Mer om mig o kissen

Just nu är min älskade Nisse pigg o glad, han äter o går på lådan som han ska, kommer o möter mig i dörren när jag kommer hem, går omkring o småpratar, kutar in i köket om jag går dit o hoppar upp på köksbänken o försöker stjäla godis ♡ Älskade lilla tuss! Jag njuter av att se honom må bra o tar vara på varje minut.

Jag oroar mig såklart för honom, hela tiden. Håller koll på hans andning o hans hjärtslag. Inget av det är bra, men det har blivit snäppet bättre sen vi va hos veterinären så han tycks inte plågas av det än. Jag har hela tiden i bakhuvudet att han när som helst kan bli sämre, att han nog inte har så länge kvar, men jag försöker låta bli att oroa mig för det o ta vara på den tid vi har kvar.

Jag funderar såklart mycket, o pratar lite om det ibland också... Han är ju viktig för mig!
Jag kan förstå att många ser det som att han bara är ett husdjur, att han är som familj. Men han är mer för mig, han är inte om familj, han ÄR familj.
Han har varit min familj i 11 år, han har blivit ett substitut för min biologiska familj som är så långt bort.
Många kanske har svårt att förstå det, men han är som ett barn för mig.

Han har funnits där när jag varit ledsen, tröstat o gosat. Han har mött mig i dörren när kommit hem, varje gång i 11 års tid. Han har sovit hos mig nästan varje natt i hela sitt liv.
Alla mina katter är viktiga för mig, de är min alldeles egna familj, men jag har onekligen ett speciellt band till Nisse.
Till saken hör också att jag är en sån som faktiskt har lättare för att verkligen knyta an till ett djur än till människor. Kanske är det därför mitt band med Nisse är så starkt.

Jag skriver det här för att alla som tänker att "ja, det är klart att det är sorgligt men han är ju bara en katt" ska förstå att han är mycket, mycket mer än så för mig. För att ni alla ska förstå att bara för att jag kan förstå ert sätt att tänka betyder inte det att jag inte blir ledsen när ni säger så. Att jag känner att ni inte kan försöka förstå mig, jag mår dåligt o är jätteledsen, jag kommer inom kort att förlora en familjemedlem som betyder nästan lika mycket för mig som min mamma, lillebror eller sambo.

Jag försöker se på saken ur andras perspektiv, nu ber jag er att försöka förstå mig!
O med det önskar jag er en trevlig helg!