Igår kväll va det 2 månader sen Nisse fick somna in för gott.
På ett sätt har jag vant mig vid att han är borta, men samtidigt känns det fortfarande så himla tomt. Ibland tycker jag mig fortfarande se och höra honom här, men jag har vant mig vid att han inte kommer och möter mig i dörren längre.
Jag kommer nog aldrig att glömma den katten, han har varit en alldeles för stor och viktig del av mitt liv så länge. Vi blev ju vuxna tillsammans, han va min familj.
Jag älskar Liten och Nessie också, men det är inte samma sak, jag har inte samma band till dem.
Liten har tagit till sig väldigt mycket av Nisses beteende och egenheter, men han är ju inte Nisse. Ibland kommer han och möter mig i dörren, men inte på samma sätt som Nisse gjorde.
Jag saknar min grå tuss av hela mitt hjärta ♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar