Full fart!

Ja, nu är jag ju officiellt färdig på jobbet! Det känns faktiskt riktigt skönt so far. Å andra sidan va jag på jobbet sista dagen i onsdags, även om jag bara jobbade ett par timmar om dagen måndag till onsdag så har jag ju inte riktigt hunnit känna hur det är att inte jobba längre än.
Dessutom har vi ju fullt upp här nu!

Vi fick nycklarna till huset i måndags eftermiddag och nu är det full fart där med spackling och fix. Snickaren har inte hunnit komma och titta på badrummet än men jag hoppas han kommer imorrn, vi kan ju som inte flytta in utan att ha ett badrum ;) Förhoppningsvis kan de kära igång ganska snart och med lite tur är det klart innan vi far till Gran Canaria den 10 november!

Idag har vi iallafall gjort klart nästan allt inför målning av matrummet och gästrummet så imorrn behöver vi bara borsta bort allt slipdamm och sen kan vi måla.
På måndag drar vi till stan och köper tapeter till vardagsrummet och sovrummet, blandare till handfatet, (kommod och skåp, badkar och duschvägg beställer vi från Bauhaus) kakel och klinkers och eventuellt golv och golvfärg till sovrum och gästrum. Det ska bli så himla kul att få skapa vårt alldeles egna hem tillsammans :)

Det finns en hel del att göra i vårt hus, men dels så köpte vi det väldigt billigt och dels så vill man ju ändå sätta sin egen prägel på det så vi tycker bara att det känns roligt, om än lite läskigt ibland.
Källaren är oinredd idag och där vill vi i framtiden måla så att det ser fräscht ut, bygga ett till badrum med tvättstuga och byta värmesystemet och då även fräscha till pannrummet. Men en sak i taget, viktigast just nu är att få ordning på boytan!

Jag försöker även att plugga lite matte mitt i allt det här, det går sådär. Jag har hunnit sitta någon timme men skulle verkligen behöva sitta mycket mer den kommande veckan så att jag kommer igång och kan få allt klart.
Samtidigt försöker man packa allt som inte använda och hålla någon slags ordning i lägenheten.
Det är fortfarande stressigt, fast på ett helt annat sätt än för en vecka sen, på ett mycket roligare sätt!

Just nu slappar vi i soffan med varsin Gin & Tonic och skriver listor på allt vi behöver och vill ha.
Ganska mysigt efter en dag i huset faktiskt!

Ha en toppen kväll och en skön söndag, jag återkommer inom kort med något recept och ett utlåtande om Arlas nya produkt "Syrad Grädde" som jag just nu testar via Buzzador (helt underbar produkt om ni frågar mig).
Until then...

The Last Supper

Sista dagen, sista middagen tillsammans, sista dagen som officiella kollegor på ett och samma företag. Den är nu förbi, borta! Och känslan är... Skum!
Vi avslutade dagen med en middag på La Marée som verkligen blev en fullträff, det blev en så himla kul kväll! Många minnen och ännu fler skratt.

Alla affärsområden kommer att drivas vidare under ny regi, jag tror att det kommer att bli toppen faktiskt och är otroligt glad att flera av mina, numera före detta, kollegor kommer att få behålla sina jobb. Jag personligen är redo att gå vidare och kliva in i nya äventyr men kommer att jobba några dagar till och hjälpa till att knyta ihop alla trådar.
Det känns ok, till och med bra, jag är som sagt redo för ett avslut.

Jag har lämnat in min ansökan till förskollärarutbildningen på högskolan, har gjort upp en plan för att fixa matten så att jag kommer in och ser verkligen fram emot att få börja på ett nytt kapitel. Det här är det jag vill, att få jobba med barn och barns utveckling.
Jag är klar med ekonomi och administration, jag vill ha mer liv omkring mig.
Det känns bra, att få ett riktigt avslut, att få hjälpa till med övergången mellan ägarna och att sen få släppa och göra vad jag vill med mitt liv.

Jag ser tillbaka på mina 8 år och känner mest bara tacksamhet, jag är så otroligt glad att jag fått chansen att arbeta med så härliga människor och utvecklas som person. Jag är glad att jag fått uppleva en arbetsplats där arbetsmiljön varit i fokus och alla har trivts tillsammans. Jag har lärt mig otroligt mycket och tänker ta tillvara på alla dessa erfarenheter på det bästa sätt jag kan.
Vissa kollegor kommer jag att hålla kontakten med aktivt, jag betraktar dem verkligen som vänner, andra kommer jag att försöka följa på avstånd för jag håller verkligen av dem alla på olika sätt.

Jag kommer verkligen aldrig att glömma den här erfarenheten eller alla människor jag lärt känna genom den, men nu är det dags att gå vidare, nu har ridån gått ner.
Tack för allt, mina kära vänner, ni har för alltid en speciell plats i mitt hjärta!

Home sweet home!

Ja, då va man hemma igen då efter 4 dagar ledigt och en riktigt kanonhelg!
Flög ner i torsdags och hann inte så mycket mer än sminka mig och byta om innan jag och mamma drog in till stan och mötte upp min söta svägerska.
Först en helt suverän middag på Farang, kan verkligen rekommendera det stället, och sen musikalen...
Och DAMN! Om ni får en chans att gå och se Phantom of the Opera med Peter Jöback, ta den då! Det va bland det mäktigaste jag sett, så grymt bra.

Sen har jag spenderat helgen med att ta det lugnt. Vi har ätit god mat och druckit gott, suttit uppe sent och pratat om allt mellan himmel och jord, åkt runt och flanerat i några olika centrum, hälsat på mormor en sväng och idag drog vi och kikade på badrumsinredning på Bauhaus inför vårt husköp.
Det har verkligen varit en fantastisk helg!

Men nu är jag hemma igen, och jag gjorde misstaget att kolla min mail nyss och jag har fått kopior dit på alla mall som konkursförvaltaren har skickat till mig på jobbet så jag vet att jag har häcken full imorron. Känner mig stressad inför de här sista 4 dagarna faktiskt.
Men, det är bara att köra på och ge allt jag har, jag får ju vila på fredag ;)
Idag är en sån dag när jag inte känner mig så himla positiv, förmodligen för att verkligen knackar på dörren, men jag kan ju inte vara på topp jämnt!

Nu ska jag fortsätta gosa med lilla Chili och visa hussen allt jag hittat på Bauhaus ;)
Över o ut!

Experiment och framtidstro

Mitt experiment för att sova bättre funkade i alla fall bra första natten! Jag lyckades hålla mig uppe till strax före 1. Tog ett varmt bad med kokosolja och lavendelolja strax efter midnatt för att sen krypa ner i en sval säng och läsa några rader. När jag la ifrån mig boken och släckte lampan tog det bara ca 20 minuter innan jag somnade. Fantastiskt ju! Så jag kör på och hoppas att det fortsätter fungera.

En arbetsdag kvar för mig den här veckan, sen drar jag till huvudstaden för en helg av mammamys, musikal på Cirkus (Phantom of the Opera) och allmän lugn och ro. Gissa om jag längtar efter att få fly härifrån en sväng!
Torsdagen blir rätt så smockfull, jag flyger ner mitt på dagen och må väl byta om och måla på ett face ganska på en gång när jag kommer fram.
Vid 17 möter jag och mamma upp fina M på stan för middag på Farang innan musikalen, det ska bli sååå kul! Jag älskar musikaler och just den här är ju verkligen  en klassiker!

På fredag har jag inga planer alls, så då blir det väl en promenix och kanske lite pyssel av nåt slag. Jag hoppas på att hinna få min målarbok och mina färgpennor så att jag kan ta med det ner, det känns ju som ett perfekt och lagom avancerat terapipyssel.
Sen ska jag som sagt bara njuta av att spendera tid med min älskade lilla mamma!

Nästa vecka jobbar vi 4 dagar, sen är det här över! Jag är faktiskt inte det minsta orolig för min framtid, jag är övertygad om att det löser sig bara jag vill.
Det lutar mer och mer åt att jag söker in på högskola, det känns som att jag aldrig kommer att få ett bättre tillfälle...
Klarar jag bara att tenta av matten på gymnasienivå så kommer jag med allra största säkerhet in och om jag inte gör det så söker jag igen till hösten nästa år.
Jobb finns, bara man tar för sig lite, även om man kanske får traggla sig fram på vik ett tag.

Jag har kommit till en punkt när jag mest bara tycker att det ska bli skönt att allt är över. Motivationen är noll på jobbet just nu och stämningen är inte direkt skitkul. Lusten att ta sig upp och iväg minskar för varje dag, det enda som får mig att fortsätta kämpa är mina kollegor och viljan att lämna det här kapitlet bakom mig rakryggad. Jag vill veta att jag har gjort mitt bästa när jag går därifrån sista dagen.
I övrigt är jag på ganska gott humör, trots tröttheten. Det underlättar såklart att jag har mycket kul ett se fram emot och en aning om vad jag vill göra med mitt liv!

Jag är inte bitter eller arg längre, jag försöker istället att fokusera på allt som har varit bra de här 8 åren. På alla härliga förmåner vi haft, som friskvård 1 eller 2 timmar i veckan på betald tid, som alla föreläsningar och föreställningar vi varit på, alla trevliga middagar och personalfester. Det finns mycket roliga saker att tänka tillbaka och ta vara på!
Jag tänker att jag är tacksam för allt de här åren har gett mig, att just jag fick chansen att jobba med alla dessa underbara människor, hur otroligt mycket jag har lärt mig och utvecklats under alla dessa år. Hur jag har fått se fantastiska kollegor växa och utvecklas precis som jag själv.

Jag orkar inte gräva ner mig och jag VILL inte bara minnas det dåliga. Jag vill vara glad över det som har varit och se fram emot det som kommer.
Som jag sa i en annan situation idag; det finns bara en person som kan påverka hur jag väljer att tänka och agera, och det är jag!
Och jag, jag vill vara glad och må bra, så det är vad jag tänker kämpa för!

Och med de order avslutar jag för idag!
Ha det fint, kära läsare :)

Det där med sömn!

Jag sover verkligen riktigt dåligt fortfarande, det har gått flera veckor nu med bara enstaka hela nätters sömn och inte ens de har varit särskilt bra.
Så det är dags att ta till drastiska åtgärder innan ett går på tok för långt!
Men vad gör man när man inte kan sova ordentligt?

Jag har Immovane, insomningstabletter, men jag gillar verkligen inte att ta dem och de är dessutom beroendeframkallande så jag tvivlar på att min läkare förnyar receptet hus som helst om de jag har kvar tar slut. Men oavsett vad så vill jag helst inte ta nåt sånt och eftersom jag äter antidepressiva så kan jag heller inte ta naturläkemedel som tex Valerina Natt.
Så jag har googlat och läst igenom en massa artiklar i ämnet i hopp om inspiration, och jag fann en hel del!

Så det första jag ska testa nu är att minska sömnen! Jo, jag ska stanna uppe senare på kvällarna och på så sätt förhoppningsvis trötta ut mig själv ordentligt innan jag kryper ner i sängen.
Nu går jag och lägger mig ca 22 på kvällarna och ligger och läser i ca en timme. Sen försöker jag sova, men jag somnar i princip aldrig före midnatt och görs jag det så vaknar jag mitt i natten och kan inte somna om.
Allra oftast tröttnar jag vid midnatt och tar upp boken en stund igen, ibland hjälper det men ibland gör det det inte.

Så nu ska jag testa att minimera tiden i sängen till max 6 timmar. Jag ska gå och lägga mig först kl 1 och sista timmen innan det så ska jag enbart görs saker som får mig att slappna av och gå ner i varv, som tex att läsa eller ta ett varmt bad.
Syftet är som sagt att jag ska hinna bli ordentligt trött och på så sätt somna snabbare.
Sen, när jag fått in rytmen i det så ökar jag successivt med ca 15-20 minuter per dag tills jag når den tid jag verkligen behöver som i mitt fall är ca 8-9 timmar per natt.

Om det inte funkar så ska jag ta bort en timme till, men om inte det heller funkar så får jag nog erkänna mig besegrad och söka hjälp...
Jag tror dock att den här lösningen i kombination med att jag rör på mig fysiskt ska funka rätt så bra på sikt!

Är det någon av er som har eller har haft problem med sömn pga stress och/eller sjukdom? Vad gör ni när det är som värst?
Dela gärna med er av era erfarenheter, tips och förslag :)

Nu ska jag försöka slänga ihop lite käk och sen ska jag packa lite, vi har ju trots allt en hel 5:a plus knökfullt förråd att packa ihop framöver så man kan väl knappast börja för tidigt ;)

Denna trötthet..

För tredje kvällen i rad ligger jag som ett kolli i soffan, helt slut, direkt efter middagen och orkar knappt sitta upp.
Det här med att inte sova ordentligt på nätterna börjar tära på mig ordentligt nu. Och i kombination med all stress och oro som är oundviklig nu så känner jag mig så mentalt slut att jag knappt orkar tänka. Jag är trött ända in i själen och bara längtar efter att få sova några hela nätter i rad, ostört.

Att vara svimfärdig av trötthet klockan 19 en fredag tar nog ändå priset, min stackars sambo bor med en zombie just nu ;)
Jag tvingar mig själv att hålla mig vaken ett tag till så att jag inte vaknar vid 5 imorrn, men det tar emot!

Värst med den här tröttheten är nog ändå att jag verkligen inte orkar göra någonting! Bara att laga middag känns som ett för stort projekt, så allt blir försummat här hemma... Skittråkigt!

Men men! Idag va min sista fredag på jobbet, ever. Det känns både skitskumt och vemodigt, samtidigt som jag längtar tills det här är över. Nästa torsdag och fredag är jag ledig, det är ju då jag ska till mamma och torsdag veckan där på är allas sista arbetsdag på det här företaget... Det går både för fort och för sakta på samma gång.

Men min vila blir nog inte så lång! Vi har ju ett hus att piffa till och en hel 5:a som ska flyttas dit framöver :)
Och så har vi ju solresan att se fram emot!
Det känns bra att ha lite roliga saker i det närmaste framtiden, då gräver man iaf inte ner sig alldeles ens på de sämsta dagarna.

Och nu ska jag göra ett tappert försök att få i mig en kopp koffein  (eller tein om vi ska vara noggranna) så kanske jag kan hålla mig uppe till efter 21 iaf! ;)
Ha en skön helg!

Snurr

Måndag igen, veckorna snurrar på som vanligt fast inget är som vanligt.
Det drar ihop sig, sakta men säkert närmar vi oss sista arbetsdagen någonsin på det här företaget.
Det känns fel, för nästan alla har fullt upp, jobb finns det ju!
Men är inte det lite lagen om alltings jävlighet? Att när allt får åt skogen så ska det börja se ut som att det vänder...
Men nu är det som det är!

Jag är så jäkla trött, jag försöker plöja på som vanligt både på jobbet och hemma, men det är svårt! Hjärnan snurrar konstant, humöret växlar alldeles på.tok för mycket och det känns som att bubblan jag befinner mig i nu sakta sluts omkring mig.

Jag räknar nästan ner dagarna nu, jag vill bara att det ska vara över. Jag vill vila, sova på nätterna, fylla på med energi och hitta tillbaka till mig själv igen.
Jag försöker se framåt, koncentrera mig på husköpet som blir klart vilken dag som helst, se fram emot min weekend hos mamma nästa helg och drömmer mig bort till Gran Canaria.
Skolresan är nu ett faktum, i november drar vi till solen en vecka, bokat och betalt.
Det känns grymt bra nu att ha kul saker att se fram emot!

Och husköpet, jag försöker tänka på allt vi ska och vill göra med vårt nya hem.
Alla drömmar och framtidsvisioner.
Vi vill så mycket, det finns så mycket potential, men vi börjar med att få köpet klart så att vi kan renovera badrummet innan vi flyttar in och sen får vi ta en sak i taget i mån av tid och pengar.
Det ska bli kul, det känns spännande och som en alldeles lagom utmaning just nu.

Jag är glad att jag har saker att fokusera på utanför jobbet. Det är alldeles för lätt att fastna i tankar på allt man inte har och jag vill verkligen inte fastna i det, jag vill se framåt.
Men som jag skrivit tidigare så har man dagar när bitterheten är större än andra.
När ilskan och besvikelsen tar överhanden.

Nåväl! Imorgon är en ny dag, en dag närmare slutet men också en dag närmare min framtid och mina drömmar!
Jag bara önskar att det hade kunnat sluta på ett annat sätt...

Gaaah

Så mycket tankar och funderingar, upp som  en sol och ner som en pannkaka flera gånger om dagen...
Det händer så himla mycket på en gång och jag vet inte vart jag står i alltihop!

Jag förlorar snart mitt jobb, vi håller på att köpa hus, vi planerar en resa till Gran Canaria i november (man do I need that) jag far till Mamma om ett par veckor för att gå på Phantom of the Opera med henne och M, vi försöker få till en bebis, jag funderar på att plugga eller vad jag ska göra om jag inte ska plugga.
Jag har en fot i en värld full av förväntan och förhoppningar och en fot i en värld som sakta smular sönder omkring mig.

Jag kan inte få ur mig alla tankar och känslor just nu och det är ett ovanligt problem för mig! Jag är van vid att kunna prata om sånt, att kunna sätta ord på vad jag känner, men just nu kan jag inte det för jag känner så otroligt många olika saker på samma gång.
Bitterhet, sorg, ilska och besvikelse blandas med hopp, längtan, glädje och förväntan.

Jag har inte gråtit sen vi fick beskedet att företaget va satt i konkurs. Inte en tår. Jag som gråter för minsta lilla!
Jag kan inte låta bli att undra om jag kommer att krasha totalt när allt är över och dagarna plötsligt är tomma.
Jag är en rätt så positiv människa av naturen och som jag skrev igår så försöker jag verkligen tänka positivt och se framåt, att se det här som en möjlighet. För let's face it, livet blir sällan som man tänkt sig!

Men när något man liksom lärt sig att ta för givet försvinner så är det svårt att hålla leendet framme hela tiden, svårt att inte falla ner i mörkret en stund ibland.
Det är väl helt ok egentligen, det vore väl konstigt om man inte kände något negativt i en sån här situation.
Det vore nog konstigt att inte känna bitterhet och besvikelse.

Jag tror att det jag tycker är värst just idag är att jag inte har någon kontroll över allt som händer, den där ovissheten som hela tiden lurar i bakgrunden.
Men det går upp och ner, känslornas berg och dalbana i sitt esse!

Imorgon fyller jag år! Hela 34 år gammal helt plötsligt. Hur gick det till?
För 4 år sen satt jag och såg fram emot en weekendresa med mamma, min födelsedagspresent va en resa till vackra Prag. Det känns inte som att det va 4 år sen...
Och förra året var vi i Alanya, solade, badade, åkte på roliga äventyr och åt en massa gott.
I år firar jag här hemma med middag i goda vänners lag. Det ser jag verkligen fram emot och jag tänker göra allt som står i min makt för att njuta av min födelsedag och den här helgen!

Nu ska jag slökolla på tv en stund och sen är det dags att sova, jag har beställt kaffe på sängen av D som kommer hem från jobbet strax efter 9:30 :)
Ha en skön helg!

Framtid

Ja, nu har ju de flesta hört hur det ligger till, efter den 13 oktober har jag och mina kollegor inget jobb längre...
Företaget vi jobbar på har gått i konkurs, det finns många orsaker till det och jag kan nästan lova att inga rykten på byn stämmer. Men konkurs är det!
Vi jobbar nu under en så kallad driftsmånad när konkursförvaltaren försöker få in så mycket pengar som möjligt för att betala de skulder som finns i företaget. Jo, i princip alla företag har skulder.

Jag, som sitter med ekonomi och löner, har minst sagt fullt upp. Jag har massor att göra nu, för utöver det jag gör i vanliga fall ska ALLT rapporteras och redogöras för konkursförvaltaren, jag har inte många lugna stunder på en dag och det börjar verkligen tära på mig nu.
Man kan säga att jag verkligen kan behöva lite ledigt efter allt det här!

Så nu kommer jag att bli arbetslös? Tja, inte riktigt på en gång. Vi har ju såklart vår garantilön under våra respektive uppsägningstider. I mitt fall innebär det att jag blir arbetslös i mitten av februari 2017 om jag inte hittat något nytt jobb eller så tills dess.
Jag funderar på att sadla om helt och plugga till lärare faktiskt! Att jobba med barn är trots allt något jag alltid velat göra så småningom.

Jag försöker att tänka på det här som en möjlighet, en liten spark i ändan att göra något nytt av mitt liv och klura ut vad det är jag verkligen vill göra.
Men vissa dagar är det svårt att hitta den gnistan, vissa dagar vill jag bara lägga mig ner och låta världen snurra på runt omkring mig.
Jag har aldrig tänkt mig att jag skulle jobba kvar där i resten av mitt liv, men det va inte såhär jag hade sett min framtid!
Jag har alltid haft någon slags vision där jag sadlar om men ändå tassar ner på gamla kontoret och fikar med mina gamla kollegor och vänner. Eller att jag som mammaledig skulle kika in och låna ut min framtida bebis till dem medans jag snackar skit med nån annan kollega över en kopp skitäckligt kaffe från maskinen i hallen. Så blir det inte!

Jag är inte så orolig över min framtid. Jag vet att det löser sig på ett eller annat sätt! Men jag kommer att sakna mina kära vänner, min andra familj, och tanken på att vi alla aldrig mer kommer att befinna oss under samma tak på det här viset är nog faktiskt en av de tankar som är allra jobbigast just nu.
Det, och ovissheten som ändå är oundviklig i en sådan här situation.
Jag har ändå, trots allt, verkligen trivts på mitt jobb, mycket tack vare alla andra där, och jag kommer att sakna det nåt alldeles otroligt!

Mycket som händer nu som sagt, mycket att fundera över och bearbeta. Jag är lite glad att jag inte hunnit sluta äta mina antidepressiva än ;)
Mitt huvud snurrar i 190 mest varje vaken stund. Det är bara någorlunda tyst när jag fokuserar på jobbet eller läser en bra bok.
Jag sover skitdåligt, vilket såklart inte är ett dugg konstigt, så jag är konstant trött och känner mig som instängd i en stor, tom bubbla.
Men jag försöker tänka positivt ändå, för jag vet att jag kommer att resa på mig igen när allt det här är över!
Jag vet att, hur jobbigt det än är nu, så kommer vi allihop att överleva det här och bli en stor erfarenhet rikare!
Och med de orden ska jag göra kvällens första försök att sova!

Total förvirring

Som rubriken lyder så råder total förvirring i min lilla hjärna för tillfället.
Det händer lite för mycket saker just nu, saker jag inte kan kontrollera eller ens riktigt hantera riktigt än.
Tankarna snurrar i 190, jag sover dåligt och analyserar allt mest konstant.

Vad vill jag med mitt liv? Ja, jag vill ha barn, skaffa familj och köpa hus. Och allt det med D, där råder inga tvivel. Men förutom det? Vad vill jag göra?
Det är bara en av alla tankar just nu, en som jag väl inte riktigt hade planerat att jag skulle behöva börja ruva på riktigt än.

Men ibland händer det saker man inte kan påverka. Ibland ställs livet på sin spets och man tvingas omvärdera allt.
Ibland händer det tråkiga saker som man inte förväntat sig eller riktigt ens kunnat föreställa sig och det enda jag faktiskt kan påverka är hur jag hanterar det!
Och jag väljer att försöka tänka positivt, att försöka se framåt och på något sätt se det som att när en dörr stängs så öppnas en annan!

Jaja, vi får väl se vad som händer... En sak vet jag i alla fall med säkerhet, en stor förändring sker inom kort och hur jobbigt det än kan bli så kommer jag alltid att klara mig. Som min gamle far sa i telefon igår; jag är en "survivor"!