles i närheten av vårt lilla hus och jag trivs riktigt bra! Jag blir bara mer och mer säker på att förskollärare är det enda alternativet för mig, det är det jag ska bli och det jag vill jobba med :)
Så jag kämpar på med matten och sakta går det in i huvudet trots att jag är konstant trött.
På torsdag, 1/6, skriver jag om det senaste provet och ska även skriva det 3:e och sista och jag har gett mig tusan på att jag ska fixa det!

Sista kompletteringsdatum till högskoleansökan är 21/6 så OM det skulle gå åt skogen med ett av torsdagen prov så har jag npgon vecka på mig att göra om det. Men det bästa vore såklart att klara båda två och få lägga allt det där bakom mig...
Jag hade tänkt sälja boken när jag är klar, men nu lutar det åt att jag bränner upp den när jag är klar, bara för att få se den brinna 😂 haha :)

Annars är det full fart, man blir sjukt mycket tröttare av att jobba på förskola än att sitta på kontor, man blir ju liksom inte bara mentalt trött utan även slut i kroppen så all extra energi går åt till matten och att försöka hålla lite ordning hör hemma.
Men vi har ju hunnit med resan till Berlin med släkt och familj vilket verkligen va jätteroligt även om tiden där gick på tok för fort!

Vi har även fått en ny familjemedlem i vår, strax innan påsk flyttade pensionären Nissekatt (ca 14 år gammal) i  hos oss. Chili är fortfarande lite skraj för honom men för övrigt fungerar det hur bra som helst! Alla tre djuren får nu vara ute, vilket också funkat kanonbra, så himla skönt.
Mina älskade små fluffbollar <3

Ja, det va en nerkortad version av min vår!
Nu ska tant få och lägga sig med en eller flera fluffisar och lösa några rader skönlitteratur innan det är dags för sömn.
Ha det gott kära vänner och kom ihåg; om man vill något tillräckligt mycket så kan man överkomma alla hinder som kommer i ens väg :)

lördag 11 februari 2017

Helt otroligt!

Mitt inlägg om kommunens låga löner har inte delats av någon, inte en enda gång! Insändare jag skickade om detta till två av länets tidningar har un4e publicerats av någon av dem.
Varför?

Jag tycker att det är helt sanslöst att ingångslöner i vår kommun är så låga att man, åtminstone de första 100 dagarna, tjänar på att stämpla. Det ska i te vara så!
Men varför är ingen villig att ta upp ämnet? Varför vill ingen kämpa för det?
Återigen, det är vår kommuns löner som är för låga, inte a-kassan som är för hög.

Jag trodde att fler skulle reagera på detta, att det skulle bli en liten debatt och att folk skulle få lite kämparglöd.
Jag är besviken på hur det har bemötts faktiskt, varför accepteras det bara att det är såhär det är?

Jaja, jag vet inte riktigt hur jag ska kunna gå vidare med det här och få till en förändring, men jag tänker inte te upp! På något sätt ska jag lyckad få ut mitt budskap och få stöd från omgivningen, det får ta den tid det tar...

tisdag 7 februari 2017

Taggtråd i halsen

Jamen visst, här ligger jag i soffan som ett kolli med bomull i huvudet och taggtråd i halsen för 4:e dagen i rad.
Nu jobbar jag officiellt på dagis, haha!
Jag är dunderförkyld, misstänker trassel med bihålorna igen och feber. Idag är febern lite lägre så förhoppningsvis kan jag jobba igen på torsdag om jag behövs.

Det känns tråkigt att bli sjuk efter bara två veckor men det är ändå inte så oväntat efter att ha varit på 3 olika förskolor mitt i den värsta sjukdomsperioden. Jag har ju dessutom dragit på ett segt virus sen i höstas så att det bröt ut ordentligt nu är inte så konstigt.
Nu är det som det är, så jag vilar och fokuserar på att bli frisk! Jag vill absolut inte smitta barnen på jobbet så jag stannar hellre hemma en dag för mycket just nu än tvärtom.

Sen har jag ju bebismys att se fram emot så fort jag blir frisk också! Nu har ju Det äntligen blivit morbror till en liten tös <3
Till sommaren ska för övrigt jag bli faster igen också, den här gången är det lillebror som ska bli pappa (deras första), superkul :)
Nu håller vi tummarna att 2017 är året då vi lyckas producera en liten avkomma också :)

Nu snurrar hela världen igen så jag må nog vila lite...
Ha det bäst, hoppas Vabruari behandlar er bättre än mig ;)

fredag 27 januari 2017

Så va man igång!

Introduktionen måndag och tisdag fick kanonbra och ledde till mer jobb igår. Superkul!
Jag började 6:45 igår, okristligt tidig ;) jag som inte har klivit upp före 7 på flera år (med undantag för enstaka speciella tillfällen) skulle ta mig upp och börja jobba före 7. Det gick förvånansvärt bra dock, jag tog mig upp utan problem.

Idag skulle jag ha gått intro på en annan förskola men givetvis lyckades jag bli tussig... Jag har varit förkyld hela veckan men sen igårkväll har jag även mått illa och haft en sjuhelvetes huvudvärk. Typiskt!
Men, men, jag får nog gå intro till veckan istället då! Antingen där eller på något annat ställe, jobba lär jag ju få iaf!

Det är så himla roligt att vara tillbaka på förskolan! Jag trivs verkligen med att jobba med barn :) Har inte insett det tidigare, men jag har saknat det.
Det är en speciell sorts frihet att jobba på förskola, i synnerhet som vikarie, man får vara ute, arbetstiderna är varierade och man får leka hela dagarna ;)
Det känns inte riktigt som ett jobb just nu, men det är ju bara positivt.
Men framför allt så är ingen dag den andra lik!

Jag har haft kontakt med min mattelärare också och måste lämna in en ny ansökan om jag ska läsa in matten den här terminen. Så det må jag fixa till veckan så att jag snabbt som attan kan göra klart den där skiten. Jag vill verkligen läsa till förskollärare och det enda som  står mellan mig och utbildning nu är den där förbannade matten, så det är bara att bita i det sura äpplet och få ett gjort.

Nu ska jag krypa ner under en filt 9ch vila lite!
Trevlig helg :)

lördag 21 januari 2017

Sjukt!

Igår kollade jag upp vad jag kommer att få i a-kassa när min lönegaranti går ut. Jag kommer att få den högsta ersättningen som går att få, 910 kr per dag vilket ger ca 20 000 kr per månad. Det är 5 000 kr mindre i månaden än vad jag fick i lön när jag jobbade.
Jag tycker ändå att det är helt ok faktiskt, det är trots allt en fullt godkänd månadsinkomst!

Nu till det jag tycker är sjukt!
Jag kommer att få 19 598 kr i månadslön från kommunen nu när jag börjat som vikarie om jag får jobba heltid. Man delar såklart upp detta på timmar eftersom jag kommer att jobba på just timmar, så troligvis kommer jag att tjäna mindre än 19 598 kr.
Men även om jag får jobba heltid så skulle jag egentligen tjäna mer på att vara heltidsarbetslös och stämpla!
Ska det verkligen vara så? Att det är mer lönsamt att stämpla än att jobba med barn eller äldre?

Det är inte konstigt att många väljer att tacka nej till vikariejobb om de ändå får ut mer på att stämpla!
Jag personligen vill jobba och ser mitt nya jobb som en del i att uppnå mitt mål, att så småningom bli förskollärare med egen lärarlegitimation, så jag väljer att jobba trots att jag tekniskt sett faktiskt förlorar på det.
Men alla tänker inte som jag!
Det är uppenbarligen brist på vikarier inom Strömsunds Kommun, både inom barn- och äldreomsorg, och lönen är garanterat en av anledningarna till varför för vem vill jobba med något där lönen är sämre än deras arbetslöshetsersättning?

Så vad ska man göra åt detta?
Att sänka a-kassan är inte ett alternativ, den är så pass låg i förhållande till snittlönerna i landet att den behöver vara som den är.
Nej, det är lönerna som måste upp och det ligger på kommunens bord!
Om jag till exempel valde att flytta söderut och jobba som outbildad vikarie i Stockholmsområdet så skulle jag kunna tjäna nästan lika mycket som jag gjorde när jag jobbade som ekonom, i vissa fall skulle jag till och med kunna förhandla om min lön. Lägg sedan till på det att det är betydligt lägre skatt där!

Vi har väldigt hög skatt här i Strömsund, vi ligger på skattetabell 36. Detta sägs delvis bero på den höga arbetslösheten.
Och det stämmer säkert! Men om man inte höjer lönerna inom kommunal kommer arbetslösa att fortsätta tacka nej till jobb och stämpla istället, vilket i sin tur faktiskt kan leda till ytterligare skattehöjningar.
Så, rent logiskt så skulle faktiskt kommunen TJÄNA på att höja lönerna inom kommunal!

Hur tänker jag då? Jo, om lönerna höjdes så skulle fler välja att jobba, vilket i sin tur leder till att fler betalar skatt till kommunen och färre väljer att leva på a-kassa, ersättningar från försäkringskassan och dylikt.
Fler som jobbat innebär enbart fördelar för kommunen och människorna i den, så varför sitter löneökningarna så långt inne?

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta nu, jag är verkligen förbryllad över hur ett samhälle kan fungera så att man tjänar på att INTE jobba.
För att inte tala om hur man inte kan jobba deltid och stämpla upp till heltid i mer än 75 dagar, snacka om att ge sig på fel folkgrupp! Det är ju de som vill jobba, och som försöker jobba som ska uppmuntras! Istället ser vi återigen hur staten gjort så att folk tjänar mer på att tacka nej till att jobba några timmar för att de inte får stämpla upp tomrummet.
Men just det problemet verkar ju faktiskt vara på väg att lösas inom kort!
Och det vore ju kanon, för givetvis ska man tjäna mer på att jobba än att stämpla, även om man bara får jobba 50%.

Jag funderar på hur man ska kunna nå ut med det här! Jag skulle vilja skriva ihop en bra insändare till några tidningar och kanske även till några väl utvalda människor i toppen inom Kommunal och inom kommunen, men jag vet inte hur jag ska skriva för att de ska ta till sig det.
Något måste göras i alla fall och jag tänker inte lägga mig platt och acceptera läget.
Är ni med mig? Sprid detta inlägg och kommentera gärna med tips på vart man kan vända sig för att få fram en diskussion om detta som kan leda till förändring!

Tack för att ni läst och ha en fortsatt skön lördag :)