Mätt

Har just tryckt i mig en talrik med dagens grymma middag; älgstek i lergryta med sötpotatismos och rödvinssås av skyn, sååååå himla smarrigt. Paltkoma delux i soffan nu...
O grönsakerna, eller rotfrukterna egentligen, som jag hade i grytan för att ge smak slank det ner en stadig del av också. Mums! Men nu lär jag ju inte behöva äta på bra länge ;)

Fredag och lördag blev produktiva dagar.
I fredags kväll körde jag ett rejält träningspass, handlade o diskade en alldeles för stor hög av disk. Va rejält trött efter jobbet men det kändes skönt att röra på sig.
Igår va jag uppe med tuppen (iaf för att vara jag), vaknade 8 o klev upp halv 9. Slappade med D i soffan innan han skulle gå på jobbet, passade på att följa honom dit o ta en lång, skön promenad i solen. Handlade mer, för.jag glömmer alltid nåt, på hem. Fixade lunch, körde ett par maskiner tvätt, vek ännu fler maskiner med torr tvätt o parkerade allt i sina respektive bon. Jag städade gästrummet och tokskurade lilltoan där katternas lådor bor. Bakade ostbröd o gjorde hamburgare till middag, plockade iordning lite här och var o sen la jag mig i ett varmt bad.
Idag får jag betala för all fysisk aktivitet, jag har ont precis överallt o kan varken stå, sitta, logga eller gå normalt. Okul...

Men! Jag ger mig inte ;) När maten är smält ska jag ta rätt på mer tvätt, träna och förhoppningsvis hinner jag skura badrummet ordentligt också.
Allt jag inte hinner idag måste göras innan torsdag oavsett, o det är ju skönt att sprida ut måstena lite!
Varför just tills på torsdag?
För då kommer världens bästa mamma på besök! O när mamma kommer vill jag att allt ska vara tipptopp såklart :)
Vad är bättre motivation att storstäda hemma än när man ska då besök? Inget tror jag, jag får alltid mer gjort när mamma eller lillebror ska komma.
Måste nog be dem komma oftare ;)

O nu ska jag dö i soffan en stund o vänta på att all mat ska sjunka undan lite...
Have a nice one ;)

Så trött...

Jag känner mig verkligen helt slut nu för tiden, trots medicin som hjälper mig att sova bättre så känner jag mig aldrig utvilad.
Jag är konstant trött, har hemsk värk, lätt att få huvudvärk o totalt virrig.
Jag vill bli pigg!

Jag försöker träna lite varje dag, men jag orkar inte speciellt mycket... Kämpar på så gott jag kan o försöker vara nöjd med det lilla jag orkar o klarar.
Känns extra tröstlöst när det inte händer nåt på vågen. I nästan tre veckor har jag undrat vad jag gör för fel, sen insåg jag att en av biverkningarna från min nya medicin är viktökning o ökad aptit.
Gissa om jag börjar bli trött på att kämpa i motvind! Det är ju inte direkt så att självkänslan är på topp när man aldrig får känna att man lyckas.

Men, men! Det är bara att kämpa på o ta dagen som den kommer. Förr eller senare är det jag som vinner!

Värk

Det är rätt så jäkla tröttsamt att alltid ha ont nånstans (eller överallt).
Visst, man vänjer sig vid den där molande bakgrundsvärken men det gör ju alltid mer ont än så nånstans :/
Just idag är det höger skuldra som jäklas lite extra, o inte vill det släppa av enkla övningar eller stretch heller.
Höfterna gillar inte halkan o protesterar lite mer än vanligt just nu de också.
Ibland är det svårt att koppla bort smärtan o kämpa på.

Ibland, som idag, är jag sååå less på min kropp. Jag vill så mycket men klarar så lite. Jag vill träna, men vad jag ån gör så är det nånsin som protesterar...
Jag kämpar på ändå, försöker att göra övningar som inte gör ont, men ja, ibland blir jag less.

Va o tog prover igen idag å, de vill kolla min ämnesomsättning. Jag kan inte låta bli att lite vagt hoppas att jag har en underaktiv sköldkörtel ;) Det skulle ju faktiskt förklara varför jag har så lätt för att gå upp i vikt men så svårt att gå ner igen... Men mest troligt är värdena bra o jag har inget annat att skylla min viktuppgång på än min egen dåliga karaktär ;)

Well, well! Nu måste tant släpa sig ut i halkan för att handla! Suck...  

2 månader

Igår kväll va det 2 månader sen Nisse fick somna in för gott.
På ett sätt har jag vant mig vid att han är borta, men samtidigt känns det fortfarande så himla tomt. Ibland tycker jag mig fortfarande se och höra honom här, men jag har vant mig vid att han inte kommer och möter mig i dörren längre.
Jag kommer nog aldrig att glömma den katten, han har varit en alldeles för stor och viktig del av mitt liv så länge. Vi blev ju vuxna tillsammans, han va min familj.

Jag älskar Liten och Nessie också, men det är inte samma sak, jag har inte samma band till dem.
Liten har tagit till sig väldigt mycket av Nisses beteende och egenheter, men han är ju inte Nisse. Ibland kommer han och möter mig i dörren, men inte på samma sätt som Nisse gjorde.
Jag saknar min grå tuss av hela mitt hjärta ♡

Lördag

Och jag har spenderat större delen av den gångna veckan i soffan på grund av sjukdom. Trist :(
Men vad gör man? Det är ju inte direkt så att jag kan styra sånt...

Jobbade i alla fall igår o det gick fint. Idag känner jag mig ovanligt utvilad och en aning rastlös, o det känns bra :)
Ökade medicinen igår, dubblade dosen och ska testa det i två veckor. Märker jag fortfarande ingen större skillnad då ökar jag igen, till trippel dos. Får ju öka upp till 50 mg i veckan (tabletterna är på 10 mg) men hoppas såklart att det ska räcka med 20 mg. 
Att jag sovit hyfsat bra inatt kan ju bero på vad som helst, men skönt va det! Jag somnade fort för att vara jag och har bara vaknat till två ggr inatt och då somnat om igen på en gång :)

Nej, nu ska jag försöka slita ut min sambo från pojkrummet o hoppas på att hitta på nåt annat än att sitta här hemma o uggla ;)
See ya!