...ner som en pannkaka? Jomen lite så är det nu för tiden, ena stunden är allt bra o nästa så gör min kropp revolt på ett eller annat sätt. Tröttsamt, men det kunde ha varit värre!
Ännu en toppenhelg har susat förbi, D va supernöjd med sin födelsedag o det enda som kunde ha varit bättre är om jag inte hade fått gallstensanfall den dagen.
Han va iaf jättenöjd med allt o blev jätteglad för sina presenter, av mig fick han en lite lyxigare chokladkartong, ett fint blomarrangemang o en kryssning med mig till Helsingfors i sommar som vi båda ser fram emot jättemycket. Han fick whiskey, pengar, snus o lite allt möjligt annat fint.
Tårtan blev inte så snygg men himla god o vi hade trevligt med alla gäster.
På kvällen gick vi ut o käkade med tjejerna o sen satt vi o drack o surrade med S innan utgång med henne, E gick hem o sov för hon jobbade i helgen.
I söndags slappade vi hela dagen, men vi tog oss ut o röstade i EU-valet innan det va för sent. Ni röstade väl får jag hoppas!?
Jaja, idag har jag iaf varit i stan o träffat kirurgen! Det gick bra antar jag... Det blir operation inom några veckor, så fort det finns tid. Tack o lov tyckte han att det va ganska prioriterat eftersom jag får anfall så ofta o det påverkar hela min allmänhälsa, mitt arbete o mitt sociala liv mer o mer.
Så nu går jag o väntar på samtalet eller kallelsen som talar om när det är dags.
Nervös? Som fan! Jag är tokskraj för operationer o ogillar verkligen sjukhus, men nu är jag villig att göra nästan vad som helst för att få tillbaka mitt liv! Så det är bara att bita ihop, vänta o försöka att inte tänka på o gruva mig för det så mycket!
Nu ska jag börja plocka ihop det som ska packas inför helgen, på torsdag kör jag ju ner till min fina mamma :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar