Känns tomt, konstigt, fel.
Det gör ont, så jävla ont.
Har så svårt att förstå att jag aldrig kommer att få känna din mjuka päls under mina händer igen, aldrig mer får burra in ansiktet i pälsen på din mage o somna till ditt mjuka spinnande.
Fattar inte att du aldrig kommer att möta mig i dörren igen, att jag aldrig mer kommer att få fnissa åt dig när du kommer tassande o småpratar, gnäller på mig för att vattenskålen är tom.
Att du aldrig mer kommer att sitta nedan för mig o stirra förväntansfullt i väntan på att jag ska göra plats åt dig i soffan eller på huvudkudden.
Aldrig mer kommer du att demonstrativt lägga dig tvärs över min resväska när jag ska åka bort, eller min bok när du tycker att jag läser för mycket.
Du kommer aldrig mer att sitta o pipa vid balkongdörren tills jag öppnar den o du kan lägga dig precis vid öppningen o bara njuta av den friska luften.
Jag förväntar mig att du ska komma tassande när som helst o hoppa upp bredvid mig i soffan, att du som vanligt ska sträcka ut dig bredvid mig o pipa så fort jag slutar klia eller klappa dig.
Jag ropar på dig när jag fyller på matt o vatten för att sen komma på mig själv med att du inte finns mer.
Liten letar efter dig. Han o Nessie förstår att nåt är fel, han har förstått i helgen att du inte mått bra, men han förstår inte att du är borta.
Flera gånger ikväll har han gått o tittat efter dig i buren i gästrummet o ditt lilla hus i vardagsrummet, han undrar varför du inte kommer fram.
Båda känner att jag är ledsen, de håller sig nära. Båda är blöta i pälsen av mina tårar. Ingen av dem protesterar.
Jag saknar dig, livet känns så tomt utan dig. 11 år av ovillkorlig kärlek o tillit bara slut, bara minnen kvar. Letar efter fina foton på dig. Vill ha ett på sängbordet o en förstoring ovanför din bur som du alltid tyckt så mycket om. O du ska förevigas på mig, en tatuering, så länge jag lever ska du vara med mig ♡
Jag älskar dig så fruktansvärt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar