Snurr

Måndag igen, veckorna snurrar på som vanligt fast inget är som vanligt.
Det drar ihop sig, sakta men säkert närmar vi oss sista arbetsdagen någonsin på det här företaget.
Det känns fel, för nästan alla har fullt upp, jobb finns det ju!
Men är inte det lite lagen om alltings jävlighet? Att när allt får åt skogen så ska det börja se ut som att det vänder...
Men nu är det som det är!

Jag är så jäkla trött, jag försöker plöja på som vanligt både på jobbet och hemma, men det är svårt! Hjärnan snurrar konstant, humöret växlar alldeles på.tok för mycket och det känns som att bubblan jag befinner mig i nu sakta sluts omkring mig.

Jag räknar nästan ner dagarna nu, jag vill bara att det ska vara över. Jag vill vila, sova på nätterna, fylla på med energi och hitta tillbaka till mig själv igen.
Jag försöker se framåt, koncentrera mig på husköpet som blir klart vilken dag som helst, se fram emot min weekend hos mamma nästa helg och drömmer mig bort till Gran Canaria.
Skolresan är nu ett faktum, i november drar vi till solen en vecka, bokat och betalt.
Det känns grymt bra nu att ha kul saker att se fram emot!

Och husköpet, jag försöker tänka på allt vi ska och vill göra med vårt nya hem.
Alla drömmar och framtidsvisioner.
Vi vill så mycket, det finns så mycket potential, men vi börjar med att få köpet klart så att vi kan renovera badrummet innan vi flyttar in och sen får vi ta en sak i taget i mån av tid och pengar.
Det ska bli kul, det känns spännande och som en alldeles lagom utmaning just nu.

Jag är glad att jag har saker att fokusera på utanför jobbet. Det är alldeles för lätt att fastna i tankar på allt man inte har och jag vill verkligen inte fastna i det, jag vill se framåt.
Men som jag skrivit tidigare så har man dagar när bitterheten är större än andra.
När ilskan och besvikelsen tar överhanden.

Nåväl! Imorgon är en ny dag, en dag närmare slutet men också en dag närmare min framtid och mina drömmar!
Jag bara önskar att det hade kunnat sluta på ett annat sätt...