Den här gången gick inte "magkatarren" över. Jag har legat hela helgen, helt slut, inte kunnat äta o mått allmänt jättedåligt. Igår fick jag en ny attack, de gör så fruktansvärt ont de jäklarna! O ni vet hur det är när man får ont gå speciella sätt, hur man känner på sig att nåt är fel.
Jag ringde finaste E o hon o S skjutsade på mig på akuten här på byn. Där fanns ingen läkare, det va stängt o man hänvisades att ringa 1177, så det gjorde jag. De i sin tur ringde byns jourläkare som via dem hänvisade mig att åka in på akuten på lasarettet i stan. Sagt o gjort, tjejerna skjutsade in mig dit, satt där med med i 6 (!!) timmar, det tog över 5 timmar innan jag fick träffa läkaren o sköterskorna som jobbade där hade noll koll. Efter 3 timmar kommer en sköterska in o frågar mig varför jag inte hade lämnat urinprov (blodprov, tryck o dyl tas direkt när man kommer in), enkelt, ingen hade bett mig om ett. När vi frågade en annan sköterska om de visste ungefär hur länge jag skulle behöva vänta fick vi luddiga, otrevliga svar. Strax efter knackar den sköterskan på igen o frågar hur cocktailen verkat, jag svarade att jag inte ens fått nån... Bra att de har koll på sina patienter! Jag blev parkerad på en brits i ett kallt rum, ingen frågade om läs behövde en filt, jag fick känslan av att de glömt att jag va där. Självklart förstår jag att läkarna på akuten har fullt upp o att jag kanske inte är så högt prioriterad, men jag anser verkligen inte att de sköterskor som jobbade där gjorde ett bra jobb. De hade ju inte ens koll på vilka prover jag lämnat eller att jag inte fått någon smärtlindring.
Till slut kom iaf läkaren, o hon va kanonbra! En kirurg som verkligen tog sig tid att undersöka ordentligt, som lyssnade på mig när jag berättade o som verkligen prioriterade mig när hon va i mitt rum. Mycket uppskattat!
Slutsatsen som drogs va iaf gallsten, jag fick en spruta mot smärtan o när de såg att den verkade fick jag åka hem. Jag har fått medicin och tydliga direktiv för om jag får fler anfall samt att jag ska bli kallad till stan igen om några veckor för att ta ultraljud och gastroskopi. Får jag många fler anfall kan det hända att de opererar bort gallan, har ju haft en 6-7 anfall hittills i år men hoppas såklart på att slippa fler!
Så nu är jag hemma o vilar, är öm över hela mellangärdet, helt slut av att inte kunnat äta på flera dagar o känner mig allmänt misshandlad men förutom det mår jag bra. Har fått i mig lite mat idag, små portioner o måste äta sakta o tugga noga men det är på sätt väg!
Jag kan äta igen, även om listan med saker som måste undvikas är lång!
Skönt att äntligen få veta vad som är fel, o jätteskönt att det inte är magkatarren som spökat hela tiden :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar