Dialektalt schizofren?!

Magda har under våra dagar i södra Sverige kommit fram till att jag är dialektalt schizofren, jag tror att hon uppfann det uttrycket själv:-D
Anledningen till detta är förstås att jag växlar dialekt utefter vem jag pratar med! När jag pratar med storebror, pappa eller andra i deras trakter pratar jag Blekingska/skånska o när jag pratar med lillebror, Magda, mamma eller nån hemma pratar jag jämtska/stockholmska.

Jag satt t.ex o pratade med pappa o hans fru om nåt häromdagen, på skånska, sen vänder jag mig till Magda för att förklara nåt o då växlar jag direkt till stockholmska. Jag tänker inte på detta själv, det faller sig liksom naturligt för mig, men jag förstår att andra reagerar:-)
Ibland blir det fel, ganska kul faktiskt, jag vände mig från lillebror till Magda igår o växlade från stockholmska  till skånska, hade nog vant mig lite väl mycket vid att kasta om;-)

I vilket fall som helst tycker jag att uttrycket "dialektalt schizofren" är hur kul som helst, o det hamnar definitivt på denna semestertripps topp 10-lista över roligaste internskämt/kommentar! Right up there med "kattafan" och "Markaryd", hahahaha:-D

Nu är vi iaf tillbaka hos mamma igen! Känns skönt att bara få slappna av efter flera dagars flängande kring sydligare breddgrader:-) Jag har haft hysteriskt kul med lillebror o Magda, trevliga dagar hos pappa o underbart väder, inget att klaga på här inte!

O efter en snabbvisit i Mörrum (kom dit igår runt 14 o for därifrån imorse) kan jag konstatera att min hemort ser ut som vanligt o känns likadan:-)

Pga klen uppkoppling bjussar jag inte på fler bilder förrän jag kommer hem! Nu ska jag slökolla på Dexter tillsammans med lillebror, Magda, mamma & S <3